fredag 25 mars 2011

Fredagsmys

En ny helg har infunnit sig.

Denna kväll är bara Lille son och jag hemma. Han spelar, som vanligt med internet och x-box som hjälpmedel. Glada skratt hörs från övre våningen, trots att det endast är en liten gosse som sitter där. Själv sitter jag här nere och mår alldeles utmärkt. På min våning med hjälp av internet och tv. En film med Sean Connery startar precis och det kan ju aldrig vara fel.

I morgon hägrar tredje delen av kursen i Reiki Master. En lång, underbar dag, tillsammans med trevliga människor och skön stämning. Nio till fem, knappt så vi har tid med mat för att det är så intressant. Jag längtar så tills jag får möjlighet att använda min nya kunskap. Fast den är ju inte ny egentligen, bara förstärkt.

Nu tappade de viktigaste tv-kanalerna sin täckning, så det är dags för Spotify att rädda kvällen.

lördag 19 mars 2011

Mitt hus, min gård

När jag kom till mitt hus, för snart sjutton år sedan, var det kolsvart ute. Det var tyst och stilla, det fanns ingenting på vår gård. Det var oktober då. En gård, som hade varit ensam, så länge. Ett älskande par som vi, flyttade in. Två små barn.

När jag nyss stod på vår gård; fullmånen lyser upp hela världen. Mars är månaden nu. På gården står åtta eller nio bilar, två eller tre skotrar, ett par snowboards. Tre stora barn, samma älskande par.

Det är som inte samma. Fast ändå, ganska lika. En gård, ett älskande par, ett par, tre barn. Fast lite äldre.

Kärlek är allt

Tårar vattnar ingen trädgård,
då blommor kräver sol, men aldrig tårar

Sol är liv, men inte kärlek,
Kärlek är tålamod och lust,
längtan och eget liv.

Tårar vattnar ingen trädgård,
då blommor önskar ljus och kravlöst vatten.

Fullmåne

Så står jag där och ser på fullmånen. Den allra största, den starkaste på många, många år.

Fullmåne för mig, är att föda barn. De tre som jag fött fram, har alla valt att komma med vattenavgång, till fullmåne. I denna starka natt föds många barn. Ni är alla hjärtligt välkomna!

Det finns en barnmorska som lever kvar i mitt minne, Blomman kallas hon.

Vi, alla vi

Lite ensam kände jag mig faktiskt. Och lite gråtmild. Så jag började om, jag läste från början av min egen blogg, som ju egentligen är det samma som en vuxen-dagbok. Jag fick sådan kraft, så'n känsla för hur bra mitt liv faktiskt är!

Jag har ett underbart liv, jag mår så bra. Jag har så många härliga människor i min närhet, människor som ger mig allt.

När jag var ung tänkte jag mig två eller tre barn. Jag har fött fram tre egna från min egen kropp, men jag har minst sju till som jag räknar till min vackra, kärleksfulla, stora familj. Det är Dotters två vänner, D och E och pojkvännen D, Store sons två vänner, J och V och flickvännen C samt Liten granne A. Lille son är inte färdigväxt, så än finns det plats för fler i min familj. Och förmodligen länge efter det.

Utöver alla dessa ungdomar finns det plats kvar, för fler personer. Alla fina pojkar som är vän till Store son, de är även vänner till oss och räknas in. De räknas stort och mycket! Älskade dotter har vänner, de är inte lika nära, men finns med i vår sfär och är lika kära. Älskade lille son, med vänner som är på tillväxt! Kommer starkt!

Vi är en stor familj. Även älskade granne L finns med, så totalt kommer vi åtminstone bli tretton personer på mitt önskade, framtida familjefotografi.

Kanske, på High Chaparral. Vem kunde ha anat detta för hundra år sedan.

En helt vanlig lördag

Åh, vilken vacker dag!

Solen skiner från klarblå himmel, vi har vaknat oerhört tidigt och städat i ladugården fram till nu. Ungefär ett paket kaffe är kokat och uppdrucket.

Farfar har hälsat på, liksom Liten granne. Lille son är i backen och åker snowboard, Store son, tillsammans med diverse kära vänner, är äntligen lössläppta och har precis lämnat gården på ett antal skotrar. Älskade maken har tagit traktorn för att dra upp någon ur ett dike. Annan granne med två hundar har varit förbi och ätit lunch tillsammans med alla oss andra.

En helt vanlig lördag. Nu väntar bara en skön kväll.

fredag 18 mars 2011

Lugn och ro

Hockeykvällen kom av sig. Bilden försvann tidvis och till slut försvann alla kanaler. Alla hockeyfrälsta reste sig mangrant från soffan och åkte vidare till nästa tv. Jag och Lille son blev kvar för att hålla ställningarna och hänvisa senkomna gäster vidare till rätt hus med fungerande sändning.

Efter en tid återkom Älskade maken, Store son och ett antal andra ynglingar, med hängande axlar och besvikelse i blick. Laget i våra hjärtan vann inte denna gång. Med hjälp av några av dessa hjälpsamma ynglingar har de flesta kanalerna återkommit, men inte riktigt alla. Ynglingarna och Älskade maken valde därefter att traska vidare i motsatt riktning, där en varm bastu hägrar.

Lille son och jag, vi stannar kvar i lugnet här hemma.

Att vara o-arg

Här sitter jag och är o-arg.
Inte arg. Glad och förnöjd. För länge sedan trodde jag att man måste ta till sig alla världens oförrätter, vara arg och sårad för andras skull. Se på nyheterna och må dåligt. Jag tror inte på det längre.

Det finns ingen i jordbävningen som blir hittad och uppgrävd för att jag sitter här på andra sidan jorden och är sorgsen och ledsen. Däremot tror jag på att önska glädje och hopp, att försöka se solen där bakom molnen. Jag läste en blogg häromdagen som beskrev det så bra, Alightme.blogg.se heter den och inlägget heter Japan i våra hjärtan. Jag har inte tid att försöka fixa någon fin länk denna gång.

Hockeykväll

I kväll blir det hockeykväll här hos oss, tillsammans med grannarna.
Det blir lite balans då, Älskade maken skriker högst när det blir mål, Kära grannen L skriker högst när det inte blir som han vill. Alla de andra skriker lite då och då så för mig, som mest sitter vid datorn eller med en god bok, blir det en jämn, hög ljudnivå.

Kaffetermosen är snart urdrucken, gardinerna uppsatta och en tvättmaskin är körd. Sovmorgon till nio har jag haft, känner mig utvilad och nöjd. En hel helg ligger framför mig, utan förväntningar, utan särskilda mål.

torsdag 17 mars 2011

Jobb och ledigt

Har varit på resa med jobbet i tre dagar, det känns som om jag varit borta i evigheter! Äntligen hemma i familjens trygga famn igen.

I morgon har jag ledig fredag, så det blir väl någon kanna kaffe och en hel del tvätt kan jag tro. Gardinerna jag hittade på stora möbelvaruhuset ska också sättas upp i köksfönstret och förutom det ska jag ha telefonmöte med sommarens festarrangör. En hel del logistikproblem ska lösas.

En stillsam och obokad helg väntar.

lördag 12 mars 2011

Mat & prat & kaffe

En helg med umgänge av stora mått.

Käraste dotter fyllder jämna år, vilket har inneburit en veckas förberedelser av bakprojekt för henne. Vi har avnjutit första födelsedagskalaset med enbart hembakat, på ungefär tjugo år. Allehanda vänner och släkt har gästat oss. Fem kannor kaffe, ungefär sjuttiofem koppar, har kokats och avnjutits under dagen. Tårta, småkakor, chokladbollar, vaniljbullar och cupcakes har serverats och tagit slut.
Chili con carne på ca två och ett halvt kilo köttfärs, samt en liten Chili sin carne på quorn, har tillagats och nästan gått åt. Tror, trots det, att det finns kvar så pass att det räcker till middag i morgon också.

Hockey för vissa, möhippa för andra. Lite skoter för ett par, tre stycken och slutligen inflyttningsfest för födelsedagsbarnet och lite lugn och ro för mig själv.

Jag längtar till kursdag i morgon, andra delen av Reiki Master. I dag fick jag ge första helbehandlingen till någon jag tycker mycket om, vilket resulterade i stor avslappning och önskemål om fler tillfällen. Och det är ju enkelt att lösa!

Ytterligare en fin helg är snart till ända. Och många fler väntar!

torsdag 10 mars 2011

Lunchmat

En enkel kycklingsoppa, som jag tillagar direkt på jobbet. Det tar ungefär tio minuter, kanske en kvart att koka ihop, sen räcker soppan som lunch för mig, i tre till fyra dagar.

En kvarbliven grillad kyckling rensas i munsbitar. Skär en gul paprika i lagom bitar och stek sedan kycklingen, paprikan och en liten burk vita bönor i lite smör. Tillsätt en burk creme fraishe och en bit mosad ädelost, låt smälta ihop en stund. Tillsätt lite vatten för en lite tunnare konsistens, värm upp och puttra någon minut. Servera som soppa, tillsammans med en avocado, eller en tomat på sidan om.

Att laga mat är ett skönt avbrott under en arbetsdag.

onsdag 9 mars 2011

Glädjeboken

Jag har en gladbok. Förr hade jag dagbok.

Mina dagböcker var fyllda med elände, tårar, sorg och ilska. Jag tyckte synd om mig själv, jag kände mig orättvist behandlad. Det var synd om mig och ibland var jag orättvist behandlad, av livet självt och av tanklösa jämnåriga. Tyvärr blev ingenting bättre av alla mina tårar, av alla sorgsna ord. Det kan ha varit det jag behövde som mest, just då, men nu har livet gått vidare. Nu är nu.

Jag upptäckte ett nytt sätt att skriva genom att börja med min glädjebok. Den var starten på min blogg, en bok där jag skrev tankar och funderingar, som så småningom skulle hamna här. När jag inte längre behövde formulera mina inlägg i fysisk skrift innan de samlades här, kunde min anteckningsbok bli just det den var ämnad till att vara, en Glädjebok.
Nu samlas listor över saker jag vill göra, saker jag tänker göra, sånt jag har gjort och vill göra igen. Tankar och önskemål, fina små brev, seriestrippar som passar in på mig och min familj, foton, söta teckningar som skänkts till mig. Jag har hunnit fylla en hel och är på god väg med min andra.

Min Glädjebok har hjälpt mig vidare, hjälpt mig att hitta det vackra och fina i det mesta. Den har hjälpt mig att se mina egna värden, att se framåt och att älska och skratta. I min Glädjebok finns bara ren och äkta kärleksfull glädje. Allt elände lämnar jag bakom mig, snabbare än det hinner hända.

Lycklig av ord

Den här veckan har handlat om att skriva, fast inte just här.

Skrivandet kan bestå av så mycket. Man kan skriva brev och dagbok, blogg och gladbok, mejl och sms, listor och protokoll. De två senaste valen handlar mer om jobb än om kul, men det ingår också. Alla de andra brukar vara hur roliga som helst att syssla med. Kanske inte heller de roliga varje gång, men alltid, alltid meningsfulla.

Att möta nya människor genom att skriva och läsa är något som många människor inte förstår sig på överhuvudtaget. Jag känner mig däremot naken om det inte finns ord i min omgivning. Om jag reser utomlands och inte har med mig någonting på svenska att läsa. Eller om jag bor i någons hem och där inte ens finns en endaste tidning eller bok att vila ögonen i. Det är för mig som om det inte fanns toapapper eller vatten.

Att hitta bloggens uttrycksform är som att se solen gå upp.

tisdag 8 mars 2011

Drömmar och mål

Något händer i mitt liv just nu.

Inspirationen flödar runt omkring, jag hittar så mycket jag vill göra, så mycket jag vill läsa. Min lista med intressanta bloggar förändras varje vecka. Någon kommer till, någon åker ut. Den har varit ganska statisk under en längre tid, men som sagt, något händer i mitt liv just nu.

Intressanta kurser rusar in i mitt liv och tar över all tid, hur ska jag hinna med dem alla? Färger jag vill skapa med dyker upp där jag minst anar, i tyger jag vill tämja, i färger jag vill använda.

Att leva är underbart!