Motor, motor, motor

Helgens campingarena är första parkett på en stor motortillställning. Sovmorgon är inte att tänka på.

Det är ganska skönt att ligga kvar under täcket en liten, liten stund, men det börjar mullra kring åtta på morgonen. Med mullra menar jag MULLRA, då golvet vibrerar under fötterna och öronproppar även skulle kunna bäras inomhus. Det är inga små motorer som kör i karavan utanför hursvagnsfönstret.

Solen skiner på oss och det är en stor glädjekälla, då regnet öste ner i floder under gårdagen. Lille son och Älskade maken njuter av atmosfären och träffar goda vänner från tidigare år.

Själv trivs jag bäst här, under min korkek...

Western i sol och regn

Solen har styrt över våra sinnen i flera dagar nu. Vi trodde att det skulle bli regn, men solen har överlevt, i tre dagar.
Flera dagar har vi levt vårt underbara Westernliv, köpt boots, hatt, indiancape, revolver. Allt inför nästa år, nästa års underbara dröm.

Idag har vi inväntat regn hela dagen, men det kom först nu, nu när det nästan är natt. Värmen har slagit oss mot pannan, tyngt oss, dämpat oss. Nu, när det är dags att sova, då slår dropparna mot våra pannor. Vattnet kämpar för att dränka oss alla, men vi sitter inomhus, under husvagnstak och känner oss trygga.

I morgon är en annan dag. Det är då vi ska lämna denna camping, skruva upp hjulen och köra vidare. Bort från regnet, förhoppningsvis...

Livet leker!

Det finns ett enda liv som jag älskar och det är mitt!

I bland kan man jämföra lite, kanske tro att man har det lite jobbigt, men i mitt fall är det inte så. Vad än jag jämför med så har jag det bättre.

Mitt liv är det bästa!!!

Regnet det bara öser ner

Så skönt att vara på plats, att inte behöva rycka upp allt och köra 20 mil som tanken var från början. All körning är klar för de närmaste dagarna.

Fullbelagd camping igår, vi har stått på en reservcamping utanför området i natt. I morse har vi fått vår ordinarie plats och det blev en av de bästa platserna på denna camping, där vi aldrig provat stå förut. Ganska torr jämfört med grannarna mitt emot som har en mindre insjö i sitt förtält. Grannarna snett bortöver gatan har ett randigt partytält som är klädd med en grön presenning lite käckt på sned. Bakom den anordningen står ett vanligt tält och jag avundas dem inte ett dugg.
Vattenpölarna på gångstigarna är decimeterdjupa och barfota i Foppa-tofflor är gängse klädsel för alla som vågar sig utomhus.

Även om regnet har öst ner hela morgonen, så är det skönt att bara vara ledig. Frunch, kaffe och dusch är avklarad. Det droppar bara sporadiskt på taket nu, snart ska vi röra på oss.

Vilda västern väntar!

I morgon

Här sitter jag och hickar.

Lite trist, men vad att göra. Regnet smattrar, alla sover. Vattnet i husvagnen är inte det frächaste, lever kvar sen två veckor tillbaka. Inte direkt det jag vill dricka för att döda min hicka. Två käraste människor sover, ganska nära mig.

I morgon är en ny dag. Kanske det bästa vore att gå i säng, men det känns så oerhört tråkigt. Natten är då livet leker, då jag lever.

Nåväl, kanske jag skulle invänta morgonen. I morgon är en annan dag.

Vi är framme!

Det är regn här hos mig.

Om man öppnar husvagnsdörren för att gå ut, så är det kolsvart. Ungefär som om det vore november hemma, just innan snön anländer. Här är det ändå sommar ännu, även om regnet öser ner och paraply är en nödvändighet för utomhusaktiviter, just för tillfället.

I husvagnen sover alla två, alldeles snart. Jag har tvingat till mig datorn med en moders auktoritet, teven är avstängd, lamporna är släckta. Tystnad råder. Nästan. En svag snarkning nalkas.

I morgon träffar vi Vilda Västerns barnbarn. Då börjar vår planering!

Vilda Västern

Drygt femtio mil senare är vi nu framme vid målet.

Samma glädje varje gång vi anländer, stor saknad förra året när vi inte var här. Vilda Västern i några välfyllda, härliga dagar. I år ska vi planera inför nästa års stora händelse här, startar med möte i morgon med viktig person.

Om ett år har vi varit trettio år tillsammans och det ska firas. Familj och vänner, alla kommer att bjudas. Det enda vi vet om den nionde juli 2011 är att vi två är här och vi förrnyar våra löften i det lilla kapellet som finns på området.

Etthundratjugofem mil hemifrån, men ändå känns det som hemma.

Liten camping vid liten sjö

På en liten, liten camping, vid en liten, liten sjö.

Anlände igår kväll. Fick oss anvisat en plats på en enkel karta. En karta så enkel att den var lite svår att utläsa, vilket vi upptäckte när vi förirrat oss in bland säsongsplatser med blomsterrabatter, stenlagda uteplatser och flaggstänger. Här ska vi inte stå för en natt, något är fel...

Eftersom det är en liten, liten camping så betyder det att vägarna också är små. Och byggda som återvändsgränder. Man kan inte vända, man kan inte köra runt utan man måste backa. Det är då jag blundar och låtsas att jag inte finns, medans Älskade maken agerar och gör det snyggt.

Hela den lilla, lilla campingen stelnade i vad helst dom höll på med för stunden, höjde blicken och blev frivillig publik till skådespelet. Etthundrafemtio meter kringelkrokig väg med buskar, husvagnar, stolpar och stenar tätt, tätt kring bägge sidor om vägen. Utan ett endaste omtag backar han tillbaka vårt ganska långa husvagnsekipage.

Hela campingen, inklusive jag, drog en lättnadens suck.

Nu står vi där vi ska vara. På en liten, liten camping, vid en liten, liten sjö.

Semester, med ny tanke

Börjar känna mig för. Semester med liten familj.

- Köp inte stora förpackningar av någonting!

- Köp lite av ALLT!

- Pub på camping, ingen barnvakt

- Att barn ska sitta bak gäller inte längre...

- Yngsta barnet har fler fördelar än de äldre någonsin har haft...(ja, ja, tänkte inte erkänna det..)

- Mer av allt, mindre av allt.

Semester med liten familj. Känner mig för. Allt är bra, allt är nytt.

Äntligen semester!

För ett par dagar sedan drog min käraste Dotter i gång ett litet projekt. Rensa skafferiskåpet på mat med utgånget datum. Okey, sa jag. Töm och släng, så sroppar jag in sen, om du inte hinner klart. Gammal mat fyllde tre eller fyra soppåsar!

För mig blev det en liten knuff som sedan resulterade i rensning av snart alla skåp. Vår köksbänk har sakta, men väldigt säkert, fyllts med platsburkar, krukor från något blomsterarrangemang i julas, andra blomkrukor från omplaneteringsrycket förra veckan och ungefär trehundrafemtioåtta andra ting, som inte haft en egen plats i skåpen.

Resultat:
- Trettio lock till tomma glassburkar överblivna - var är själva burkarna?
- Än en gång har jag nästan fått ihop alla delar till göra-glass-setet, som köptes in när barnen var små.
- Alla smakerna och flaskorna till bubbelmaskinen har äntligen fått flytta från bänken till en egen hylla i kaffeskåpet.
- Köksmaskiner och kakformar fick ett alldeles eget skåp.
- All mat bor i två skåp, i stället för fyra.

Tre skåp är kvar att strukturera upp. När de är genomgångna kommer fyra meter köksbänk och fyra meter diskbänk att vara så tommma som det någonsin går i vårt hus. Den alldeles underbara röda gjutjärnsgrytan från femtiotalet, en oväntad gåva från grannen, kommer också att föräras en egen yta i något skåp.

Att organisera och strukturera är skönt.

Men vänta nu! Hur kunde rubriken "Äntligen semester" resultera i en text om rensing och städning?

Viktiga saker, som aldrig syns

Så mycket har hänt mig på en vecka. Så många intryck, så många känslor.

Viktiga släktingar har ätit frukost tillsammans med mig.
Viktiga vänner har firat midsommar tilsammans med mig och min familj.
Viktig ensamtid har tillbringats, hemma i huset, ensam på stan, dygnet runt.
Viktiga beslut har tagits, som vi inte kunnat styra över.
Viktiga känslor svallar.
Viktiga råd behöver lämnas, ratas eller inte ratas.

Om man tänker sig, alla oss olika vänner, som en sorts planeter, kring en eller två eller tre solar. Om en enda liten planet rubbas, kommer alla de andra planeternas gång att förändras. Alla cirklar rubbas. Allt förändras, påverkas, blir till något annat. På ett eller annat sätt.

Så mycket har hänt, kring mig, runt mig, nära mig, under en veckas tid. Drömmar ringlar sig runt mig, i vaken tid, i sömn. Snärjer mig, upplyser mig, hittar mig. Lär mig.

Viktiga saker, som inte syns.