Käraste Mumin!

För länge, länge sedan, sisådär en arton-nitton år sedan, såg jag Muminmuggarna för första gången.

Kära Svärmor hade tre stycken, en gul, en blå och en grön. På den tiden hade hon tre barnbarn. De fick alltid använda varsin när de var på besök.
Vid varje enskilt tillfälle som jag såg dessa vackra, dyrbara muggar önskade jag - i tysthet - att jag någon gång skulle kunna köpa några stycken. En vacker dag, längre fram i mitt liv, hade jag pengar nog att unna mig en mugg eller två, en gång per år, eller vartannat.

Jag köpte mig snart en hållare i svart smide, för dessa vackra muggar, där rymdes åtta stycken. Vilken lycka när den var fylld, ingen plats kvar fanns, till en endaste Mumin! De fyllde skåpet bredvid, men så småningom installerades väggen bredvid med svarta smideskrokar. Nu är den väggen också välfylld och muggar har fått flytta upp till en hylla ovanför fönstret. Nu har jag nästan alla...

Om du känner dig kramig, ta Sniffs gröna kelmugg. Om du vill vara glad idag, ta Muminfamiljens dansande mugg. Och skulle du önska lite extra livsnjutning, ta fram Snusmumrikens blåa och drick ditt kaffe i lugn och ro.

Jag känner mig så rik, så rik. Mumin lever hos oss.