Vinterpalatset 2

Nu har vi röjt lite, kära mor och jag. Om två veckor tar vi nya tag, med ordentlig genomgång, städning och ommöblering. Det ser jag fram emot.

Packning pågår här. Tror att jag tar med mig symaskin och tyg, kanske lite lättare att sy på plats där man kan mäta och kolla. Altanvirke och hyllmaterial ska också med, liksom en grillring och några bänkar.

Lilla familjen åker denna gång också, då de stora far på egna äventyr. Den ena meckar säkert i någon bil, den andra syr maskeraddräkt och går på Halloweenfest.

Lillebror är sjuk och missar discot i kväll, honom får vi pyssla om där borta i vårt Vinterpalats. Där mår vi alla bra. Luften är klar och lätt att andas. Snön ligger vit på marken och i backen. Dags att ta fram skidorna för dem som håller på med sådant. Skotrarna får vänta ännu någon månad.

Vinterpalatset 1

Har varit uppe till två i ett par nätter, men kompenserade det med att lägga mig tio igår. Det behövdes tydligen, för jag har sovit till tio på morgonen och ville egentligen inte kliva upp för jag är ju ledig.

Nu inväntar jag kära mammas ingång, vi ska rensa och röja ett par timmar i Lille sons rum. Samtidigt ska jag packa och handla och diska.
Gärna sköta om torktumlaren också. Sköta om i betydelsen starta om. Den har blivit gammal och orkar inte torka oavbrutet ett helt program, vilket betyder att den stannar och vilar, ett okänt antal gånger, under en torkning. Då bör man öppna luckan, stänga luckan och trycka på start. Det tar ungefär ett dygn att torka en tvätt, för det är inte så ofta man kommer ihåg det där.

I kväll åker vi till Vinterpalatset, det vill säga husvagnen med nya stora förgården. Förra helgen var vi till Wien och där såg vi både Vinterpalats och Sommarpalats. I byggnaden där man tillbringade sommaren fanns endast tusentalet rum, alltså en lite mindre byggnad än den man tillbringade vintern i. Hos oss är det tvärtom.
I vår lilla vinterbyggnad ska vi hänga upp draperier och lampor, måla och sätta upp hyllor, bygga altan och säkert något mer.

Jag tror att vi hinner med lite fredagsmys också.

Lite mer sömn på det här...

Sliten och trött, men känner trots allt lite ny kraft efter ytterligare en natt i fotöljen. Jag börjar trivas där, jag får ju ändå sova litegrann. Hostmedicinen gör sitt till, det river inte lika hårt i bröstet.

En dag här i veckan, när jag inte alls var i funktion, upptäckte jag att mina barn har blivit stora. Dotter och Store son, bägge med alldeles färska körkort, for till affären och handlade. När dom kom hem tog Lille son hand om uppackning och matlagning.

Nu kan jag ligga på soffan och äta praliner i resten av mitt liv!

Övre plan

Det hände något i mig. Nu planerar jag rensning igen.

En stor klumpig säng, som aldrig har varit älskad, har förflyttats till större nytta och mer kärlek i vår förgård som står på vintercamping. Detta frigjorde en hel massa utrymme i sonens rum.

Plötsligt sitter jag här och planerar hur jag ska rensa och röja, för att få till ett vettigt rum i stackars sonens överbelamrade röra. Och nu vet jag precis hur jag ska göra, för att kunna göra det själv. En liten spärr har funnits, men nu är den löst.
Massor av tyg behöver jag, som draperier. En och annan lampa och kanske en matta av något slag. Det där ska vi fixa.

Nästa lediga fredag, om orken är tillbaka och Kära mor har tid.

Jag

En vän gav mig en uppgift för en vecka sedan. En uppgift som kändes alldeles för svår till en början, men sedan ganska spännande, eller i alla fall intressant. Åtminstone för mig. Att lista sju saker som inte är allmänt kända, om mig själv.

När jag började fundera trodde jag inte jag skulle hitta en enda, men ju mer jag tänkte på saken så hittade jag hur många som helst. Ett utkast på så där en femton-sexton punkter kom jag fram till i min glädjebok, men här begränsar jag mig lite mer, så hälften får räcka.

• Jag älskar alla årstider lika mycket. När skolstarten börjar är jag ganska less på sommaren och inväntar med glädje mörket med jul och tända ljus.
  
• Jag dras starkt till tre stycken I-företeleser: Indianer, Italien och Irland.
  
• Jag är väldigt snabb på att läsa och för den delen, rätt snabb på att skriva också.
  
• Telefonen är inte min bästa vän. Svara går bra, ringa upp är näst intill omöjligt.
  
• När jag var liten var jag en grå mus. Väldigt blyg, ganska oansenlig. Att prata för fler än två gav orsak till magont och sjukdom. Att uttala en åsikt fanns inte med i min världsbild.
  
• Jag tycker inte om att tävla, men gäller det att duscha snabbt så vinner jag alla priser, i alla kategorier.
  
• Tycker inte om djupt vatten, men har korsat havet med egen båt. Jag tror inte Älskade maken håller med mig, men båten var stor som ett nötskal.
  
• Från mycket unga år har jag varit dragen till det okända. I dagsläget har jag gått Reiki 1 & 2. Trean lockar starkt.
  

De senaste månaderna har jag inte haft några ord att skriva. Jag vet inte om det har lossnat nu, jag hoppas verkligen det. Jag tycker ju om att skriva, det ger mig inre frid.
Det är ganska precis ett år sedan jag började skriva, kanske har mina sinande ord berott på att jag har gått året runt, att jag skrivit om alla företeelser under ett år. Att jag, på något sätt, måste hitta något nytt att skriva om?

Trött och sjuk

De senaste dagarna har jag legat pall i sängen och sovit. Ont i bröstet, utan röst, med en fruktansvärd hosta. I natt sov jag sittande i fotöljen i vardagsrummet.
I dag var det dags att träffa fru Doktor, men jag höll inte alls på att avlida, hade inte ens lunginflammation. Det var bara den "hemska förkylningen" som härjar nu. Trots det sjukskriven i en vecka med ordination vila, frisk luft och hostmedicin.

Under hela denna vecka har jag inte ens startat någon dator. En snabb koll på FB söndag kväll, när jag fortfarande levde i upprätt läge. Därefter ingenting, trots att jag förärades en alldeles ny dator på onsdagkvällen. Den står där och väntar på mig, klar att användas. Släktforskningsprogrammet ligger i sitt cd-fodral och vill vara med nu.

Att hålla andan

Det känns som om det tog slut ord för mig. Som om jag har hållit andan i en hel månad, som om allt jag skulle kunnat skriva vore helt ointressant, alldeles för trivialt, utan betydelse.

Idag är också en ledig dag, en solig dag, en tvättdag. I år kom alla höstfärgerna tillbaka, de som aldrig fanns förra året. Rönnen bär frukt, men inga blad. Det är kallt och klart i luften, lätt att andas men tungt i minnet. Oktober är här igen.

Jag är tacksam. Tacksam för att livet finns och är.