Vilken kamp!

Jag gjorde mitt bästa, men...

Igår kväll plogades hela gården, grannens gård och säkert några gårdar till av Store son. I morse fick jag skotta mig ut från huset.

Bilen, en lånad, söt liten sak, var helt snöfri. Lycklig gick jag ut för att starta den. Vad jag däremot inte sett, genom vårt lilla fönster i ytterdörren, var att bakom bilen fanns det drivor. Tung, kompakt snö. En halvmeter på höjden, tre meter bakåt. Hämta spade, skotta, skotta.

Backa, svänga runt och så framåt. Perfekt. Bara infartsvägen kvar... hundra meter väg ut från gården, med stora, öppna ängar på vardera sida om vägen.

Lagom fart, det går bra. Det går sämre. Det går inte alls. Halvägs ut till postlådan, mitt på vår kära infartsväg, var det totalstopp.

Hämta spade, sätta-traktor-i-värme-ut-i-fall-att, promenad tillbaka till bilen. Skotta bakom, skotta framför. Efter en längre stunds skottande har jag bara kommit en halv meter framför och en halv meter bakom bilen. Ett par timmar bort finns en traktor att nyttja. Stänger av bilen och går in för att koka kaffe.

Ofrivillig semesterdag, insnöad på gården. Sitter inne i köket med en kopp kaffe. Helt ok.