Kärlek är
att älska av hela sitt hjärta,
att ge av hela sin själ
Av mig - Om oss - Till dig
Tanke från 2006
5 dagar sedan
söndag 28 februari 2010
Rosens tal
Av mig - Om oss - Till dig
Tanke från 2006
Solrosens tal
Sträck på ryggen
Känn styrkan i Din egen kraft
Av mig - Om mig - Till mig
Tanke från 2006.
lördag 27 februari 2010
Mot glädjen
Här hos Daisy ryms bara glädje.
Negativa tankar, gnäll och klagomål är gäster, som inte välkomnas hit. Jag har ägnat åratal åt att fylla mina dagböcker med tårar, elände och tråkiga händelser. Äntligen har jag lyckats vända mitt skrivande till att fungera även i glädje. Det kommer att krävas många sidor av positivt skrivande, ett tiotal glädjeböcker samt många, många sidor här, hemma hos Daisy, för att återställa balansen!
Allt - precis allt - går att vända. Det kan ta tid, ibland lyckas jag kanske inte byta riktning med en gång och då får jag inte skriva. Det är då jag behöver byta tankar och hitta något annat att skriva om, något som fungerar, något som är bra. Något som visar vägen framåt, inte bakåt.
Jag har gjort ett medvetet val. Jag har valt att lämna mörkret bakom ryggen. Valt att öppna mig för ljuset och glädjen.
Negativa tankar, gnäll och klagomål är gäster, som inte välkomnas hit. Jag har ägnat åratal åt att fylla mina dagböcker med tårar, elände och tråkiga händelser. Äntligen har jag lyckats vända mitt skrivande till att fungera även i glädje. Det kommer att krävas många sidor av positivt skrivande, ett tiotal glädjeböcker samt många, många sidor här, hemma hos Daisy, för att återställa balansen!
Allt - precis allt - går att vända. Det kan ta tid, ibland lyckas jag kanske inte byta riktning med en gång och då får jag inte skriva. Det är då jag behöver byta tankar och hitta något annat att skriva om, något som fungerar, något som är bra. Något som visar vägen framåt, inte bakåt.
Jag har gjort ett medvetet val. Jag har valt att lämna mörkret bakom ryggen. Valt att öppna mig för ljuset och glädjen.
torsdag 25 februari 2010
Käraste Mumin!
För länge, länge sedan, sisådär en arton-nitton år sedan, såg jag Muminmuggarna för första gången.
Kära Svärmor hade tre stycken, en gul, en blå och en grön. På den tiden hade hon tre barnbarn. De fick alltid använda varsin när de var på besök.
Vid varje enskilt tillfälle som jag såg dessa vackra, dyrbara muggar önskade jag - i tysthet - att jag någon gång skulle kunna köpa några stycken. En vacker dag, längre fram i mitt liv, hade jag pengar nog att unna mig en mugg eller två, en gång per år, eller vartannat.
Jag köpte mig snart en hållare i svart smide, för dessa vackra muggar, där rymdes åtta stycken. Vilken lycka när den var fylld, ingen plats kvar fanns, till en endaste Mumin! De fyllde skåpet bredvid, men så småningom installerades väggen bredvid med svarta smideskrokar. Nu är den väggen också välfylld och muggar har fått flytta upp till en hylla ovanför fönstret. Nu har jag nästan alla...
Om du känner dig kramig, ta Sniffs gröna kelmugg. Om du vill vara glad idag, ta Muminfamiljens dansande mugg. Och skulle du önska lite extra livsnjutning, ta fram Snusmumrikens blåa och drick ditt kaffe i lugn och ro.
Jag känner mig så rik, så rik. Mumin lever hos oss.
Kära Svärmor hade tre stycken, en gul, en blå och en grön. På den tiden hade hon tre barnbarn. De fick alltid använda varsin när de var på besök.
Vid varje enskilt tillfälle som jag såg dessa vackra, dyrbara muggar önskade jag - i tysthet - att jag någon gång skulle kunna köpa några stycken. En vacker dag, längre fram i mitt liv, hade jag pengar nog att unna mig en mugg eller två, en gång per år, eller vartannat.
Jag köpte mig snart en hållare i svart smide, för dessa vackra muggar, där rymdes åtta stycken. Vilken lycka när den var fylld, ingen plats kvar fanns, till en endaste Mumin! De fyllde skåpet bredvid, men så småningom installerades väggen bredvid med svarta smideskrokar. Nu är den väggen också välfylld och muggar har fått flytta upp till en hylla ovanför fönstret. Nu har jag nästan alla...
Om du känner dig kramig, ta Sniffs gröna kelmugg. Om du vill vara glad idag, ta Muminfamiljens dansande mugg. Och skulle du önska lite extra livsnjutning, ta fram Snusmumrikens blåa och drick ditt kaffe i lugn och ro.
Jag känner mig så rik, så rik. Mumin lever hos oss.
Överleva
Jag tycker det är lite häftigt med extrema väder.
Som idag, när det är -30,6 när vi kliver upp. Eller det faktum att det har varit så många dagar i vinter, med så låga temperaturer, att det måste bli kallare än -30 för att man ska reagera!
När det snöar horisontellt, när drivorna på gården växer snabbare än de hinner plogas bort. När vägen in till gården har försvunnit och smält ihop med våra ängar. När bron är täckt med decimetervis av snö och dörren knappt går att öppna.
Det är skönt att alltid klara sig. Att elda i spisen, när pannan står still. Att kunna tvätta sig på gammalt vis, genom att värma vatten i en panna, när duschen är kall. Att bära in ved och ta på mer kläder.
Jag bor på rätt ställe i världen.
Som idag, när det är -30,6 när vi kliver upp. Eller det faktum att det har varit så många dagar i vinter, med så låga temperaturer, att det måste bli kallare än -30 för att man ska reagera!
När det snöar horisontellt, när drivorna på gården växer snabbare än de hinner plogas bort. När vägen in till gården har försvunnit och smält ihop med våra ängar. När bron är täckt med decimetervis av snö och dörren knappt går att öppna.
Det är skönt att alltid klara sig. Att elda i spisen, när pannan står still. Att kunna tvätta sig på gammalt vis, genom att värma vatten i en panna, när duschen är kall. Att bära in ved och ta på mer kläder.
Jag bor på rätt ställe i världen.
tisdag 23 februari 2010
Kylan biter...
I kväll har det hunnit bli -29 innan jag lämnar köket och termometern, för att gå upp i sängen och följa tv'n i stället för temperaturen.
Min Älskade är ännu längre upp i norr, där det var -42 när han anlände till hotellet för en stund sedan. En ganska normal, men något kall, vinter. Här uppe.
I de södra delarna av vårt land står tågtrafiken stilla på grund av snö och kyla, tak rasar in, skolor är stängda. Militären tas in för att skotta spåren och få lös tåg som står insnöade.
Kära Mor, som är i mellersta Norge, har meddelat att där hon befinner sig är det i stället 4 plusgrader på dagen och -3 om kvällen. Mer blött än vitt, kan man säga.
Här hemma sitter vi inomhus i värmen och gläds åt att pannan funkar och att vi kan gå och krypa ner under täcket för en stillsam kväll vid tv'n.
I morgon är en annan dag. I morgon väntar sushi-lunch med vänner.
Min Älskade är ännu längre upp i norr, där det var -42 när han anlände till hotellet för en stund sedan. En ganska normal, men något kall, vinter. Här uppe.
I de södra delarna av vårt land står tågtrafiken stilla på grund av snö och kyla, tak rasar in, skolor är stängda. Militären tas in för att skotta spåren och få lös tåg som står insnöade.
Kära Mor, som är i mellersta Norge, har meddelat att där hon befinner sig är det i stället 4 plusgrader på dagen och -3 om kvällen. Mer blött än vitt, kan man säga.
Här hemma sitter vi inomhus i värmen och gläds åt att pannan funkar och att vi kan gå och krypa ner under täcket för en stillsam kväll vid tv'n.
I morgon är en annan dag. I morgon väntar sushi-lunch med vänner.
lördag 20 februari 2010
Solen skiner!
Det är lördag igen. Ingenting är bokat, dagen flyter på i sakta mak. Minus 23 grader i skuggan, solen skiner och glittrar över snön. En enkel frukost med färskpressad apelsinjuice, rostat bröd med getost och någon kopp kaffe.
Familjen är på tur, alla i stan på olika äventyr. I morgon blir vi nog flera, i kväll tror jag på Lilla familjen.
Kanske middagsgäster, kanske inte. En älgfilé ligger och tinar på bänken. Den blir nog helstekt i ugn såsmåningom, kanske med hasselbackspotatis och sås till. Smördeg väntar på fyllning. Kanske som förrätt, kanske som efterrätt...
Duschen väntar på mig, men det är så skönt att bara vara. Dricka lite mer kaffe, äta den sista av Dotters kladdkaka framtagen från frysen. Skriva lite, läsa lite, facebooka lite och så tv:n med "Living in the sun" som bakgrund.
I morgon blir det födelsedagskalas med kaffe och tårta hos Kära granne. Lille son fyller tio och ett litet paket, med konstigt innehåll, och en stor, svart sopsäck, med spännande inre, väntar på honom.
En solig, skön helg. Tid för återhämtning.
Familjen är på tur, alla i stan på olika äventyr. I morgon blir vi nog flera, i kväll tror jag på Lilla familjen.
Kanske middagsgäster, kanske inte. En älgfilé ligger och tinar på bänken. Den blir nog helstekt i ugn såsmåningom, kanske med hasselbackspotatis och sås till. Smördeg väntar på fyllning. Kanske som förrätt, kanske som efterrätt...
Duschen väntar på mig, men det är så skönt att bara vara. Dricka lite mer kaffe, äta den sista av Dotters kladdkaka framtagen från frysen. Skriva lite, läsa lite, facebooka lite och så tv:n med "Living in the sun" som bakgrund.
I morgon blir det födelsedagskalas med kaffe och tårta hos Kära granne. Lille son fyller tio och ett litet paket, med konstigt innehåll, och en stor, svart sopsäck, med spännande inre, väntar på honom.
En solig, skön helg. Tid för återhämtning.
tisdag 16 februari 2010
Om...
Om jag hade mycket pengar, skulle jag inte jobba...
...jag skulle måla tavlor, skriva texter, rita teckningar. En del dagar skulle jag laga mycket mat, hacka grönsaker, skära kött, strimla potatis. En annan gång skulle jag baka. Baka hundra bullar och två sockerkakor, en rabarberpaj och kanske en middagspaj med skinka, fetaost och oliver. Jag skulle dricka en kopp kaffe vid mitt köksbord när jag tog paus.
Om jag inte skulle jobba...
...skulle jag kanske sakna mitt lilla kontor, sakna att gå och dricka kaffe och skratta med de andra. Sakna att längta efter min lediga fredag. Sakna solen som skiner in genom mitt fönster och sticker mig i ögonen.
Kanske skulle jag känna mig lite ensam i mitt kök.
...jag skulle måla tavlor, skriva texter, rita teckningar. En del dagar skulle jag laga mycket mat, hacka grönsaker, skära kött, strimla potatis. En annan gång skulle jag baka. Baka hundra bullar och två sockerkakor, en rabarberpaj och kanske en middagspaj med skinka, fetaost och oliver. Jag skulle dricka en kopp kaffe vid mitt köksbord när jag tog paus.
Om jag inte skulle jobba...
...skulle jag kanske sakna mitt lilla kontor, sakna att gå och dricka kaffe och skratta med de andra. Sakna att längta efter min lediga fredag. Sakna solen som skiner in genom mitt fönster och sticker mig i ögonen.
Kanske skulle jag känna mig lite ensam i mitt kök.
lördag 13 februari 2010
Acceptera
Jag har haft en dag att vara tacksam över.
I kväll har min familj bjudit ut mig på bio med tillhörande middag, som en efterlängtad födelsedagspresent. Vi konstaterade att den här konstellationen av familj aldrig varit på bio tillsammans förut. Lillebror och jag har varit på Hitta Nemo, under samma tidsintervall som Syster, Storebror och Pappa var på Pirates of Caribien. Då var vi förstås på samma biograf, men vi kunde inte dela popcorn...
Dagens film kunde vi dock se tillsammans. Filmen hette Farsan. En komedi, som man dessutom fick gråta några tårar till, om man nu är funtad som jag. Det måste ju bara vara en perfekt film!
För mig var sensmoralen av vår valda film helt enkelt Acceptans. Att ha modet och styrkan att acceptera det som är sant. Att vara ärlig med sig själv och sina nära. Att leva efter sin egen sanning, inte efter andras.
Lev ditt liv, helt och enbart, som dig själv.
I kväll har min familj bjudit ut mig på bio med tillhörande middag, som en efterlängtad födelsedagspresent. Vi konstaterade att den här konstellationen av familj aldrig varit på bio tillsammans förut. Lillebror och jag har varit på Hitta Nemo, under samma tidsintervall som Syster, Storebror och Pappa var på Pirates of Caribien. Då var vi förstås på samma biograf, men vi kunde inte dela popcorn...
Dagens film kunde vi dock se tillsammans. Filmen hette Farsan. En komedi, som man dessutom fick gråta några tårar till, om man nu är funtad som jag. Det måste ju bara vara en perfekt film!
För mig var sensmoralen av vår valda film helt enkelt Acceptans. Att ha modet och styrkan att acceptera det som är sant. Att vara ärlig med sig själv och sina nära. Att leva efter sin egen sanning, inte efter andras.
Lev ditt liv, helt och enbart, som dig själv.
måndag 8 februari 2010
Nyklippt, nyäten
Att man kan känna sig så ny och fin, av en tub färg, en sax och ett par ompysslande händer. Varenda gång är värd varje nedlagd krona.
Ett besök hos kära Mor tillsammans med Dotter och hennes kompis. Hemmagjord pizza av olika sort, en vegetarisk, en med kött. Vindruvor och choklad till efterrätt.
En lagom vardag är till ända.
Ett besök hos kära Mor tillsammans med Dotter och hennes kompis. Hemmagjord pizza av olika sort, en vegetarisk, en med kött. Vindruvor och choklad till efterrätt.
En lagom vardag är till ända.
lördag 6 februari 2010
En bil av klass på stillsam utflykt
En solig dag utomhus. Åtminstone en timme eller så.
Min käraste med Lille son, Kära granne med son och hennes vän och två barn delade på ett antal skotrar för en dagstur ut i skogen. Jag och Dotter tog med mat och ved i fina lånebilen som Store son och kompis har lämnat i utbyte mot min kylslagna, svårstartade fyrhjulsdrivna sak. Fina lånebilen är en -72 Volvo de Luxe, lite slitna däck, men den startar. Alltid. Dessutom har den värme....
En härlig grillstund någon mil hemifrån, med färdig eldplats under tak, där tillskurna liggunderlag, en morakniv inhuggen i timringen och ett antal kvarlämnade gafflar ingår i platsens skönhet. Det blev tretton grillade hamburgare med bröd, dressing och lök samt tillhörande läsk, varm choklad och kaffe. Två påsar bullar gick också åt utan större problem.
Nu är vi åter tillbaka vid startpunkten, hemma hos Kära granne. Större delen av gänget ser hockey med stor aptit och höga ljudaccessoarer. Själv sitter jag här bredvid och skriver hellre några stillsamma rader. Dotter stannade hemma, i sin lilla stuga, för att hinna sy lite på sin trädklänning. När hockeyn är över kommer vi alla att samlas igen, för en sen, gemensam middag för nio personer.
En dag att minnas.
Min käraste med Lille son, Kära granne med son och hennes vän och två barn delade på ett antal skotrar för en dagstur ut i skogen. Jag och Dotter tog med mat och ved i fina lånebilen som Store son och kompis har lämnat i utbyte mot min kylslagna, svårstartade fyrhjulsdrivna sak. Fina lånebilen är en -72 Volvo de Luxe, lite slitna däck, men den startar. Alltid. Dessutom har den värme....
En härlig grillstund någon mil hemifrån, med färdig eldplats under tak, där tillskurna liggunderlag, en morakniv inhuggen i timringen och ett antal kvarlämnade gafflar ingår i platsens skönhet. Det blev tretton grillade hamburgare med bröd, dressing och lök samt tillhörande läsk, varm choklad och kaffe. Två påsar bullar gick också åt utan större problem.
Nu är vi åter tillbaka vid startpunkten, hemma hos Kära granne. Större delen av gänget ser hockey med stor aptit och höga ljudaccessoarer. Själv sitter jag här bredvid och skriver hellre några stillsamma rader. Dotter stannade hemma, i sin lilla stuga, för att hinna sy lite på sin trädklänning. När hockeyn är över kommer vi alla att samlas igen, för en sen, gemensam middag för nio personer.
En dag att minnas.
fredag 5 februari 2010
Vilken dag!
En födelsedag i min smak!
Igår hade jag jobb att få klart, sånt som tynger, ligger i magen och besvärar för att det inte är gjort. Det är då jag far hem till kära Mor, för att sitta i lugn och ro, utan yttre störningar av något slag. Hon är också trygg att ha till hands när jag kan behöva hennes hjälp och stöd då och då. Bestämde mig tidigt för att stanna och sova över i hennes gästsäng som alltid står bäddad för den som behöver. På så sätt kunde jag hålla på tills jag var klar med allt jobb, oavsett vilken tid det var på dygnet och, bäst av allt, vara uppe hur länge jag ville.
Vi startade kvällen med en middag på kvartersrestaurangen, en härligt kladdig pizza med oxfilé och bearnaise och så ett glas rött vin till isvattnet. Genomgång av allt som hänt sedan vi sist träffades och pratade ihop. Sedan ett par minuters frisk promenad hem till kära Mor för att börja med alla papper, allt datorjobb, sortering, registrering och sånt. Klar efter tolv någon gång, sedan låg många fria timmar framför mig, fria att sitta vid datorn eller läsa eller vad som helst jag önskade, så länge som jag bara ville. Tills jag blev trött eller less. Det inträffade ungefär kvart i fyra på natten.
På nätet hittade jag min älskade kusins äldsta dotter, en flicka jag lekte med i femårsålder som samtidigt är min mammas kusin och slutligen, en vän som jag inte pratat med på flera månader.
Nästa morgon fick jag sova så länge jag ville, vaknade strax efter tio. Lugn uppvakning, te och mackor, lite kaffe på det. Sedan hemfärd med stopp på byaaffären för att handla godsaker inför kvällen och sedan en fortsatt dag i lugnets tecken!
Käre maken kom hem tidigt, han och Dotter hade köpt en underbar vårbukett med tulpaner och vide, i solens tecken. Jag fick mitt solsken som jag önskade häromdagen. Både utom- och inomhus!
Nu har vi lagat middagen, jag och Dotter. En italiensk variant, med färskpasta, god sås, ruccola, parmesan och gott vin.
Maten vilar i magen. Marängtårta väntar.
Igår hade jag jobb att få klart, sånt som tynger, ligger i magen och besvärar för att det inte är gjort. Det är då jag far hem till kära Mor, för att sitta i lugn och ro, utan yttre störningar av något slag. Hon är också trygg att ha till hands när jag kan behöva hennes hjälp och stöd då och då. Bestämde mig tidigt för att stanna och sova över i hennes gästsäng som alltid står bäddad för den som behöver. På så sätt kunde jag hålla på tills jag var klar med allt jobb, oavsett vilken tid det var på dygnet och, bäst av allt, vara uppe hur länge jag ville.
Vi startade kvällen med en middag på kvartersrestaurangen, en härligt kladdig pizza med oxfilé och bearnaise och så ett glas rött vin till isvattnet. Genomgång av allt som hänt sedan vi sist träffades och pratade ihop. Sedan ett par minuters frisk promenad hem till kära Mor för att börja med alla papper, allt datorjobb, sortering, registrering och sånt. Klar efter tolv någon gång, sedan låg många fria timmar framför mig, fria att sitta vid datorn eller läsa eller vad som helst jag önskade, så länge som jag bara ville. Tills jag blev trött eller less. Det inträffade ungefär kvart i fyra på natten.
På nätet hittade jag min älskade kusins äldsta dotter, en flicka jag lekte med i femårsålder som samtidigt är min mammas kusin och slutligen, en vän som jag inte pratat med på flera månader.
Nästa morgon fick jag sova så länge jag ville, vaknade strax efter tio. Lugn uppvakning, te och mackor, lite kaffe på det. Sedan hemfärd med stopp på byaaffären för att handla godsaker inför kvällen och sedan en fortsatt dag i lugnets tecken!
Käre maken kom hem tidigt, han och Dotter hade köpt en underbar vårbukett med tulpaner och vide, i solens tecken. Jag fick mitt solsken som jag önskade häromdagen. Både utom- och inomhus!
Nu har vi lagat middagen, jag och Dotter. En italiensk variant, med färskpasta, god sås, ruccola, parmesan och gott vin.
Maten vilar i magen. Marängtårta väntar.
Att hitta rätt
Jag hittade nyss en vän på Facebook. Jag hittade till och med två och slutligen faktiskt tre, under de sena, nattliga timmar jag spanat.
Man kan inte tro att det stället kan göra så mycket nytta. För en så'n som jag, som inte alls är särskilt kompis med telefoner, är FB ett fantastiskt och underbart ställe... Aldrig någonsin i hela mitt liv, har jag haft så mycket kontakt med så många personer under så lång tid!
En gång för länge sen - jag tror det närmar sig ett halvår nu - var jag totalvägrare. Inte, aldrig någonsin, vad ska jag med det till? Ingenting för mig!
En person i min närhet tog som vana att fråga någon gång, då och då. Kanske visa lite ibland, en sen kväll när vi druckit vin. Eller prata lite allmänt, om vad som hänt gemensamma vänner sedan sist...Nu är jag där. Och jag trivs, som fisken i vattnet!
Hur klarade jag mig någonsin utan?
Man kan inte tro att det stället kan göra så mycket nytta. För en så'n som jag, som inte alls är särskilt kompis med telefoner, är FB ett fantastiskt och underbart ställe... Aldrig någonsin i hela mitt liv, har jag haft så mycket kontakt med så många personer under så lång tid!
En gång för länge sen - jag tror det närmar sig ett halvår nu - var jag totalvägrare. Inte, aldrig någonsin, vad ska jag med det till? Ingenting för mig!
En person i min närhet tog som vana att fråga någon gång, då och då. Kanske visa lite ibland, en sen kväll när vi druckit vin. Eller prata lite allmänt, om vad som hänt gemensamma vänner sedan sist...Nu är jag där. Och jag trivs, som fisken i vattnet!
Hur klarade jag mig någonsin utan?
onsdag 3 februari 2010
Lite solsken i mitt sinne
Idag önskar jag mig lite solsken.
Tänker på roliga saker, på härliga minnen, på sådant som glädjer mig. Dags att plocka fram en solig dag från sommaren, en regnbåge i himlens alla vackra färger, ett skratt från ett barn.
Drömmer mig bort och ser stugan och sjön, stillsamheten, solnedgången.
Lite glädje sparat i en gömma, plockas fram vid behov.
Tänker på roliga saker, på härliga minnen, på sådant som glädjer mig. Dags att plocka fram en solig dag från sommaren, en regnbåge i himlens alla vackra färger, ett skratt från ett barn.
Drömmer mig bort och ser stugan och sjön, stillsamheten, solnedgången.
Lite glädje sparat i en gömma, plockas fram vid behov.
tisdag 2 februari 2010
Tid
För länge sedan fick jag ett ämne att skriva om i skolan. Hur ser mitt liv ut om tjugo år.
Jag minns bara några få fragment av den uppsatsen, den gick nog mest ut på att år 2000 är jag 35 år och har familj med två barn. Det kändes så oerhört långt fram i tiden, så då måste man ju bara ha familj och barn och sånt, tänkte jag. Att jag var 35 år var ju lätt att räkna ut...
När tiden väl var inne så stämde det övriga också rätt bra: jag hade familj, fast jag hade tre barn i stället för två.
Nu är tvåtusen redan tio år gammalt. Tio år av mitt sekelskifte har har slukats upp av tiden. Jag har glädjen att få ha kvar min familj, vi lever här tillsammans, i vårt åttiofemåriga hus. Vi och våra tre barn. Våra barn, som mer eller mindre har vuxit upp till stora barn, en del av dem alldeles nästan vuxna barn.
Livet går in i en annan fas.
Jag minns bara några få fragment av den uppsatsen, den gick nog mest ut på att år 2000 är jag 35 år och har familj med två barn. Det kändes så oerhört långt fram i tiden, så då måste man ju bara ha familj och barn och sånt, tänkte jag. Att jag var 35 år var ju lätt att räkna ut...
När tiden väl var inne så stämde det övriga också rätt bra: jag hade familj, fast jag hade tre barn i stället för två.
Nu är tvåtusen redan tio år gammalt. Tio år av mitt sekelskifte har har slukats upp av tiden. Jag har glädjen att få ha kvar min familj, vi lever här tillsammans, i vårt åttiofemåriga hus. Vi och våra tre barn. Våra barn, som mer eller mindre har vuxit upp till stora barn, en del av dem alldeles nästan vuxna barn.
Livet går in i en annan fas.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
