Förunderliga tankar

Ibland tror jag att tiden inte räcker till.

Det är då jag är tvungen att stanna upp och sortera mitt inre, för att inte uppfyllas av kravfylld stress, begynnande irritation, ledsna tankar. Det är då jag rensar bort sådant som är onödigt. Prioriterar viktigare ting. Gör en inre lista, planerar och städar upp i min inre sfär. Svårt ord. Sfär. Men det låter ganska fint, i sammanhanget.

Nåväl, jag gör alltså detta, städar upp och sorterar i mitt inre, så som andra städar upp i sina hus och hem. Det är exakt vad som händer just nu, när jag sitter här och skriver, i stället för att vika lakan.

För ett par timmar sedan var min hjärna fylld av hinder inför denna vecka, så som kravfyllda benskydd till exempel. Det fanns inte plats i mina tankar för allt det roliga som väntar, alla vindlingar och vrår i min hjärna var fyllda av små och mindre problem, som stod tvärt i vägen.
Nu har jag suttit här en stund och skrivit och på något förunderligt sätt har allt fallit på plats under tiden.

Veckan känns färdigplanerad. Och den känns kul!