Allergisk reaktion

Man tillfrisknar snabbt, när ens barn mår mindre bra.

Igår kväll kom klagomål om klåda och röda utslag, ungefär när det var dags att sova. Lille son äter penicillin, men fick sova på saken över natten och sedan gå till skolan som vanligt.
Jag ringde doktor Annika på morgonen, för goda råd. "Kom in på en gång, jag vill se honom", var hennes önskemål.
Snabb dusch, snabb hämtning på skolan. Fast där var han naturligtvis inte, hans klass hade slöjd på skolan i byn nära vår. Med lite fördröjning var vi i allafall i bilen och nästan framme vid vårdcentralen inom en timma.

"Det känns konstigt när jag andas" säger Lille son, när vi var ganska nära. Vi fick komma in på en gång, efter vi anmält oss, och lika snabbt fick Lille son en Tavegyl och ett glas vatten, och sedan blåsa hårt i ett rör. Vid tredje blåsförsöket var doktor Annika någorlunda nöjd, men gav order om vidare färd till Barnavdelningen på Sjukhuset.

Att hitta parkeringsplats där är ingen lätt uppgift, men vi lyckades till slut. Allra, allra längst bort fanns det tomma platser.
"Gå inte så fort, jag orkar inte" säger Lille son, som senast igår var ute och cyklade hela långa dagen, utan några problem alls.

Äntligen kom vi fram, fick hjälp och nu provar vi ett annat penicillin. Lille son i ganska god form, fick lunch och glass på Sjukhusets vackra uteservering. Det tog den sista kraften ur hans unga kropp, sedan tog sömnen över, i bilen på väg hem.

Ute skiner solen och fåglarna kvittrar. Inne är soffan, ännu en dag, ockuperad av en sjukling.