En Annandag

Julen är över för detta år.

En lugn och skön jul, med massor av mat och mängder av choklad. Gissningsvis var vi arton, eller kanske nitton personer, på själva julafton. Människor har kommit och gått, återkommit och farit igen. Denna dag har papporna och de yngsta sönerna varit på skotertur, medans jag har myst framför tv och dator.

Vi som är kvar avslutar julen med ett gemensamt besök på kinarestaurang inne i staden, innan Lilla familjen åker hemåt.

Dan före dopparedan

En underbart lång dag, med många timmar utan krav. Jag ska tända ljus och se mysiga julfilmer. Samtidigt ska jag slå in nästan alla julklappar, en härlig syssla! I år är de inte så stora, små barn - stora klappar, stora barn - små paket.

Älskade dotter gör tryffel och annat julgodis. Just nu är det viol- och lakrits på gång och jag får provsmaka! Under dagen ska hon och Lille son också montera och dekorera pepparkakshusen.

Lite enkel packning ska jag fixa innan vi åker till Älskade makens bror, där vi firar jul i två dagar. Köttbullar, prinskorv och de kladdiga salladerna står på vår lott, en ganska enkel shoppinglista. Utöver det tar vi med sjukilosskinkan som finns kvar i vår kyl.

Vi blir arton personer, inte riktigt alla ska sova över, men nästan.

Två grader gör stor skillnad

Nu är det bara två grader kvar. Stängde just av ugnen och öppnade luckan. Har ni någon aning om hur gott det luktar?

Jul, jul, älskade jul!

Åtta kilo

Sitter här och är lite trött. Tänkte tala om att klockan är cirka fyra på natten, men nu för tiden finns det ingen cirka-tid, klockan är exakt 04.09 enligt min dator.

Det började så här:

Vi ska inte fira jul hemma. Tänkte som så, att kanske vi inte ska ha någon julskinka då...men så pratade jag med Älskade maken och vi kom överens om att ha en liten skinka, just nu i helgen. En liten, på så där två kilo eller så. En sån som vi kunde ugnsbaka nu i helgen, få lukta på de ljuvliga dofterna och sedan äta upp, alldeles nybakad och varm. Så jag köpte en sån liten.

Så kom Käraste svärmor på besök. "Jag har en liten present med till er". Jag bjöd på kaffe så klart. Den lilla presenten bestod av åtta kilo skinka med ben. Så vi stoppade in vår lilla tvåkilos i ugnen och åt den till middag. Efter det stoppade jag in den frusna jätteskinkan in i ugnen och tänkte mig att den nog borde kunna vara i ugnen hela natten. Kanske.
Sen kom Älskade grannen på besök, med sin syster tillsammans med delar av sin familj. Vi drack lite vin och plötsligt var klockan lite mer än en vanlig vardagkväll.
Nu sitter jag här, med en skinka i ugnen, som säger att det är tre grader kvar tills det är dags att komma ut. Tre grader. För en halvtimma sedan var det fem grader.

Vem vet hur lång tid tre grader tar för en julskinka?

När jag nu tänker efter:
Åtta kilo. Det är ganska precis åtta kilo jag har tappat från min kropp, sedan juli månad. Nu sitter jag här och tittar på åtta kilo rumpa i min ugn, mitt i natten, ganska nära jul.

Känner mig ganska tacksam ändå. Och nöjd!

Olika sorters pyssel

Igår hade några av mina stora pojkar pysselkväll. De hämtade och fyllde pellets hos Kära grannen och fick middag för besväret. Sedan en tur in till stan igen för att hämta och fylla pellets hemma hos oss. "Vi tänkte att det är väl lika bra att göra det innan det tar slut". Förutom pellets följde även några vedsäckar med, så vi hade mysig brasa hela kvällen igår.

Jag och Lille son besökte Kära grannen och fick kaffe, russin och viktigt prat. Sedan for vi hem för läxläsning och annat kvällspyssel. Jag spelade den mest älskade julskivan ett par varv, under tiden läste jag en intressant bok. TVn var inte i gång på hela kvällen.
Bra samtal med Lille son vid läggdags. Massage och sova, utan TV även där. Dock försov vi oss en smula i morse, men vaknade av Lille sons reservalarm, som tur var.

Nu, en ledig fredag och så en helg i julens tecken. Julpynt och pepparkaksbak, ackompanjerat med glögg och julmusik.

Tårögd och rörd

Fortfarande sängliggande.

I morse hade pannan stannat så huset håller femton grader nere i köket. Store son laddade täljstenspisen med en brasa och ställde in ett element till mig här i sjukrummet. Lite senare kom en av våra unga grannar för skotta ihop sista resten av pellets och starta om pannan för ett par timmar. Nyss var bägge pojkgrannarna tillbaka med en ny säck, för påfyllning och omstart och jag kan se hur skorstenen ryker där utanför fönstret. Det är som om jag hade tre stora söner helt plötsligt.

Blir både tårögd och rörd för alla som pysslar om mig och bryr sig om. Alla mina barn, vilket betyder alla mina egna och några som är andras, min man, min mamma och mina vänner.

Tack till er alla!

Sjuk igen...

Värk i hela kroppen, värk i fingrarna när jag skriver. Så jag avslutar lika snabbt som jag började. Ville bara beklaga mig lite, tycka lite synd om.

Hungrig, men orkar inte göra något att äta. Älskade dotter levererade en sjukbricka igår. Den innehöll två koppar med olika sorters te i noga utvalda muminmuggar, vatten, halstabletter, echinagard, röda nyttiga bär, pepparkakor och choklad. Allt ätbart är uppätet och uppdrucket. Det är dags för påfyllning.

Nyss ringde telefonen och älskade maken meddelade att en ny diskmaskin är på väg hem till oss. Det underlättar livet en del!

En helt vanlig kväll

Först middag med färska hamburgare, isbergssallad, gul lök, tomat, tre sorters dressing, finsk saltgurka, cheddarost och så hamburgerbröd för vissa. Mjölk och vatten och färskpressad apelsinjuice som dryck till maten. Några chokladbitar till efterrätt. En lagom disk ligger i blöt och väntar på mig.

Sedan läxa för Lille son. Lättsammare att göra läxan om man har rätt bok med hem och för all del, även veckobladet där står vilka sidor som ska läras in. Resterande kvarten av veckans matte blev i alla fall slutförd. Det betyder att det tyngsta arbetet är utfört och bara den lättaste biten kvar, de engelska glosorna.

Älskade maken hos grannpojkarna och monterar in pelletspanna. Minus sjutton ute, ganska viktigt att dom blir klara i kväll...Dotter vid dator för att föra över sina tusentals bilder till nya hårddisken. Store son i bilfixarbranchen som vanligt.

Själv sitter jag här och inväntar "Vem tror du att du är" på TV klockan åtta. Kanske blir det disk före och massage av Dotter och kanske ska jag öppna posten också.

Glöggen heter...

I går kväll hade vi julkänslor här hemma hos oss. Det kan ha berott på snödrivorna utanför dörren, men lika gärna på mörkret kombinerat med glada tankar.

Hemma på bron fanns ingen spade, så vi skottade bort snön med ett lock till en större plastback. Därefter satte vi upp innerfönster i Kära dotters lilla röda bagarstuga och sedan var det dags för middag.
Efter middagen hände sig en spontan blindtest av två sorters glögg, som dock inte kunde avgöras till någons specifika favör. Bägge sorterna bra, på lite olika sätt. Trots att jag sedan länge bara köper ett enda märke....

Idag står en splitterny snöskovel på bron, tillsammans med sin kompis piassavakvasten.

Alla helgons dag

En lugn och stillsam eftermiddag.

In till stan tillsammans med Dotter. Besök på varuhuset för mera julkänsla, julpyntet är framplockat. Tre vackra tovade domherrar följde med hem.
Vidare till stora mataffären för inköp av färdiga grillspett med kyckling i fyra olika smaker samt en grankrans och tre gravljus.

I mörket har jag vandrat mellan gravarna och ljusen. Besökt vänner och nära, unga och gamla. Människor vi en gång kände, människor som har gått vidare.

Vi saknar och längtar, tänker och minns.

Ja, se det snöar!

Ute dalar flingorna sakta ner och skapar en försmak av julen. Gräset är dolt av ett mjukt, vitt täcke och trädens grenar är vita. En skön känsla!

Idag ska jag in till stan en liten tur för att göra vinterfint hos farmor och farfar. En krans och ett ljus som brinner i många dagar är pynt som gör gott på en grav. En liten promenad på kyrkogården bland alla ljus som tänds på Alla helgons dag.

En stund i stillsamhet.

Lille son och jag

En skön eftermiddag på stan, tillsammans med Lille son.

Frisörbesök, klädinköp och telefoni har vi löst idag. Avlutade sedan med en god middag på kinarestaurang och därefter ett spontant besök på godisaffären. Besöket resulterade i godisinköp och en film.
Nu sitter vi vid varsin tv, med varsin godispåse och varsitt stort glas vatten. Innan kvällen är över kommer vi mötas vid samma tv, utan godis, nedkrupna i sängen och se på ett fortsättningen av CSI från igår, strax innan sömnen tar oss.

Mitt-i-veckan-höstlovsmys.

Lov och ledigt

Nu känns vår vintercamping som en riktig stuga!
Vi har altan och mycket plats, lampor och hyllor fungerar och vi ryms många. Härliga grannar åt alla håll, roligt varje gång vi är där. Jag längtar tillbaka till vårt Vinterpalats, men hinner inte dit förrän om många veckor.

Denna vecka lov för barnen. Det känns lite som eget lov också, behöver inte passa tider på samma sätt om morgonen. Kan ta en liten sovmorgon eller fara riktigt tidigt om jag skulle vilja. Bestämmer över min egen tid.

En jättedisk är avklarad i kväll, i morgon kommer det att kännas skönt att komma hem!

Vinterpalatset 2

Nu har vi röjt lite, kära mor och jag. Om två veckor tar vi nya tag, med ordentlig genomgång, städning och ommöblering. Det ser jag fram emot.

Packning pågår här. Tror att jag tar med mig symaskin och tyg, kanske lite lättare att sy på plats där man kan mäta och kolla. Altanvirke och hyllmaterial ska också med, liksom en grillring och några bänkar.

Lilla familjen åker denna gång också, då de stora far på egna äventyr. Den ena meckar säkert i någon bil, den andra syr maskeraddräkt och går på Halloweenfest.

Lillebror är sjuk och missar discot i kväll, honom får vi pyssla om där borta i vårt Vinterpalats. Där mår vi alla bra. Luften är klar och lätt att andas. Snön ligger vit på marken och i backen. Dags att ta fram skidorna för dem som håller på med sådant. Skotrarna får vänta ännu någon månad.

Vinterpalatset 1

Har varit uppe till två i ett par nätter, men kompenserade det med att lägga mig tio igår. Det behövdes tydligen, för jag har sovit till tio på morgonen och ville egentligen inte kliva upp för jag är ju ledig.

Nu inväntar jag kära mammas ingång, vi ska rensa och röja ett par timmar i Lille sons rum. Samtidigt ska jag packa och handla och diska.
Gärna sköta om torktumlaren också. Sköta om i betydelsen starta om. Den har blivit gammal och orkar inte torka oavbrutet ett helt program, vilket betyder att den stannar och vilar, ett okänt antal gånger, under en torkning. Då bör man öppna luckan, stänga luckan och trycka på start. Det tar ungefär ett dygn att torka en tvätt, för det är inte så ofta man kommer ihåg det där.

I kväll åker vi till Vinterpalatset, det vill säga husvagnen med nya stora förgården. Förra helgen var vi till Wien och där såg vi både Vinterpalats och Sommarpalats. I byggnaden där man tillbringade sommaren fanns endast tusentalet rum, alltså en lite mindre byggnad än den man tillbringade vintern i. Hos oss är det tvärtom.
I vår lilla vinterbyggnad ska vi hänga upp draperier och lampor, måla och sätta upp hyllor, bygga altan och säkert något mer.

Jag tror att vi hinner med lite fredagsmys också.

Lite mer sömn på det här...

Sliten och trött, men känner trots allt lite ny kraft efter ytterligare en natt i fotöljen. Jag börjar trivas där, jag får ju ändå sova litegrann. Hostmedicinen gör sitt till, det river inte lika hårt i bröstet.

En dag här i veckan, när jag inte alls var i funktion, upptäckte jag att mina barn har blivit stora. Dotter och Store son, bägge med alldeles färska körkort, for till affären och handlade. När dom kom hem tog Lille son hand om uppackning och matlagning.

Nu kan jag ligga på soffan och äta praliner i resten av mitt liv!

Övre plan

Det hände något i mig. Nu planerar jag rensning igen.

En stor klumpig säng, som aldrig har varit älskad, har förflyttats till större nytta och mer kärlek i vår förgård som står på vintercamping. Detta frigjorde en hel massa utrymme i sonens rum.

Plötsligt sitter jag här och planerar hur jag ska rensa och röja, för att få till ett vettigt rum i stackars sonens överbelamrade röra. Och nu vet jag precis hur jag ska göra, för att kunna göra det själv. En liten spärr har funnits, men nu är den löst.
Massor av tyg behöver jag, som draperier. En och annan lampa och kanske en matta av något slag. Det där ska vi fixa.

Nästa lediga fredag, om orken är tillbaka och Kära mor har tid.

Jag

En vän gav mig en uppgift för en vecka sedan. En uppgift som kändes alldeles för svår till en början, men sedan ganska spännande, eller i alla fall intressant. Åtminstone för mig. Att lista sju saker som inte är allmänt kända, om mig själv.

När jag började fundera trodde jag inte jag skulle hitta en enda, men ju mer jag tänkte på saken så hittade jag hur många som helst. Ett utkast på så där en femton-sexton punkter kom jag fram till i min glädjebok, men här begränsar jag mig lite mer, så hälften får räcka.

• Jag älskar alla årstider lika mycket. När skolstarten börjar är jag ganska less på sommaren och inväntar med glädje mörket med jul och tända ljus.
  
• Jag dras starkt till tre stycken I-företeleser: Indianer, Italien och Irland.
  
• Jag är väldigt snabb på att läsa och för den delen, rätt snabb på att skriva också.
  
• Telefonen är inte min bästa vän. Svara går bra, ringa upp är näst intill omöjligt.
  
• När jag var liten var jag en grå mus. Väldigt blyg, ganska oansenlig. Att prata för fler än två gav orsak till magont och sjukdom. Att uttala en åsikt fanns inte med i min världsbild.
  
• Jag tycker inte om att tävla, men gäller det att duscha snabbt så vinner jag alla priser, i alla kategorier.
  
• Tycker inte om djupt vatten, men har korsat havet med egen båt. Jag tror inte Älskade maken håller med mig, men båten var stor som ett nötskal.
  
• Från mycket unga år har jag varit dragen till det okända. I dagsläget har jag gått Reiki 1 & 2. Trean lockar starkt.
  

De senaste månaderna har jag inte haft några ord att skriva. Jag vet inte om det har lossnat nu, jag hoppas verkligen det. Jag tycker ju om att skriva, det ger mig inre frid.
Det är ganska precis ett år sedan jag började skriva, kanske har mina sinande ord berott på att jag har gått året runt, att jag skrivit om alla företeelser under ett år. Att jag, på något sätt, måste hitta något nytt att skriva om?

Trött och sjuk

De senaste dagarna har jag legat pall i sängen och sovit. Ont i bröstet, utan röst, med en fruktansvärd hosta. I natt sov jag sittande i fotöljen i vardagsrummet.
I dag var det dags att träffa fru Doktor, men jag höll inte alls på att avlida, hade inte ens lunginflammation. Det var bara den "hemska förkylningen" som härjar nu. Trots det sjukskriven i en vecka med ordination vila, frisk luft och hostmedicin.

Under hela denna vecka har jag inte ens startat någon dator. En snabb koll på FB söndag kväll, när jag fortfarande levde i upprätt läge. Därefter ingenting, trots att jag förärades en alldeles ny dator på onsdagkvällen. Den står där och väntar på mig, klar att användas. Släktforskningsprogrammet ligger i sitt cd-fodral och vill vara med nu.

Att hålla andan

Det känns som om det tog slut ord för mig. Som om jag har hållit andan i en hel månad, som om allt jag skulle kunnat skriva vore helt ointressant, alldeles för trivialt, utan betydelse.

Idag är också en ledig dag, en solig dag, en tvättdag. I år kom alla höstfärgerna tillbaka, de som aldrig fanns förra året. Rönnen bär frukt, men inga blad. Det är kallt och klart i luften, lätt att andas men tungt i minnet. Oktober är här igen.

Jag är tacksam. Tacksam för att livet finns och är.

Sol, tvätt & ledigt

En ledig fredag i solens tecken.

Lagom kort sovmorgon för att inte sega ihop och sova hela dagen. Lite FB, lite bloggar, ett antal dagstidningar via nätet. Ett par koppar kaffe i finaste gröna muminmuggen, en lagom frukost som mjukstart.

Sedan har dagen bestått av lika delar tvätt in i maskinen, hänga tvätt ute i blåsten och solen, ta in och vika tvätt. Däremellan råkade ett antal fönster träffa supertrasan och allt plock, som ligger vida omkring i vårt hus, återfann sina ordinarie platser. Dessutom fick sängen rena, utehängda lakan i förbifarten.

Sådana här stillsamma dagar, fyllda med inspiration och projekt, ger en känsla av tillfredställelse i hjärtat. Allt sker i lugn och ro, i egen takt, i sakta mak.
Nu en liten paus innan det är dags för att hämta posten och åka till affären en sväng.

I kväll blir det grillat, förmodligen sommarens sista. Eftersom det är höst nu.

En arbetsam helg

En förgård till husvagnen är under uppbyggnad. Älskade maken, Store son och två arbetsamma kompisar till sonen har arbetat hela helgen. Själv har jag varit matmor och serviceinrättning under en kortare period. Min arbetsinsats kan inte på något sätt jämföras med deras, men lite har jag varit behjälplig.

Sitter här hemma med Lille son och Grannsonen, som barnvakt då Käraste grannen är på fest. Pojkarna leker med tv-spelet, äter muffins bakade av Älskade dotter och har det allmänt ganska bra. Själv surfar jag runt på olika sidor och söker gemenskap i cyberspace.

Diskbänken är fylld till bredden, tanken var att jag skulle ta itu med projektet efter maten. Tvätten från Lille sons skolresa ligger också och väntar under trappan. Räkningarna ligger i lådan och vill att jag tar itu med dem. Tror inte det blir något av det hela, inte idag.

Har en ganska lugn och skön stund här och kan konstatera att allt jobb finns kvar i morgon.

I morgon är en annan dag.

Hösten är här nu

Sommarlovet är avslutat. Dagarna har övergått i en mjukstartad första skolvecka med trivsamt innehåll.

Lille son har varit på klassresa nästan hela veckan, tillsammans med Älskade maken. Store son har klippt sig, köpt nya skor och ytterligare en bil. Käraste dotter har tagit körkort!

Själv har jag bara varit. Shoppat ett par böcker, ätit både middag och lunch på stan. Tittat på tv. Läst.

Ordningen är återställd, alla hemma igen.

Skolan har börjat och hösten är här.

En vänlig dag

En stillsam dag med bra tankar, med god mat, med fina möten.

En stund i stugan för att frosta av frysen och hämta lite kvarglömt, för att möta våra vänner änderna, innan de flyger till varmare länder. För att bara vara. Njuta av en god middag, utomhus i solen innan tiden är inne att börja frysa om tår och näsa.

Tänker på tiden jag tillbringar här, hemma hos Daisy. Hur jag känner mig lätt och rätt när jag skrivit ett inlägg, eller två. Jag har haft hemligheter , jag har dansat på lina.

Jag har hela mitt liv här, mer eller mindre. Jag har valt glädje , jag har haft en önskelista och jag har bara varit jag.

Nu är natten nära, mörkret har lagt sig och tystnaden.

Stjärnorna väntar

Här sitter vi.

Mår bra. Lyssnar på musik. Enda gången under året, i stugan. Underbart! Den musiken som vi alla vill lyssna på.

Snart, snart, ska jag ut.

Ut och sova under stjärnorna.

Före vintern

Sista, sista, sista rycket! Vill, vill, vill vara kvar här!

Trots allt: trots alla middagar, alla kaffebesökare, trots alla gäster, trots allt!
Jag vill vara kvar, jag vill vara här.

Det är underbart med alla gäster, allt kaffe som gått åt, all mat som lagats! Underbart, tack alla gäster! Ni är alla välkomna tillbaka!

Stugan är Stugan!!!!

Det här är livet. Nu är snart sommaren över, snart är stuglivet över.

Snart är vintern här.

Här är jag!

Här är jag! Jag gör vad jag vill! Jag är här!

Jag avslutar denna semester med något jag velat göra under en oerhört lång tid av mitt liv. Jag ska sova ute! Ute, under bar himmel, ute med elden, ute med vinden.

Jag kryper ner i en skön, varm sovsäck, på en mjuk madrass, ner i mörkret.

God natt!

Sista, sista rycket

Jag vill inte fara härifrån! VILL INTE! Vill vara kvar i stugan, här i skönheten, ljuvligheten. STANNA! säger hela mitt inre!

Framför mig brinner en brasa, glöder, lever. En sjö med vatten som rör sig, kluckar, lever. Jorden finns under mig, stilla, stilla. Vinden, luften viner, blåser, rör sig. Vill inte lämna detta ställe, vill inte gå in!

I morgon är det ihop-packar-dag, i morgon är det slut. I morgon är sommaren över. I morgon far vi hem.

Sista, sista rycket. Sista ljuvliga stunden. Sista stunden i stugan.

I morgon är en annan dag.

I mörker, väntar på ljus

Sitter här ute, på sommarstugans altan. Runt omkring mig är det totalt kolsvart mörker. Hör kossorna råma på andra sidan sjön. I morgon kommer vår andfamilj och hälsar på, i väntan på frukost och lunch. Någon enstaka liten nattfjäril dansar förbi i utebelysningens sken.

Inne ligger nästan hela familjen och ska sova. Käraste farfar har farit hem. Gäster har kommit på middag och vattenskidor, är nu åter tillbaka i sitt hem.
I morgon firar vi en födelsedag! En och annan gäst är bokad, kanske kommer fler, det vet man aldrig. Kaffe finns och kött för grillning. Älskade dotter tänker plocka blåbär och baka en kaka.

Flera timmar har tillbringats i stan, för bunkring av olika ting. Som exempelvis brädor, lacknafta och skruv. I morgon är tanken att vi alla stannar på plats! En plåt ska skrubbas, mat ska lagas, fönster ska målas, trappor ska spikas. En arbetsdag i stugan, är inte som alla andra dagar.

Är det verkligen jag som skriver detta? Jag, som aldrig skulle ha stuga.....

Väntan

Jag väntar på en liten människa.

Någon ska födas snart, ett litet barn som vilar i en vän. Stillheten här utanför fick mig att tänka på barnets mor. Det är nära nu.

Om ett ögonblick eller om en dag, eller kanhända flera. Då är det dags.

Tänker på er. Lycka till!

Tända ljus i mörkret

Här är jag, i stugan, bästa stället!

Mörkret lägger sig, marschaller tänds, bastun varm, alla nybadade. Släcker alla elektriska lampor och tänder stearinljus i mängder. Elektriciteten använder vi ändå, genom att lyssna på musik och ladda elektriska apparater.

Nästan hela familjen är med, en liten del saknas ännu, Store son som är flitig och jobbar väldigt långt norrut. På ett par dagar är han också med oss! För tillfället har vi med Käraste farfar i stället, ett trivsamt sällskap som gör oss alla gott.

Mycket har hänt denna vecka:

- Dasset är tömt för andra gången i sommar
- Trappan till bastun är nybyggd, med handledare och allt
- Gång från bastun till vändplanen nästan klar, saknas några steg
- Fönster i dasset insatt
- Åtta änder har bosatt sig på vår strand

Lillebror, Älskade maken och Käraste farfar har gått och sova för någon timma sedan. Käraste dottern har somnat med en bok i handen.

Endast Trollmor är vaken.

Stilla, stilla

Luktar gott. Livet känns nära. Bastun har nyss släppt mig ur sitt grepp, jag känner mig ren och lätt och ny.

Livet i stugan är rätt, lätt och otvunget. Här lägrar sig lugnet, stillsamheten, dagen och kvällen. Gäster på besök, släkt på besök, familj på besök. Vi själva.

Hemma igen, i det vanliga livet.
Snart jobb igen, men det blir också bra. När allt återgår till det vanliga. När sommarlovet går över i skola, när sommaren blir höst. När man kan tända ljus igen.

Nästan en vecka kvar av semestern, utan tvång. Åter hemma.

Där livet startade

Nu kan man börja känna sig som hemma.

I denna stad startade mitt liv och i kväll har jag fått känna mig nostalgisk igen. Var här för bara några månader sedan, men redan har en spansk restaurang gått över till indisk variant, så vi valde kinesiskt till slut.

I den kinesiska var det något helt annat när jag var liten, i grillen låg min godisaffär. Där banken finns låg biblioteket, där det fanns konditori är det alldeles tomt och öde. Ytterligare en grill befinner sig i den gamla tobaksaffären, men cykelaffären finns kvar.

I den affären inhandlades min allra första cykel för 25 kronor, en begagnad ful sak med vuxensadel. Sadeln blev utbytt och jag lärde mig cykla, så målet nåddes trots allt. Jag minns fortfarande själva inköpet, liksom gräset utanför huset och tillfället när jag cyklade första gången. Solen sken i ryggen när jag cyklade mot mitt hus.

I morgon blir det mer nostalgi.

- Kyrkan där far besteg kyrktornet, ska visas upp för Lille son och Käre maken

- Kyrkogården där morfar & mormor, morbror, dagmamman med make samt lekkamraterna från länge sedan, ligger och vilar.

- Huset där jag bodde som liten och morfars hus

Lite trist blir det nog för dem, men det får dom ta. Idag har vi besökt barndomsbadet. En i familjen badade i bassängen, en satt i bastun och den tredje agerade badvakt.

Lite längtar jag hem. Hem till stugan, hem till de stora barnen, hem till huset, hem till grannarna.

Hem till livet som jag lever nu.

Ljusets dal

Vi är helt klart på väg hemåt.

Lite osäkerhet igår, om vi skulle stanna några dagar till på ännu en Motorträff, men hemmet lockade mer.
Nu ligger vi på en liten, mysig camping i Ljusets dal och här har vi haft det bra, med godaste grillade middagen hitills. Fin badplats - förutom kylan i vattnet, bra diskrum, sköna, varma duschar. Solen sken dessutom och det kan ju göra vilken plats som helst till den vackraste!

Nu är det snart dags för sängen, även för oss i resten av familjen. I morgon lättar vi på pedalen och reser ännu ett antal mil närmare hemåt.

Motor, motor, motor

Helgens campingarena är första parkett på en stor motortillställning. Sovmorgon är inte att tänka på.

Det är ganska skönt att ligga kvar under täcket en liten, liten stund, men det börjar mullra kring åtta på morgonen. Med mullra menar jag MULLRA, då golvet vibrerar under fötterna och öronproppar även skulle kunna bäras inomhus. Det är inga små motorer som kör i karavan utanför hursvagnsfönstret.

Solen skiner på oss och det är en stor glädjekälla, då regnet öste ner i floder under gårdagen. Lille son och Älskade maken njuter av atmosfären och träffar goda vänner från tidigare år.

Själv trivs jag bäst här, under min korkek...

Western i sol och regn

Solen har styrt över våra sinnen i flera dagar nu. Vi trodde att det skulle bli regn, men solen har överlevt, i tre dagar.
Flera dagar har vi levt vårt underbara Westernliv, köpt boots, hatt, indiancape, revolver. Allt inför nästa år, nästa års underbara dröm.

Idag har vi inväntat regn hela dagen, men det kom först nu, nu när det nästan är natt. Värmen har slagit oss mot pannan, tyngt oss, dämpat oss. Nu, när det är dags att sova, då slår dropparna mot våra pannor. Vattnet kämpar för att dränka oss alla, men vi sitter inomhus, under husvagnstak och känner oss trygga.

I morgon är en annan dag. Det är då vi ska lämna denna camping, skruva upp hjulen och köra vidare. Bort från regnet, förhoppningsvis...

Livet leker!

Det finns ett enda liv som jag älskar och det är mitt!

I bland kan man jämföra lite, kanske tro att man har det lite jobbigt, men i mitt fall är det inte så. Vad än jag jämför med så har jag det bättre.

Mitt liv är det bästa!!!

Regnet det bara öser ner

Så skönt att vara på plats, att inte behöva rycka upp allt och köra 20 mil som tanken var från början. All körning är klar för de närmaste dagarna.

Fullbelagd camping igår, vi har stått på en reservcamping utanför området i natt. I morse har vi fått vår ordinarie plats och det blev en av de bästa platserna på denna camping, där vi aldrig provat stå förut. Ganska torr jämfört med grannarna mitt emot som har en mindre insjö i sitt förtält. Grannarna snett bortöver gatan har ett randigt partytält som är klädd med en grön presenning lite käckt på sned. Bakom den anordningen står ett vanligt tält och jag avundas dem inte ett dugg.
Vattenpölarna på gångstigarna är decimeterdjupa och barfota i Foppa-tofflor är gängse klädsel för alla som vågar sig utomhus.

Även om regnet har öst ner hela morgonen, så är det skönt att bara vara ledig. Frunch, kaffe och dusch är avklarad. Det droppar bara sporadiskt på taket nu, snart ska vi röra på oss.

Vilda västern väntar!

I morgon

Här sitter jag och hickar.

Lite trist, men vad att göra. Regnet smattrar, alla sover. Vattnet i husvagnen är inte det frächaste, lever kvar sen två veckor tillbaka. Inte direkt det jag vill dricka för att döda min hicka. Två käraste människor sover, ganska nära mig.

I morgon är en ny dag. Kanske det bästa vore att gå i säng, men det känns så oerhört tråkigt. Natten är då livet leker, då jag lever.

Nåväl, kanske jag skulle invänta morgonen. I morgon är en annan dag.

Vi är framme!

Det är regn här hos mig.

Om man öppnar husvagnsdörren för att gå ut, så är det kolsvart. Ungefär som om det vore november hemma, just innan snön anländer. Här är det ändå sommar ännu, även om regnet öser ner och paraply är en nödvändighet för utomhusaktiviter, just för tillfället.

I husvagnen sover alla två, alldeles snart. Jag har tvingat till mig datorn med en moders auktoritet, teven är avstängd, lamporna är släckta. Tystnad råder. Nästan. En svag snarkning nalkas.

I morgon träffar vi Vilda Västerns barnbarn. Då börjar vår planering!

Vilda Västern

Drygt femtio mil senare är vi nu framme vid målet.

Samma glädje varje gång vi anländer, stor saknad förra året när vi inte var här. Vilda Västern i några välfyllda, härliga dagar. I år ska vi planera inför nästa års stora händelse här, startar med möte i morgon med viktig person.

Om ett år har vi varit trettio år tillsammans och det ska firas. Familj och vänner, alla kommer att bjudas. Det enda vi vet om den nionde juli 2011 är att vi två är här och vi förrnyar våra löften i det lilla kapellet som finns på området.

Etthundratjugofem mil hemifrån, men ändå känns det som hemma.

Liten camping vid liten sjö

På en liten, liten camping, vid en liten, liten sjö.

Anlände igår kväll. Fick oss anvisat en plats på en enkel karta. En karta så enkel att den var lite svår att utläsa, vilket vi upptäckte när vi förirrat oss in bland säsongsplatser med blomsterrabatter, stenlagda uteplatser och flaggstänger. Här ska vi inte stå för en natt, något är fel...

Eftersom det är en liten, liten camping så betyder det att vägarna också är små. Och byggda som återvändsgränder. Man kan inte vända, man kan inte köra runt utan man måste backa. Det är då jag blundar och låtsas att jag inte finns, medans Älskade maken agerar och gör det snyggt.

Hela den lilla, lilla campingen stelnade i vad helst dom höll på med för stunden, höjde blicken och blev frivillig publik till skådespelet. Etthundrafemtio meter kringelkrokig väg med buskar, husvagnar, stolpar och stenar tätt, tätt kring bägge sidor om vägen. Utan ett endaste omtag backar han tillbaka vårt ganska långa husvagnsekipage.

Hela campingen, inklusive jag, drog en lättnadens suck.

Nu står vi där vi ska vara. På en liten, liten camping, vid en liten, liten sjö.

Semester, med ny tanke

Börjar känna mig för. Semester med liten familj.

- Köp inte stora förpackningar av någonting!

- Köp lite av ALLT!

- Pub på camping, ingen barnvakt

- Att barn ska sitta bak gäller inte längre...

- Yngsta barnet har fler fördelar än de äldre någonsin har haft...(ja, ja, tänkte inte erkänna det..)

- Mer av allt, mindre av allt.

Semester med liten familj. Känner mig för. Allt är bra, allt är nytt.

Äntligen semester!

För ett par dagar sedan drog min käraste Dotter i gång ett litet projekt. Rensa skafferiskåpet på mat med utgånget datum. Okey, sa jag. Töm och släng, så sroppar jag in sen, om du inte hinner klart. Gammal mat fyllde tre eller fyra soppåsar!

För mig blev det en liten knuff som sedan resulterade i rensning av snart alla skåp. Vår köksbänk har sakta, men väldigt säkert, fyllts med platsburkar, krukor från något blomsterarrangemang i julas, andra blomkrukor från omplaneteringsrycket förra veckan och ungefär trehundrafemtioåtta andra ting, som inte haft en egen plats i skåpen.

Resultat:
- Trettio lock till tomma glassburkar överblivna - var är själva burkarna?
- Än en gång har jag nästan fått ihop alla delar till göra-glass-setet, som köptes in när barnen var små.
- Alla smakerna och flaskorna till bubbelmaskinen har äntligen fått flytta från bänken till en egen hylla i kaffeskåpet.
- Köksmaskiner och kakformar fick ett alldeles eget skåp.
- All mat bor i två skåp, i stället för fyra.

Tre skåp är kvar att strukturera upp. När de är genomgångna kommer fyra meter köksbänk och fyra meter diskbänk att vara så tommma som det någonsin går i vårt hus. Den alldeles underbara röda gjutjärnsgrytan från femtiotalet, en oväntad gåva från grannen, kommer också att föräras en egen yta i något skåp.

Att organisera och strukturera är skönt.

Men vänta nu! Hur kunde rubriken "Äntligen semester" resultera i en text om rensing och städning?

Viktiga saker, som aldrig syns

Så mycket har hänt mig på en vecka. Så många intryck, så många känslor.

Viktiga släktingar har ätit frukost tillsammans med mig.
Viktiga vänner har firat midsommar tilsammans med mig och min familj.
Viktig ensamtid har tillbringats, hemma i huset, ensam på stan, dygnet runt.
Viktiga beslut har tagits, som vi inte kunnat styra över.
Viktiga känslor svallar.
Viktiga råd behöver lämnas, ratas eller inte ratas.

Om man tänker sig, alla oss olika vänner, som en sorts planeter, kring en eller två eller tre solar. Om en enda liten planet rubbas, kommer alla de andra planeternas gång att förändras. Alla cirklar rubbas. Allt förändras, påverkas, blir till något annat. På ett eller annat sätt.

Så mycket har hänt, kring mig, runt mig, nära mig, under en veckas tid. Drömmar ringlar sig runt mig, i vaken tid, i sömn. Snärjer mig, upplyser mig, hittar mig. Lär mig.

Viktiga saker, som inte syns.

Midsommar 2010

Midsommarhelgen är nära nu.

Trivsam tillvaro i stugan tillsammans med många vänner från olika håll. Knytkalas med buffé. Regn undanbedes, trettio personer ryms inte inomhus...

Laxpaj, sill och potatis, ägghalvor, gravad lax, kavringtårta, saltströmming, sallad, nubbesallad och en hel del annat. Avslutas med jordgubbar, glass och grädde förstås.

Matlagning tillsammans, tipsrunda och sånghäften, bada bastu och paddla kanot, fiska och lägga ut mjärden , balansövningar på wakeboard bakom båt med motor.

Många, långa timmar med roliga aktiviteter eller tid att bara vara.

Lust att lära?

Från den yttersta glädjen, till den djupaste oro och tillbaka till ett litet, litet spirande hopp...

En skola på önskelistan. Ber om svar i positiv anda, men pendlar mellan yttersta besvikelse och allra högsta salighet, om vartannat. Dalarna är de djupaste raviner när man ligger i botten. Topparnas höjd; som om man levde i himlen.

Kanske, kanske, kanske...

Etthundra tankar

Etthundra vilda blommor bildar sommarens äng. Etthundra träd formar skogen som ger mig stillsam ro.

Etthundra tankar. Tacksam är jag för varje stund, för varje gång jag kan lämna ett avtryck, för varje bokstav som bildar ett ord som bildar en mening. Som slutligen bildar ett inlägg. Varje inlägg ger mig styrka och kraft, ny energi. Glädje.

Etthundra stunder här, hemma hos Daisy.

Sånger

Ni har inte en aning.

Här sitter jag, mitt i natten. Lyssnar på sånger från forntiden, sånger som säger så mycket, sånger som ger allt.
Det finns sånger som ska spelas på ett avslut någon gång, för en människa som jag känner väl. Det finns andra sånger som berör mig mycket.

Kram till er alla!

...faller allt

Nu är vi officiellt datorlösa i vårt hus.

Fru Datadoktor ringde nyss och gav det smärtsamma beskedet: Bägge två är bortom all räddning. Jag bad henne om en sista tjänst innan hon tog släpper taget om dem. Rädda vad som räddas kan!

Vi flyger med lånta fjädrar så länge. Jag önskar mig en dator. Också.

Som ett korthus...

Vår diskmaskin har varit lite krasslig den senaste veckan. Den har inte orkat tömma bort riktigt allt vatten, så Älskade maken tog fram doktorsväskan och blåste ren slangar och andra ting som sitter ihop med en diskmaskin.
Hörde rykten om att slangen blåste tillbaka med full kraft. Skåpet där slangen bor är alldeles förunderligt rent, så kanske det var sant?

I början av denna vecka har jag levererat två datorer till Fru Datadoktor, så vi har lämnats helt isolerade här i vårt internetlösa hus. Förvirringen har varit total, "vad ska vi göra nu" har vi frågat varandra och irrat omkring lite löst, utan mål och mening med våra steg.
Lille son har varit ute och cyklat. Jag själv har tillbringat mycket tid vid diskbänken, där jag diskat för hand. Tvättat många maskiner och hängt utomhus. Vikt mycket tvätt vid tv:n.

Idag dog diskmaskinen. Nästan hela huset slocknade. Dotter konstaterade att ingen ovanlig ström användes, det var en ny sorts elkrasch. Vi har lärt oss den hårda vägen att vattenkokaren och mikron inte trivs särskilt bra ihop. Ingen annan hård förbrukning var igång så än en gång konsulterades Älskade maken. Han gick igenom säkring för säkring, i lugn och ro. Diskmaskinen slog ut hela huset. Tanken slog mig förstås: nästa gång ska jag kolla själv, det var inte svårt.

Pumpen har gett upp. Jag önskar mig en ny. Diskmaskin.

Stillsam förundran

Sommaren har landat.

Från vårt fönster ser jag ut över ängarna som växer och frodas. Jag ser platsen där storspoven har placerat årets bo och ägg. Jag ser skogen som grönskar och himlen som skimrar i grått och blått. Inget enda hus skymmer sikten.

Stillsam förundran över att jag hamnade just här.
Tacksamheten sprudlar i hjärtat: över mitt hem, min familj och mitt liv.

Allergisk reaktion

Man tillfrisknar snabbt, när ens barn mår mindre bra.

Igår kväll kom klagomål om klåda och röda utslag, ungefär när det var dags att sova. Lille son äter penicillin, men fick sova på saken över natten och sedan gå till skolan som vanligt.
Jag ringde doktor Annika på morgonen, för goda råd. "Kom in på en gång, jag vill se honom", var hennes önskemål.
Snabb dusch, snabb hämtning på skolan. Fast där var han naturligtvis inte, hans klass hade slöjd på skolan i byn nära vår. Med lite fördröjning var vi i allafall i bilen och nästan framme vid vårdcentralen inom en timma.

"Det känns konstigt när jag andas" säger Lille son, när vi var ganska nära. Vi fick komma in på en gång, efter vi anmält oss, och lika snabbt fick Lille son en Tavegyl och ett glas vatten, och sedan blåsa hårt i ett rör. Vid tredje blåsförsöket var doktor Annika någorlunda nöjd, men gav order om vidare färd till Barnavdelningen på Sjukhuset.

Att hitta parkeringsplats där är ingen lätt uppgift, men vi lyckades till slut. Allra, allra längst bort fanns det tomma platser.
"Gå inte så fort, jag orkar inte" säger Lille son, som senast igår var ute och cyklade hela långa dagen, utan några problem alls.

Äntligen kom vi fram, fick hjälp och nu provar vi ett annat penicillin. Lille son i ganska god form, fick lunch och glass på Sjukhusets vackra uteservering. Det tog den sista kraften ur hans unga kropp, sedan tog sömnen över, i bilen på väg hem.

Ute skiner solen och fåglarna kvittrar. Inne är soffan, ännu en dag, ockuperad av en sjukling.

Sova, sova, sova...

Sovit i två dygn, natt och dag, med lite vakentid för att äta. Hur går det till egentligen? Borde kunna vara vaken i två, men det känns inte riktigt så. Värk i händer, fötter och lite otippat, ögon.

I morgon tänker jag vara frisk, så det så!

Sommarförkylning

Dagen startade ganska bra, med solsken och sommarvärme.

Väl på jobbet tog orken slut och varma, sköna lusekoftan åkte på. Läste jobbmejlen och avvecklade därefter arbetsdagen redan klockan tio.
Här hemma fryser och svettas jag, om vartannat. Som om jag är på väg att bli sjuk, men utan att det bryter ut på rikigt. Full av lust att göra saker, fast orkar inte.

En fläskpannkaka till middag har jag lyckats röra ihop. En tvättmaskin har jag satt i gång, en annan har jag hängt ut, men nu är det stopp och slut. Tror det blir sängen och tv'n för resten av kvällen.

Genom fönstren lockar solen fortfarande.

Mors dag

Om lördagen var en lugn-och-ro-dag, så blev söndagen en fullt-dagsverke-dag.

Vaknade med en näsa som killade och kliade, som bröt ut i våldsamma nysattacker. Det vill säga: allmänt förkyld.

Skön söndagsbrunch, i lugn och ro till att börja med.
En tvättmaskin ut på tork och så var man plötsligt på plats där dagen var tänkt att tillbringas. Make och Svärson for i väg till grannstaden för att hämta upp en vävstol - morsdagsuppdrag från Makes mor. Dotter tillbringade dagen med skolarbeten. Lille son körde fram traktorn och så började vi med projekt städning av gården:

* Lyfta bort grundstenar och annat skrot från bastuplatsen (själva bastun flyttade till stugan för två år sedan)

* Ta bort utejulgranen, dess ljusslinga, samt istapparna som hängde runt vårt entrétak (övrigt julpynt fick vi nästan bort till tjugondag-knut)

* Avlägsna sandlådan, som mer var en hög med brädor, lite ogräsbevuxen sand, samt gamla leksaker i plast, som föll i bitar när man försökte samla ihop dem

* Riva det gamla staketet runt vår bagarstugealtan, samt rensa bort femton års nedfall av tallbarr

* Rensa upp bland vinterns samlade bråte på entréaltanen, göra platsen användbar som altan med sittplatser, istället för skrotupplag

* Plocka bort alla delar av den ståtliga flaggstången, som kom ner av sig själv i en vinterstorm för några månader sedan

Efter en svettig dag i solen och alla sinnen tillfredsställda, avslutades dagen med en god middag tillsammans med nästan hela familjen. Därefter upphämtning av Kära granne med son på flygplatsen. Så var ytterligare en vecka till ända.

Och...

...för er som undrar.

Aldrig någonsin ångrar jag det har jag skrivit.
Det här är jag. En del av mig. Inte alla delar förstås, men, en del av mig.

Jag läser, om och om igen. Förhandsgranskar. Flera gånger, läser, ändrar, byter om vart annat. Läser igen, förhandsgranskar igen. Ändrar igen.

Det här är jag, så gott det går. En del av mig.

Jag

Att vara ensam eller i sällskap...

Jag, som är gammal, eller äldre, eller ung. Allt beroende på vem som ser mig. Eller vem jag umgås med. Jag har så många olika tankar om vem jag är.
Jag tror ibland att jag är ung. Ibland tror jag faktiskt att jag är gammal. Ibland är jag nog ganska tjock och en annan stund är jag ganska smal. Allt beroende på vem jag tillbringar stunden med. En gång är jag tuff, eller så är jag blyg, eller så är jag stark, eller kanske lite vek. Lite blyg, lite ensam, lite...ja, säg.

När är jag, bara jag?

Det finns ingen stund, någonsin, när jag är bara jag. Bara när jag är ensam.

En ledig fredag

Viktiga saker har jag gjort idag.

Tvättat till exempel. Tvättat och hängt ut, flera maskiner. Vilat på soffan, druckit kaffe ur finaste muminmuggen, den gröna prydd med två lustiga figurer prydda med trumpetnäsor. Hämtat in, vikt och plockat undan tvätt.

Suttit vid datorn. Bestämt mig för olika saker på Vita Arkivet och My Webwill.

Ikväll blir det byapuben, som har en sista after work inför sommaren. Skönt, när man inte ens har jobbat under dagen...

Nu inväntar jag en Liten son, som skulle komma hem direkt efter skolan. Vi ska på stan och gå till frisören och handla sommarens kläder...fler viktiga saker.

Så kom han just in genom dörren, läsandes veckans Kalle Anka. Han har kikat ner i brevlådan och gjort som Storebror alltid gjorde i samma ålder, tagit det intressanta och lämnat resten...

Nu blir det ytterligare en kaffekopp för mig, ett litet mellanmål och resten av Kalle Anka för Lillebror. Sedan in till Staden. Där börjar vi med fikapaus tillsammans med Storasyster.

Sommartankar

När solen skiner, som den gör idag, uppfylls jag av lusten att göra saker. Att fara iväg på en biltur, att promenera, att grädda våfflor ute på altanen...

Ibland blir det bara ett litet projekt, som att tvätta och hänga ut. Jag gillar att tvätta. Jag gillar att hänga ut på torkställningen eller stoppa in i torktumlaren.
Att vika och stoppa undan brukar jag glömma bort. Eller så har jag kanske inte tid? Kan det vara så att jag tycker det är tråkigt?
Jag gillar inte att vika och stoppa undan, helt enkelt.

Sommarkänslor uppfyller mig idag.

Livets skola

Att lära för livet kostar ibland.

Sällan sker betalning i kronor och ören, mer ofta betalar man sina lärdomar med skam, förtvivlan eller sorg. Sånt som ger en ont i magen eller hjärtklappning, svårt att andas, frustration, kanske tårar eller oföretagsamhet, för en stund.

Läxor ska alltid avslutas med känslan av frid. Känslan att ha lärt sig något. Att gå vidare med en ryggsäck, som är lätt att bära. Att kunna skratta och ta med sig det bästa.

Livet är en enda lång och viktig skola.

Skuggornas Drottning

I helgen kom sommaren.

Den kom så snabbt och obönhörligt, att mina tankar inte riktigt hann med. Det blev alldeles för varmt och för mycket och för fort. Dock var det ju skönt så länge det var helg, i stugan vid vattnet, när man kunde sitta i skuggan och njuta med en kaffekopp och en bok eller tända ljus och ett glas vin.

Men nu, när vardagen återkom via veckans första dag, nu när man måste göra ärenden på stan, gå mitt i solen och svettas, när tankefunktionen slutar fungera för att huvudet känns som trög och seg sirap. Då är det tungt med sommar.

Snart har jag vant mig. Fast jag väljer alltid skuggan ändå.

Längtan

Ibland längtar jag hit på något sätt. Hit, hem till Daisy. Öppnar sidan, läser lite, funderar lite, stänger den igen.

Öppnar den efter en kvart igen. Känner efter riktigt, riktigt noga om jag verkligen inte hittat något spännande ämne att skriva om sen sist.
Konstaterar att det har jag inte.

Tittar in hemma hos Daisy, för tredje eller fjärde eller femte gången, och börjar vara ganska less på att "Snön faller...". För nu faller ju inte snön längre, nu skiner solen, storspoven går på vår nästan snöfria äng och det är vår ute. Då vill jag inte läsa om snö.

Det är då det blir ett sånt här inlägg. Som inte handlar om någonting.

Bara för att jag vill se en ny rubrik.

Snön faller...

...och vi med den.

Nej, så illa är det inte. Snön faller, men inte vi.

Valborgsmässoafton; tanken var att inviga stugan för säsongen, sätta igång kyl och frys, bädda rent och bada årets första stugbastu...
Vädersidorna berättar att det blir snöstorm och dåligt väder. Tanken att sitta inomhus i stugan på 25 kvm en hel helg, jämfört med att fara till husvagnen och umgås med alla vänner, gjorde valet enkelt!

Packningen ungefär likadan, kanske lite mindre till och med. Mat och dryck, något ombyte, gummistövlar och varma kläder, ett glatt humör. Det var nog allt.

Jag är redo för avfärd!

Massage med mönster

Har testat av vår massagestol idag. Den fungerar utmärkt som förvaringsplats för hugade försökskaniner, vid mina övninglektioner i ansiktsmassage. Vilken pall som helst duger för den andra sorten. Köpte en tunn sjal med vackert mönster, tänkt att lägga utanpå kläder vid ryggmassage.

Kanske skulle jag vilja ha en massagebänk också? Ute i gymmet till exempel. Och en skön stol där man kan vila efter träning. Eller meditera? Vara sällskap? Eller kanske vänta på sin tur? Har en gammal fåtölj som inte används, flyttar väl in den så länge...

Många aktiviteter väntar mig här framöver.

Nya tider, nya seder

Igår bar jag in cd-spelare och skivor och några gamla mattor för att mjuka upp betonggolvet.
Idag gjordes viktiga inköp, så som lätta hantlar, Exetube, pilatesboll med video, samt en yogamatta för att göra golvet ännu lite mjukare. Det tillkom även två enkla lampor till taket, för att underlätta träningen även framåt hösten och sena kvällar nu i vår.
Sedan tidigare fanns hopprep, pilatesband, hantlar med lösa vikter, boxboll med handskar och något tyngre hantlar.

Idag kan man säga att det var gym-premiär här hos oss. Invigdes av mig och Lille son med varsin petflaska kallt vatten och ett träningspass för att testa alla prylar. Nu saknas en bänk, ytterligare en yogamatta och en boll samt kanske träningscykeln, för att allt ska bli komplett. En bärbar dator kan användas som dvd-spelare vid behov.

Kan i alla fall säga att det känns i kroppen att jag har gjort något! Det här blir kul!

En intensiv helg

En vanlig arbetsfredag, som avslutades med elva tjejer i en grillkåta. God mat, kaffe och avec, en hel del vin däremellan.

En lördag med kort sovmorgon, därefter lite smakråd vid golvinköp och sedan hämtades underbara skåpet hem. På kvällen utspelades en spontan middag på blandade rester, potatisgratäng, bakpotatis, lövbiff, pepparbiff och quornfilé. Tretton personer och en hund till att börja med, vilket så småningom utökades till sexton. Någorlunda tidig kväll ändå.

En kurssöndag i fridfull och vilsam miljö. Meditationens grunder, ryggmassage och ansiktsmassage. God lunch och guidad tur i sommarens café.

Nu är söndagen nästan till ända. Underbara skåpet börjar vara fyllt med husets filmer och spel. Solen skiner ännu, det är svårt att förstå att klockan är över åtta.

En gåva av högsta klass

Förvaringsmöbler är nog de bästa möblerna av alla. Är de dessutom vackra är det en specialbonus av högsta rang!

För någon dag sedan blev jag förärad ett alldeles underbart fint skåp som, enligt de angivna måtten, ska passa exakt in där det behövs, i vardagsrummet. Skåpet, som hade den platsen, har alldeles nyss fått flytta in i köket. Det passade exakt in, just där det behövs.

Kan det bli bättre?

Städa - Träna - Leva

Idag har jag och Lille son röjt undan i en liten hörna av vårt hem. Vi har sopat och skyfflat upp isoleringsremsor, sågspån och små brädbitar, en hel sopsäck full. Vi har dammsugt och dammtorkat. Vi har slängt.

I taket hänger Lille sons födelsedagspresent: en boxboll. På en bänk ligger handskarna som hör till. På några krokar hänger två hopprep och ett träningsband. På golvet ligger Store sons hantelset. Till och med pappas gamla vintage-träningspryl har hittat in i vår lilla vrå.

Till veckan blir det inköpsrunda: matta, bänk, boll, skivstång och lite annat bra-att-ha-grejs.

Här startar något nytt.

Kort resa, del fyra

Underbart god middag på Thairestaurangen, som inte alls låtsades, utan verkligen var en äkta thairestaurang, med mat av superkvalitet!
Smakrik förrätt med riktigt styrka till älskade maken, vilket gjorde den normalt sett starka röda såsen till "bara skoj" enligt ägaren.
Helt sant, intygade eldsprutande make.

Till efterrätt blev det lite gym och lite bad.

Ja, undertecknad testade både och. För andra gången idag.

Kort resa, del tre

Hotell är lyx - vackert hotell är underbart.
Fritt internet, om det bara finns plats.
Köbildning bakom två tyskar, som mest talar med varandra.

Vulkanen på Island är fortfarande arg. Tur vi har bil på hemvägen också.

17 000 flyg inställda enligt CNN. Halva Europa är stängt, troligen även halva Ryssland under lördagen.

En kort resa, del två

Njutit av solen, i stenöken vars byggnader är prydda av glas.

Intag av smaklös lunch på matställe, som låtsades vara italienskt.

Stillsam shopping, på ett ICA i lagom format.

Barbent i storstaden - hemma är det fortfarande nästan vinter.

En kortare resa

En argsint vulkan förändrade en timmes flygresa till drygt åtta timmars bilresa. Tågen fullbokade, hyrbilarna uthyrda.
Äntligen på plats, njuter av ett härligt hotell med vinterträdgård. Pannkaka till frukost.

Dags att testa poolen.

Övning i färg

En timma. Två akvareller vid tv:n.

En liten test, en kontroll av att materialet fungerar.

Med kritor, med blyerts, med pensel och vatten. En par rosa tulpaner med en lila tulpanvän. Ett ensamt, randigt hjärta i rosa och rött.

I morgon kväll blir det en flygresa, som tar oss hemifrån över helgen. Tror det är dags att packa lite.

Mitt färgset ska med.

Inväntar Solen

Det är långt, långt mer än tjugo år sedan jag har målat eller tecknat.

Någon gång har jag använt en blyertspenna för att sysselsätta händerna, under tiden jag lyssnat på en, mer eller mindre, intressant talare.

För ett år sedan, eller mer, sa någon till mig att jag skulle måla en stor, gul sol när jag var färdig.

Idag köpte jag en ask med akvarellkritor, två penslar, ett litet akvarellblock, ett litet skissblock, fyra tusch- och fyra blyertspennor, samt en plastmapp för att förvara alltihop.

Nu är jag redo.

Middagsplaner

Planerar middag för en.

Normlt sett hade den bestått av bröd. Härlig, nygräddad ciabatta med ost, skinka och gurka. Paj med kladdigt innehåll. Dubbla varma mackor från klämgrillen. Smörgåstårta. Piroger.

För en tid sedan slutade jag äta bröd. Efter en vecka fick jag svår brödabstinens och åt en skiva av underbart, nybakat Grekiskt bröd med ost och bregott, vilket resulterade i en helt ointressant smakupplevelse. Avvand.

Kanske omelett med bacon?

Oscarsgala

Och här är jag.

En vuxen kvinna med styrka och skinn på näsan. En människa som vet vad hon vill, som har hittat en inre trygghet, som inte längre behöver söka andras bekräftelse.

Efter att ha varit, närapå korridorstrykare, en blomma på tapeten. En människa, som i den egna känslan var osynlig, som i sitt inre inte fanns. Det är länge sen nu, länge sedan jag var den där osäkra, osociala, rädda flickan. Det har tagit år med hårt arbete, år med övningar, år med andra människors puffar i ryggen.

Om jag stod vid en Oscars-utdelning - vilket det känns som, skulle jag kunna räkna upp många personer att tacka.
Skulle börja med min älskade make, utan honom vore jag inte jag.
Skulle fortsätta med ett par väninnor, en i ett grannland, en annan väldigt nära mig.
Andra tack att utdela vore till tre kvinnliga chefer, några som jag haft och någon som varit mig nära. Ytterligare två viktiga kvinnor är en massör och en energibehandlare. Det finns många fler som utfört viktiga knuffar i rätt riktning, men dessa är nog de som knuffat mest och hårdast.

Lite i smyg tackar jag. Det är bara några få av er, som tar del av min egen lilla Oscars-gala. Lika fullt känns min tacksamhet oerhört viktig att få delge er alla.

Tack!

Det finns ju andra Drömmar

Jag har aldrig haft drömmar och mål.

För mig har livet gått framåt, dag för dag, stund för stund. Jag har varit som en liten båt av näver, i en stor, vild fors. En liten, liten båt, som följer med strömmen, som ibland hamnar upp och ned. En liten båt, som lyckas vända tillbaka på rätt köl, som fortsätter med strömmen. Som guppar upp och ned, i ett vatten som tidvis har varit stormigt, som tidvis varit lugnt.

Jag har hittat mitt roder. Det har funnits där hela tiden, jag har bara inte sett det tidigare. Har aldrig förstått att det var mitt, att jag kunde själv. Nu är det jag som styr min båt. Jag hittar öar på vägen, som jag vill besöka. Det finns större landstycken längre fram, som jag kommer att utforska, ta del av, bli en del av.

Jag tar fortfarande en dag i taget, men jag styr själv. Jag njuter av det lilla.

När jag gick på Drömjakt

I många år har mina nätter varit utan drömmar, helt tomma, som blanka sidor i en ny anteckningsbok.

En dag bestämde jag mig för att ta tillbaka mina drömmar. Jag visste ju att de fanns där, långt, långt där inne, men alldeles utom räckhåll för mig.
Jag valde att återupptäcka dem. Att återerövra dem.

Jag beväpnade mig med en skrivbok och en penna vid sängen. Det tog lång tid innan min första dröm stannade kvar länge nog, för att jag skulle minnas den i vaket tillstånd.
Jag sov, jag drömde, jag skrev. Idag finns många, långa drömmar uppskrivna i min drömbok. Detaljerade, skrämmande, vackra, känslofyllda drömmar. De är mina allihop.

Jag minns mina drömmar.

Lindans

Att skriva en offentlig dagbok, som berör utan att förgöra

Att lämna ut lagom mycket, utan att klä av sig naken

Att ge av sig själv, utan att tömma själen på allt

Att välja ut bitar till er alla, att spara dem som bara är mina

Att gå på lina, utan att falla ner

Påsken TjugohundraTio

En härlig vecka med massor av snö, sol och sällskap.

Ett och annat påskägg med skattjakt i snön, två svårfångade påskris på vakt utanför fönstret.
En middag i form av knytkalas, ett par andra på restaurang och ytterligare ett par i egen regi.
Skoterturer, renskinn i snön, grillad korv av olika sort och sista-minuten-våfflor i en solgrop.
Trevliga människor runt en eld. Mitt på dagen, liksom mitt i natten.

Påsken är över. Ytterligare ett par dagars ledighet väntar.

April, April

April, April, Din dumma sill
jag kan lura Dig vart jag vill!

Fast det stämmer inte. Jag kan inte luras.

Jag tänkte mig det här inlägget som en sort kavalkad av gamla aprilskämt. När det väl kom till kritan uppenbarade sig bara ett enda minne, ett gammalt aprilskämt från min barndom, det där man skulle trä en nylonstrumpa över tv:n för att få färgtv.

Så jag testade att googla och hittade mängder med de senaste årens aprilskämt, men inte de som jag vet att jag minns, de som finns någonstans långt där inne. De som skymtar fram i små fragment, en kö i centrala stan, en brand på en såg...

Jag är inte gjord för att luras. Så, april, april allihopa!

Glad Påsk!

Att bara flyta en stund räcker långt.
Det räcker till ny vila, till nytt solsken och nya idéer.

Från och med i morgon gäller husvagn med härligt stor familj.
Från och med nu har jag påskledigt och kan vara uppe så länge jag vill och sova så länge jag behöver.

Min tillgång till dator blir mycket begränsad, för att inte säga obefintlig.
I stället har jag generösa, obegränsade tillgångar av härligt sällskap när helst jag vill.

Ser fram emot många solfyllda stunder på ett renskinn i snön.

Frustration

Att vara frustrerad är att inte nå fram.
Att försöka sig mot ett mål, men inte ens komma inom räckhåll.

-------

Då kan man släppa taget och bara flyta en stund.

Förunderliga tankar

Ibland tror jag att tiden inte räcker till.

Det är då jag är tvungen att stanna upp och sortera mitt inre, för att inte uppfyllas av kravfylld stress, begynnande irritation, ledsna tankar. Det är då jag rensar bort sådant som är onödigt. Prioriterar viktigare ting. Gör en inre lista, planerar och städar upp i min inre sfär. Svårt ord. Sfär. Men det låter ganska fint, i sammanhanget.

Nåväl, jag gör alltså detta, städar upp och sorterar i mitt inre, så som andra städar upp i sina hus och hem. Det är exakt vad som händer just nu, när jag sitter här och skriver, i stället för att vika lakan.

För ett par timmar sedan var min hjärna fylld av hinder inför denna vecka, så som kravfyllda benskydd till exempel. Det fanns inte plats i mina tankar för allt det roliga som väntar, alla vindlingar och vrår i min hjärna var fyllda av små och mindre problem, som stod tvärt i vägen.
Nu har jag suttit här en stund och skrivit och på något förunderligt sätt har allt fallit på plats under tiden.

Veckan känns färdigplanerad. Och den känns kul!

Tankevurpa

Ibland upptäcker jag hur fel tankarna far.

Att en dag känna sig ledsen och stressad, för att sedan ta tag i saken och tänka efter varför.
När man sedan grävt nog djupt och långt i dagens händelser och upptäcker att ett senpåkommet krav från skolan - att alla elever måste ha med benskydd om ett par dagar - är det som knäcker en just idag, då börjar man fundera mer. Och kanske känna efter lite till, fanns det verkligen inget annat, som låg lite djupare ner?

Då kan det vara ganska skönt att bara släppa den stressade känslan och låta den tumla all världens väg. Ett par benskydd ska väl ändå inte knäcka den starkaste kvinnan på jorden? Framför allt om man hittar en räddare i nöden, som kan lösa problemet och låna ut ett par...

Nya bekymmer dyker alltid upp, så det bästa är att ta ett litet i taget!

Min första!

Det finns dom som vill vara med mig....

Hur glad är inte jag, att ha en egen följare, att platsen inte längre gapar helt tom och erbarmligt ensam... Tack A-H, för att just du blev först!
Vill samtidigt tacka mina tre följare på Bloglovin, varav jag vet vilka två är, men inte den tredje.
Några är ni som följer mig på annat sätt, jag vet för att ni berättar för mig, i dagliga livet.
Jag är glad, oerhört tacksam, fylls av stolthet, för varje person som tycker att mina ord är intressanta nog att följa!

Tack alla!

Efterfest - eller inte

Har hittat en ny favorit.

Rostbiff, bre en aning getost och rulla ihop. Två skivor motsvarar en hamburgare, fast utan kö. Välj en halv avocado och ett glas vatten, i stället för plusmeny. Lika gott! Mycket godare... Underbart gott, faktiskt!

Kvällen är så väldigt ung för mig, hade velat att den vore många timmar längre...
Vad gör man då? När man blivit för gammal för att hänga på krogen, men för ung för att sova tidigt? När man inte riktigt passar in i ålderssystemet?

TV är bra. FB är bra. Sova är bra. Eller inte...

En ny lördag

I morgon är en helt ny, lång underbar dag!

Först ska jag gå och lägga mig. Titta på tv, tills ögonen vill lägga igen, alldeles frivilligt. Sedan vaknar jag, någon gång i morgon. Kanske av att solen skiner in genom fönstret, om jag glömmer att dra igen gardinen.

Kliver upp, i lugn och ro. Äter lite brunch så småningom, kanske med morgontidningen om jag kommit mig för att hämta den från brevlådan.
Börjar fundera på vad jag ska ha på mig på födelsedagsfesten som äger rum på kvällen.
Kanske tar jag fram efterlängtad färg och duk och penslar. Kanske provar jag i morgon. Eller kanske inte.
Skjutsar dotter in till stan, samtidigt som jag återlämnar lilla, söta lånebil till kära mor.

Tillbaka hemma. Göra mig i ordning för fest, duscha, sminka, fina kläder. Paketera present med vackert papper. Känna in feststämning och glädjas med unga frun som fyller fyrtio. Ta ett glas vin.

Prata, skratta, dansa, leva. Gå på fest med goda vänner!

En skön fredag

Ett stillsamt avslut på en fridfull dag.

En Robin Hood-film från 1991 - tyvärr inte varianten med Kevin Costner.
Ett par skivor vattenmelon, en klase vindruvor och ett stort glas lingon & vinbärsdryck.
En svag tanke på ett glas vin, eller kanske en konjak, ringlar runt i huvudet. Än har inte tanken vunnit över benen.
Ett andra inlägg för dagen, här Hemma hos Daisy.

En önskan om att kvällen vore flera timmar längre.

Tacksamma ting

En äkta fredag, en fri dag.

Tidig - jättetidig - uppstigning för att vinka av sönerna, som tar en tur till fjällen över helgen.

Enkel frukost för att vara snäll med magen, sedan vila på soffan under husets skönaste filt. Somna om.

Shoppa lite god mat på affären, samtidigt som jag hämtar dotter med skoskav vid bussen.

En lunch att glädjas åt. Favoritsallad, som består av ruccola, tomat, mozarella, kidneybönor, kikärtor och en dressing på olivolja, hallonbalsamvinäger, salt och svartpeppar, med rostbiff på sidan om. Några extra tillbehör, för att det är så gott; Seranoskinka, fetaost och vattenmelon. Slutligen mintchoklad och en kanna kaffe, som räcker i flera timmar.

En eftermiddag med fri tillgång till dator, tv och tidningar.

Avslutar dagen med att hämta kära mor vid flyget och kanske vi delar en middag tillsammans.

Ledig utan krav, fri utan åtaganden.
Värme i pannan och gården är plogad.

Vad mer kan man önska sig?

Chili & Ananas

Matlagningskväll.

Börja med att köpa 2,5 kilo köttfärs, sex burkar vita bönor och fem kartonger krossade tomater på affären i stan. Dom har brevlåda där. Anta att kryddor och lök finns hemma.
Stanna till på affären nära hemmet och köp lök, för det finns nog inte tillräckligt hemma. Du hann tänka på det under bilresan hem. Den tar ju en stund.

På affären nära hemmet passar du samtidigt på att köpa glass och vispgrädde till kalaset på söndag och kanske lite parmesan och falukorv från charken när du ändå är där.
När du kommer hem packar du upp de fyra matkassarnas innehåll, som egentligen borde ha rymts i en, om du bara hade köpt det jag tidigare räknat upp. Du kan lämna köttfärsen framme, den hinner bli lagom tempererad under tiden du tar fram allt som behövs.

Börja med att starta datorn. Under tiden den vaknar, öppnar du posten och läser morgontidningen. Logga in på Facebook. Ställ gärna in köttfärsen igen, det kommer att ta en stund innan stekningen äger rum.

Om sonen till exempel är hungrig kan det behövas lite middag innan man börjar. Koka då snabbmakaroner och stek falukorv. Använd hellre den korven, som redan fanns i kylskåpet, inte den du köpte ny. Kanske maken också vill ha lite middag så här på fredagen, själv avstår du helst. Åtminstone från snabbmakaronerna.
Ägna ett par ögonblick, kanske fler än två, till att få sonen att tömma diskmaskinen. Därefter kan du själv fylla den, det ryms mer då.

Nu är det dags att ta fram köttfärsen. Skala och hacka tio lökar. Du måste blanda röda och gula, det funkar lika bra. Det fanns inte nog med gula hemma och du köpte ju röda, för dom var ekologiska. Hacka vitlök också. Så där en fem-åtta klyftor. Eller mer.

Stek löken. Fördela på två eller fler kastruller, beroende på hur stora de är. Detta är även beroende på om du lagar Chili både med och utan kött. Den största pastagrytan och två mellanstora är ganska lagom, just i det här fallet.

Stek köttfärsen. Fast först måste du ställa undan kastrullen som inte ska innehålla kött. Annars kan den kontamineras. Alltså, köttspad stänker in i den utan kött.
Krydda köttet med chilipulver, paprika, salt och peppar. Om någon krydda råkar ta slut, så kolla om det finns någon liknande. Eller så öppnar du kylskåpet och hittar flaskan med chilisås som du också köpte på ICA. Det finns alltid något du kan kompensera med.

Kolla Facebook mellan stekningarna. Många intressanta samtal kan äga rum under tiden man steker 2,5 kilo köttfärs. Fördela köttet i de två olika kastrullerna, där löken redan ligger. Häll på ett antal burkar bönor i tomatsås och så krossade tomater.

Låt allt det där puttra (under lock - tänk på kontamineringen) medans du börjar med den vegetariska varianten. Stek quornfärsen. (Gå tillbaka till Gå, fast utan kött).

Låt alla kastrullerna puttra medans du äter upp ananasen från igår och kollar in Facebook på riktigt. Och alla bloggarna du inte har läst på länge. Ungefär en timma får du räkna med, för puttrandet alltså.

Avsmaka. Tänk på att din tunga har bränt sig av all ananas.
Ställ åt sidan den vegetariska, för den smakar underbart! Köttvarianten smakar mest kött. Låt puttra en timma till.

Det är nu det är dags för ett glas vin.

Min & Din blir Vår

Alltså...Hur kan man bli så fångad, fastlåst och fascinerad?

Jag har tagit upp släktforskningen igen. Jag tror att det är dryga sjutton år sedan jag sist var i forskningslokalen. Det är i alla fall nästan nitton år sedan jag började. Då skedde allt för hand, på papper, i en bokad lokal. Nu händer allt vid, och i, min dator. Hemma i mitt eget hus.

Alla dessa människor. De har levat och dött. Där finns gömda berättelser i varje namn som dyker upp, jag har bara inte grävt nog långt ännu och inte nog länge, för att hitta allt spännande. Där finns namn av alla sorter, intressanta trådar som jag vill nysta upp och se vad som döljer sig i andra änden.

Min framtid är bokad. Jag ska bevara vår dåtid.

Vilken kamp!

Jag gjorde mitt bästa, men...

Igår kväll plogades hela gården, grannens gård och säkert några gårdar till av Store son. I morse fick jag skotta mig ut från huset.

Bilen, en lånad, söt liten sak, var helt snöfri. Lycklig gick jag ut för att starta den. Vad jag däremot inte sett, genom vårt lilla fönster i ytterdörren, var att bakom bilen fanns det drivor. Tung, kompakt snö. En halvmeter på höjden, tre meter bakåt. Hämta spade, skotta, skotta.

Backa, svänga runt och så framåt. Perfekt. Bara infartsvägen kvar... hundra meter väg ut från gården, med stora, öppna ängar på vardera sida om vägen.

Lagom fart, det går bra. Det går sämre. Det går inte alls. Halvägs ut till postlådan, mitt på vår kära infartsväg, var det totalstopp.

Hämta spade, sätta-traktor-i-värme-ut-i-fall-att, promenad tillbaka till bilen. Skotta bakom, skotta framför. Efter en längre stunds skottande har jag bara kommit en halv meter framför och en halv meter bakom bilen. Ett par timmar bort finns en traktor att nyttja. Stänger av bilen och går in för att koka kaffe.

Ofrivillig semesterdag, insnöad på gården. Sitter inne i köket med en kopp kaffe. Helt ok.

Blåklockans tal

Med en
verklig vän
kan man
bara vara

Även tystnad
skänker
gemenskap

Av mig - Om oss - Till dig

Tanke från 2006

Rosens tal

Kärlek är
att älska av hela sitt hjärta,
att ge av hela sin själ

Av mig - Om oss - Till dig

Tanke från 2006

Solrosens tal

Sträck på ryggen
Känn styrkan i Din egen kraft

Av mig - Om mig - Till mig

Tanke från 2006.

Mot glädjen

Här hos Daisy ryms bara glädje.

Negativa tankar, gnäll och klagomål är gäster, som inte välkomnas hit. Jag har ägnat åratal åt att fylla mina dagböcker med tårar, elände och tråkiga händelser. Äntligen har jag lyckats vända mitt skrivande till att fungera även i glädje. Det kommer att krävas många sidor av positivt skrivande, ett tiotal glädjeböcker samt många, många sidor här, hemma hos Daisy, för att återställa balansen!

Allt - precis allt - går att vända. Det kan ta tid, ibland lyckas jag kanske inte byta riktning med en gång och då får jag inte skriva. Det är då jag behöver byta tankar och hitta något annat att skriva om, något som fungerar, något som är bra. Något som visar vägen framåt, inte bakåt.

Jag har gjort ett medvetet val. Jag har valt att lämna mörkret bakom ryggen. Valt att öppna mig för ljuset och glädjen.

Käraste Mumin!

För länge, länge sedan, sisådär en arton-nitton år sedan, såg jag Muminmuggarna för första gången.

Kära Svärmor hade tre stycken, en gul, en blå och en grön. På den tiden hade hon tre barnbarn. De fick alltid använda varsin när de var på besök.
Vid varje enskilt tillfälle som jag såg dessa vackra, dyrbara muggar önskade jag - i tysthet - att jag någon gång skulle kunna köpa några stycken. En vacker dag, längre fram i mitt liv, hade jag pengar nog att unna mig en mugg eller två, en gång per år, eller vartannat.

Jag köpte mig snart en hållare i svart smide, för dessa vackra muggar, där rymdes åtta stycken. Vilken lycka när den var fylld, ingen plats kvar fanns, till en endaste Mumin! De fyllde skåpet bredvid, men så småningom installerades väggen bredvid med svarta smideskrokar. Nu är den väggen också välfylld och muggar har fått flytta upp till en hylla ovanför fönstret. Nu har jag nästan alla...

Om du känner dig kramig, ta Sniffs gröna kelmugg. Om du vill vara glad idag, ta Muminfamiljens dansande mugg. Och skulle du önska lite extra livsnjutning, ta fram Snusmumrikens blåa och drick ditt kaffe i lugn och ro.

Jag känner mig så rik, så rik. Mumin lever hos oss.

Överleva

Jag tycker det är lite häftigt med extrema väder.

Som idag, när det är -30,6 när vi kliver upp. Eller det faktum att det har varit så många dagar i vinter, med så låga temperaturer, att det måste bli kallare än -30 för att man ska reagera!

När det snöar horisontellt, när drivorna på gården växer snabbare än de hinner plogas bort. När vägen in till gården har försvunnit och smält ihop med våra ängar. När bron är täckt med decimetervis av snö och dörren knappt går att öppna.

Det är skönt att alltid klara sig. Att elda i spisen, när pannan står still. Att kunna tvätta sig på gammalt vis, genom att värma vatten i en panna, när duschen är kall. Att bära in ved och ta på mer kläder.

Jag bor på rätt ställe i världen.

Kylan biter...

I kväll har det hunnit bli -29 innan jag lämnar köket och termometern, för att gå upp i sängen och följa tv'n i stället för temperaturen.
Min Älskade är ännu längre upp i norr, där det var -42 när han anlände till hotellet för en stund sedan. En ganska normal, men något kall, vinter. Här uppe.

I de södra delarna av vårt land står tågtrafiken stilla på grund av snö och kyla, tak rasar in, skolor är stängda. Militären tas in för att skotta spåren och få lös tåg som står insnöade.

Kära Mor, som är i mellersta Norge, har meddelat att där hon befinner sig är det i stället 4 plusgrader på dagen och -3 om kvällen. Mer blött än vitt, kan man säga.

Här hemma sitter vi inomhus i värmen och gläds åt att pannan funkar och att vi kan gå och krypa ner under täcket för en stillsam kväll vid tv'n.

I morgon är en annan dag. I morgon väntar sushi-lunch med vänner.

Solen skiner!

Det är lördag igen. Ingenting är bokat, dagen flyter på i sakta mak. Minus 23 grader i skuggan, solen skiner och glittrar över snön. En enkel frukost med färskpressad apelsinjuice, rostat bröd med getost och någon kopp kaffe.

Familjen är på tur, alla i stan på olika äventyr. I morgon blir vi nog flera, i kväll tror jag på Lilla familjen.

Kanske middagsgäster, kanske inte. En älgfilé ligger och tinar på bänken. Den blir nog helstekt i ugn såsmåningom, kanske med hasselbackspotatis och sås till. Smördeg väntar på fyllning. Kanske som förrätt, kanske som efterrätt...

Duschen väntar på mig, men det är så skönt att bara vara. Dricka lite mer kaffe, äta den sista av Dotters kladdkaka framtagen från frysen. Skriva lite, läsa lite, facebooka lite och så tv:n med "Living in the sun" som bakgrund.

I morgon blir det födelsedagskalas med kaffe och tårta hos Kära granne. Lille son fyller tio och ett litet paket, med konstigt innehåll, och en stor, svart sopsäck, med spännande inre, väntar på honom.

En solig, skön helg. Tid för återhämtning.

Om...

Om jag hade mycket pengar, skulle jag inte jobba...

...jag skulle måla tavlor, skriva texter, rita teckningar. En del dagar skulle jag laga mycket mat, hacka grönsaker, skära kött, strimla potatis. En annan gång skulle jag baka. Baka hundra bullar och två sockerkakor, en rabarberpaj och kanske en middagspaj med skinka, fetaost och oliver. Jag skulle dricka en kopp kaffe vid mitt köksbord när jag tog paus.

Om jag inte skulle jobba...

...skulle jag kanske sakna mitt lilla kontor, sakna att gå och dricka kaffe och skratta med de andra. Sakna att längta efter min lediga fredag. Sakna solen som skiner in genom mitt fönster och sticker mig i ögonen.

Kanske skulle jag känna mig lite ensam i mitt kök.

Acceptera

Jag har haft en dag att vara tacksam över.

I kväll har min familj bjudit ut mig på bio med tillhörande middag, som en efterlängtad födelsedagspresent. Vi konstaterade att den här konstellationen av familj aldrig varit på bio tillsammans förut. Lillebror och jag har varit på Hitta Nemo, under samma tidsintervall som Syster, Storebror och Pappa var på Pirates of Caribien. Då var vi förstås på samma biograf, men vi kunde inte dela popcorn...

Dagens film kunde vi dock se tillsammans. Filmen hette Farsan. En komedi, som man dessutom fick gråta några tårar till, om man nu är funtad som jag. Det måste ju bara vara en perfekt film!
För mig var sensmoralen av vår valda film helt enkelt Acceptans. Att ha modet och styrkan att acceptera det som är sant. Att vara ärlig med sig själv och sina nära. Att leva efter sin egen sanning, inte efter andras.

Lev ditt liv, helt och enbart, som dig själv.

Nyklippt, nyäten

Att man kan känna sig så ny och fin, av en tub färg, en sax och ett par ompysslande händer. Varenda gång är värd varje nedlagd krona.

Ett besök hos kära Mor tillsammans med Dotter och hennes kompis. Hemmagjord pizza av olika sort, en vegetarisk, en med kött. Vindruvor och choklad till efterrätt.

En lagom vardag är till ända.

En bil av klass på stillsam utflykt

En solig dag utomhus. Åtminstone en timme eller så.

Min käraste med Lille son, Kära granne med son och hennes vän och två barn delade på ett antal skotrar för en dagstur ut i skogen. Jag och Dotter tog med mat och ved i fina lånebilen som Store son och kompis har lämnat i utbyte mot min kylslagna, svårstartade fyrhjulsdrivna sak. Fina lånebilen är en -72 Volvo de Luxe, lite slitna däck, men den startar. Alltid. Dessutom har den värme....

En härlig grillstund någon mil hemifrån, med färdig eldplats under tak, där tillskurna liggunderlag, en morakniv inhuggen i timringen och ett antal kvarlämnade gafflar ingår i platsens skönhet. Det blev tretton grillade hamburgare med bröd, dressing och lök samt tillhörande läsk, varm choklad och kaffe. Två påsar bullar gick också åt utan större problem.

Nu är vi åter tillbaka vid startpunkten, hemma hos Kära granne. Större delen av gänget ser hockey med stor aptit och höga ljudaccessoarer. Själv sitter jag här bredvid och skriver hellre några stillsamma rader. Dotter stannade hemma, i sin lilla stuga, för att hinna sy lite på sin trädklänning. När hockeyn är över kommer vi alla att samlas igen, för en sen, gemensam middag för nio personer.

En dag att minnas.

Vilken dag!

En födelsedag i min smak!

Igår hade jag jobb att få klart, sånt som tynger, ligger i magen och besvärar för att det inte är gjort. Det är då jag far hem till kära Mor, för att sitta i lugn och ro, utan yttre störningar av något slag. Hon är också trygg att ha till hands när jag kan behöva hennes hjälp och stöd då och då. Bestämde mig tidigt för att stanna och sova över i hennes gästsäng som alltid står bäddad för den som behöver. På så sätt kunde jag hålla på tills jag var klar med allt jobb, oavsett vilken tid det var på dygnet och, bäst av allt, vara uppe hur länge jag ville.

Vi startade kvällen med en middag på kvartersrestaurangen, en härligt kladdig pizza med oxfilé och bearnaise och så ett glas rött vin till isvattnet. Genomgång av allt som hänt sedan vi sist träffades och pratade ihop. Sedan ett par minuters frisk promenad hem till kära Mor för att börja med alla papper, allt datorjobb, sortering, registrering och sånt. Klar efter tolv någon gång, sedan låg många fria timmar framför mig, fria att sitta vid datorn eller läsa eller vad som helst jag önskade, så länge som jag bara ville. Tills jag blev trött eller less. Det inträffade ungefär kvart i fyra på natten.

På nätet hittade jag min älskade kusins äldsta dotter, en flicka jag lekte med i femårsålder som samtidigt är min mammas kusin och slutligen, en vän som jag inte pratat med på flera månader.
Nästa morgon fick jag sova så länge jag ville, vaknade strax efter tio. Lugn uppvakning, te och mackor, lite kaffe på det. Sedan hemfärd med stopp på byaaffären för att handla godsaker inför kvällen och sedan en fortsatt dag i lugnets tecken!

Käre maken kom hem tidigt, han och Dotter hade köpt en underbar vårbukett med tulpaner och vide, i solens tecken. Jag fick mitt solsken som jag önskade häromdagen. Både utom- och inomhus!
Nu har vi lagat middagen, jag och Dotter. En italiensk variant, med färskpasta, god sås, ruccola, parmesan och gott vin.

Maten vilar i magen. Marängtårta väntar.

Att hitta rätt

Jag hittade nyss en vän på Facebook. Jag hittade till och med två och slutligen faktiskt tre, under de sena, nattliga timmar jag spanat.

Man kan inte tro att det stället kan göra så mycket nytta. För en så'n som jag, som inte alls är särskilt kompis med telefoner, är FB ett fantastiskt och underbart ställe... Aldrig någonsin i hela mitt liv, har jag haft så mycket kontakt med så många personer under så lång tid!

En gång för länge sen - jag tror det närmar sig ett halvår nu - var jag totalvägrare. Inte, aldrig någonsin, vad ska jag med det till? Ingenting för mig!
En person i min närhet tog som vana att fråga någon gång, då och då. Kanske visa lite ibland, en sen kväll när vi druckit vin. Eller prata lite allmänt, om vad som hänt gemensamma vänner sedan sist...Nu är jag där. Och jag trivs, som fisken i vattnet!

Hur klarade jag mig någonsin utan?

Lite solsken i mitt sinne

Idag önskar jag mig lite solsken.

Tänker på roliga saker, på härliga minnen, på sådant som glädjer mig. Dags att plocka fram en solig dag från sommaren, en regnbåge i himlens alla vackra färger, ett skratt från ett barn.
Drömmer mig bort och ser stugan och sjön, stillsamheten, solnedgången.

Lite glädje sparat i en gömma, plockas fram vid behov.

Tid

För länge sedan fick jag ett ämne att skriva om i skolan. Hur ser mitt liv ut om tjugo år.

Jag minns bara några få fragment av den uppsatsen, den gick nog mest ut på att år 2000 är jag 35 år och har familj med två barn. Det kändes så oerhört långt fram i tiden, så då måste man ju bara ha familj och barn och sånt, tänkte jag. Att jag var 35 år var ju lätt att räkna ut...
När tiden väl var inne så stämde det övriga också rätt bra: jag hade familj, fast jag hade tre barn i stället för två.

Nu är tvåtusen redan tio år gammalt. Tio år av mitt sekelskifte har har slukats upp av tiden. Jag har glädjen att få ha kvar min familj, vi lever här tillsammans, i vårt åttiofemåriga hus. Vi och våra tre barn. Våra barn, som mer eller mindre har vuxit upp till stora barn, en del av dem alldeles nästan vuxna barn.

Livet går in i en annan fas.

En bra dag!

Hur en bra dag blir ännu bättre...

Igår tog jag tag i ett problem som stört mig en längre tid. Jag pratade med en person och fick ursäkter i mängd och en stor del tacksamhet för att jag tagit upp problematiken.
Det gladde mig oerhört mycket. Lika stor del att jag tog tag i saken, som den andra sidan, att jag faktiskt fick ursäkter och personen i fråga tyckte att jag hade all rätt i världen att protestera!
Det gjorde min dag. Det kändes som om jag skulle kunna flyga! Som om jag var lätt som en luftballong, som om luften skimrade kring mig och jag skulle kunna klara av vad som helst. Med tårar i ögonen, av självkänsla och lättnad, gick jag, på lätta fötter, vidare genom dagen.

Lite senare gick jag på systembolaget. Hamnade i kö vid kassan och observerade att personalen börjar bytas ut, de har blivit yngre och yngre och att i stort sett alla kassörer nu är yngre än mig själv. Tyder på att man själv hamnat lite längre fram i livet.
Killen före mig fick visa leg. Tänkte på sista gången i livet jag fick visa leg, det är nästan tio år sen nu. Den där känslan av glädje när jag plockade upp legitimationen och kassörskan fick rodna lite av en felbedömning på sexton år. Har levt på det i många år nu...

Så är det min tur, plockar upp mina varor på bandet, plockar fram kortet, stoppar in det i apparaten, lägger upp en påse, kanske behöver jag två..."Har du legitimation?" hör jag en röst säga framför mig.
- "VA", utropar jag högt och ser upp. "Det har jag ingen med mig" säger jag och funderar på vad det är som riktigt händer. Tjejen i kassan ser förvirrad ut, vänder sig till kassören bakom sig och ber om råd. Han vänder sig om, kastar en snabb blick på mig och säger "det är ok". Jag får genomföra mitt köp, blinkar till av en konstig lättnad och säger till tjejen i kassan: "Du gjorde min dag - jag är fyrtiofem!"

Hon gladde mig nog för resten av livet. Det lär aldrig hända igen...

Daisy

Hur kan man komma på ett så knepigt och långt namn som Daisy Rowanberry på en stackars blogg? Helt enkelt för att Daisy Sunflower var redan upptaget av en annan människa, någonstans i världen...

Prästkragar är en av de vackraste blommor jag vet. Prästkragar är skira & stolta, gula som solen, vita som något nytt, starkt och enkelt. Det finns nog ingen som kunde gissa hur lycklig jag blev den första sommaren i vårt stugparadis. Det uppenbarade sig prästkrage efter prästkrage i slänten ner mot vår lilla väg och vid stugknuten, alldeles nära matkällaren! Och de stannade nästan hela sommaren!

Solrosen är liksom storasyster till prästkragen. I vår hall hänger en tavla med en tecknad solros och texten "Sträck på ryggen - känn styrkan i din egen kraft". På något sätt har jag tillverkat den till mig själv, för några år sedan. Jag visste inte då, att det var just den jag behövde. Det visade sig först när jag och min man valde ut varsin, av de tio-femton olika motiv och texter jag gjort under några intensiva dagar.

Jag har alltid tyckt om rönnen för dess tålighet och styrka, för dess härliga höstfärger och för blommans kraftiga doft. Den visar vårens ankomst med sina små, skimrande blad, som sakta vecklar ut sig och sträcker på sig. Den visar att sommaren är här när blommornas aromatiska doft tynger grenarna. Den ger hösten sin allra vackraste färg genom både blad och klasar av röda bär. Ibland tyngs grenarna av bär och snö på samma gång. Fåglarna kalasar och har överflöd av mat, mitt i en kylslagen vinter.

Så jag hade kunna göra namnet ännu krångligare och svårare att minnas; Daisy Sunflower Rowanberry.

Ledig hemma

Varannan fredag är jag ledig från jobbet. Jag längtar alltid efter dessa underbart tomma dagar, som ligger framför mig. Jag tänker mig att jag ska tvätta hela dagen, jag ska ta itu och rensa det där enorma skräputrymmet, jag ska rensa rabatterna, jag ska ta en promenad. Och så ska jag dricka kaffe och läsa tidningen, jag ska äta frukost i lugn och ro, jag ska ta sovmorgon.

För länge sedan kom jag i kontakt med en människa som jobbade skift. Jag förstod aldrig hennes tankar när hon hade jobbat sent en kväll och kunde kliva upp på morgonen med familjen, delta i kaoset när alla skulle till skolan och jobbet, fixa och styra och ställa, när hon i stället kunnat sova i lugn och ro hela morgonen.
Det är många år sen. Jag förstår henne nu. Känslan att få sova på morgonen blir ännu mycket bättre, när man först kliver upp ungefär när kaoset är över, den där stunden när alla är på väg ut genom dörren, man får krama sin familj och kanske erbjuda lite sista-minuten-hjälp till någon sjusovare och därefter den ljuva känslan av att krypa ner under en varm, mysig filt på soffan, sätta på tv:n och slumra lite till....

Ibland händer det ju att jag får den där inspirationen, rensar och gör storverk från morgon till kväll. Ibland händer det att jag inte gör någonting alls. Att jag bara sover, sitter vid datorn, tv:n, läser och dricker kaffe hela dagen.

Oftast blir det som idag. Lite sova, lite kaffe, lite tvätt.

Jobba hemma

Lillebror är sjuk.

Jobbar hemifrån; Stoppar in ett minne med jobbrelaterade filer, skriver anteckningar från gårdagens möte, telefonen ringer, ur luren kommer frågor om svar, som finns på kontoret - ring på måndag, skriver lite till, telefonen ringer, här var jag förberedd - har svaren med från kontoret, skriver lite till, i rummet intill smäller skott från tv:n, lite störande är det, skriver lite till, Lillebror är hungrig, önskar något som inte finns hemma, skriver lite till, ute faller snön.

Jag tror det är dags för en kopp kaffe.

Mörkt igen

Skymningen har varit, jag hann inte med.
Plötsligt är dagen slut, eftermiddagen är här och kvällen smyger sakta in.

Kvällen & natten, min bästa tid. Det är då mitt dygn startar, inspirationen flödar, lusten att göra och ändra och fixa är som allra, allra störst. Om bara dygnet bestod av kväll och natt alena, om inte klockan sa att det är dags att sova, för att orka jobba nästa dag.

Trots allt är det ändå inte mörkret som gör kvällen. Snart är det sommar och då har dygnet inga mörka timmar. Den tiden på året, när sömn är nästan onödigt, överflödigt. När det är natt och ljust på samma gång. När man kan sitta mitt i natten och se solen gå ner över sjön, för att ett par timmar senare sitta på samma ställe och se solen stiga upp igen. En speciell känsla. En härlig känsla, en underbar upplevelse, som jag längtar efter.

Men först ska vårvintern anlända med takdropp och dagar på ett renskinn i solen. Efter det kommr den snabba, snabba våren, som på några få veckor tömmer omgivningen på snö, för att sedan låta björken skimra i grönt och tillåta några få vårblommor visa sig, innan sommaren plötsligt här.

Hägg och syren och skolavslutning. Och ljus.

Tiden är min

Här sitter jag, i min andra familj.

Liten paus vid datorn, maten är lagad, äten och bortplockad. Pojkarna spelar i lugn och ro, efter ett längre röjarryck före maten. En skrivarpaus skänktes till mig.

Natten är mörk där ute. Det är minus tio, kanske femton, snön ligger äntligen i drivor utanför fönstret. Kunde man tro att, vid den här tiden om en månad, skymtar ljuset här utanför fönstret. Om ytterligare en månad kommer snön att tina och droppa från taket då och då, solen kommer att visa sig varje dag och om ytterligare en månad till börjar vägarna tina fram.

Varje tid är min tid.

Sällsam eller skimrande?

Önskas: Domännamn till Daisy

Tankarna den senaste veckan har mest snurrat kring domännamn till min blogg, ett enkelt namn som jag tycker om. Som säger något om mig eller mina ord. Ett sammanfattande varmt och vackert ord, som får mig att må bra.
Mest logiskt hade väl varit daisyrowanberry.se, men lite omständigt är det ju... Om man nu ändå ska anstränga sig, kan man ju "möblera om" samtidigt, liksom.

Sol.se eller vildhallon.se fastnade jag för allra först, men det hade någon annan också gjort. Och så har jag kommit fram till att det ska vara .se och inget annat. Det känns mest hemtamt och tryggt.
Kan man känna sig hemtam och trygg med ett domännamn? Så är det för mig, tro det eller ej, annars hade skymning.nu kunnat vara aktuellt. Fast det hade kanske varit lite dystert? Det var inte tanken. Tycker om skymningen som tidpunkt på dygnet, inte skymningen som en deppig känsla.

Förutom ovanstående kriterier har jag bestämt mig för att inte använda å,ä,ö - lite trist är det ju att begränsa mina läsare till personer med svenskt tangentbord. Annars hade sällsam.se varit fint.

Jag är helt övertygad om att ordet jag söker kommer att uppenbara sig för mig, på ett helt oväntat sätt, inom en snar framtid. Så fungerar jag. Så fungerar mitt liv.

Om jag väntar ett tag, så kommer det till mig.

Fredag kväll

En stillsam fredagkväll för Minsta familjen.

Det blev inte tacos denna fredag heller, men Lillebror fick välja själv och då blev det hemmastekta hamburgare med dressing och sallad. En Lillebror-kompis på besök, åt också med oss.

På något förunderligt sätt gjorde avbrottet större nytta än jag kunnat ana.
Till följd av middagen (som i sin tur också resulterar i tömning av diskmaskin för Lillebror) hann tv-spelet släppa under en tillräckligt lång stund från pojkarnas näthinnor, för att ytterdörren skulle uppenbara sig istället.
En tredje kompis ringdes hit och nu är dom tre som spelar bandy ute i snön och mörkret. Mörkerkurragömma eller snöbollskrig står på tur.

I stan bakar Syster bullar av olika sort. Vi hoppas på att få smaka i morgon när hon kommer hem igen.

Familj

Vi är en familj. En och samma, fast flera kan man säga.

Vi är förstås Vanliga familjen: Pappa, Mamma, Syster, Bror & Lillebror.
Ibland är vi Stora familjen: då är Pojkvän & Flickvän tillsammans med oss.
Då och då blir vi Största familjen. Det är då Bästa vän & Son är med.
Nu för tiden är vi ofta Lilla Familjen, då när Syster och Bror inte är hemma.
De dagarna när Pappa inte heller är hemma, blir det bara Minsta familjen kvar.

Idag är en sådan dag.

På morgonen kan vi ta sovmorgon, i en kvart eller så. Vi kan slösa med tiden på toaletten. Vi kan prata i bilen om allvarliga saker. Och om roliga.
På kvällen äter vi lite som vi vill. Något från grillen kanske? Eller bara varma mackor...fast i bland blir det blodpudding.
På kvällen behöver vi inte bilda kö vid datorn eller tv:n. Vi kan använda bägge på samma gång om vi vill.

Fast vi är lite ensamma ändå.

I morgon

Laxsoppan tycks räcka i evighet, som om grytan vore bottenlös... Potatispirogerna är tillverkade, men blev inte goda. Julen är kvar.
Ingen läxa förhördes idag, en del ekonomiska transaktioner avklarades, någon maskin diskades, under trappan ligger all tvätt kvar.

I morgon är också en annan dag.

Glass & Knut & Soppa

Om man börjar med paus så kommer ofta lusten att fixa under vilan.

Just idag blev det TV med Familjen Annorlunda & Spårlöst. Under tiden hade jag julgransplundring här på min blogg och firade med kaffe och glass. Jag balanserade upp lite genom att dricka kaffet ur muggen där Muminpappan ligger och vilar under ett träd och äta glassen ur skålen där Filifjonkan har storstädning.

I reklampauserna hann jag med att fylla en diskmaskin och att paketera soppa. Julen, här hemma i huset, pryder sin plats ytterligare en dag eller två. Potatispirogerna blir gjorda i morgon. Tvätthögarna ligger kvar, nästan helt osynliga, under trappan...

I morgon är en annan dag.

Snart är det Knut

Ojdå, här var det fortfarande jul, på min lilla blogg. Måste pynta om, men har även ett hem att tömma på julsaker. Vilket ska man ta först mån tro?

Här i mitt kök väntar också en bytta med pressad potatis på att bli piroger och en stor panna laxsoppa, som tycks vara bottenlös, på att förpackas och frysas. Skulle tro att tio maskiner med lakan har gömt sig i badrummet och skulle vilja tvättas och förutom det så är jag sugen på något sött och kanske en kopp kaffe...

En kopp kaffe och en skål vaniljglass med krossad choklad vinner första priset i min lilla sysslotävling.

Avslappnad

Jag känner mig så avslappnad och tillfreds med livet.

Många ting har jag tagit tag i, många projekt är påbörjade. En del projekt ska också avslutas, andra ska bara löpa på, i lugnan ro eller rusa fram. Det som känns bra.
Denna dag har bara löpt på i lugnan ro. Kvällen kommer att fortsätta i samma takt, med god middag, något glas vin och trevligt sällskap.

I morgon är röd dag, sista lediga dagen tillsammans i familjen och närmaste vänkretsen, sen är det jobb för några. Jag och barnen kommer att vara lediga hela resten av veckan, fortsätta att vila, ta det lugnt och kanske sticka ut näsan utanför dörren någon gång ibland, för lite frisk luft.

Julen och nyåret har varit skönt. Jag mår bra. Vilken underbar start på ett nytt år!