Svårt att skriva

Det har blivit svårt att skriva.

Som om jag inte har nog med tid, nog med fantasi, nog med inspiration. Kanske har jag skrivit om allt, eller vill jag inte dela med mig?

Jag vet faktiskt inte. Jag avvaktar.

Nya tider, nya seder

En sista, sista ledig fredag. På måndag börjar heltidslivet, jobb från morgon till kväll, varje dag i veckan. Det kanske är dags nu, det är fjorton år sedan sist.

Den här fredagen fungerar som de flesta andra lediga fredagar: jag kliver upp tidigt och skickar iväg familjen, för att inte sova bort hela dagen. Sedan ett antal koppar kaffe vid datorn, samtidigt som tvättmaskinen snurrar. Så småningom kommer jag att hänga tvätt, äta frunch och kanske duscha. Därefter lite av dagens projekt. Idag står "packa husvagn" på listan.

I kväll blir det en hösttur med husvagn till något fint ställe där man kan fiska och elda. Fiska är pojkarnas val, elda är mitt. Enkla kriterier. Jag packar varma kläder och mat, Älskade maken fixar ved och muurikka. Snabb och enkel packning inför en skön helg i naturen.

Spontan stormiddag

Vi väntar på alla matgäster innan burkarna öppnas, i bästa fall.

Någon i familjen är så ivrig att burkarna gärna hade varit öppnade redan för en timma sedan. Nu väntar vi på några som får köpa öl i stället för tunnbröd. Någon annan skickas att köpa tunnbröd, för att spara tid.

Av totalt tio stycken är vi än så länge tre. Av totalt tio stycken är det fyra som äter surströmming.

Ett lärorikt år

Första delen av detta år har varit händelserik.

Jag har lärt mig mycket om många olika delar av livets olika skeden, men även flera bitar om livets slut. Det har varit tungt och jobbigt ibland, roligt och glädjande ibland men hela tiden lärorikt. Märk väl: Hela tiden lärorikt.

Jag lär mig nya färdigheter, får nya insikter och nya tankar varje dag. Nästan mer nu, än när jag var barn eller tonåring.

Om andra delen av detta år blir lika omtumlande återstår ännu att se. Nu är det höst ute och vintern är närmare än igår.

En sorts resa, slutdestination

Det känns tomt. Samtidigt känns det överfullt.

Lägenheten är äntligen tom och det är så skönt, så skönt. De senaste veckorna har jag varit så trött, så trött. Somnat långt tidigare än jag någonsin gjort förr. Sovit en kort stund på eftermiddagen, för att inte somna när jag kör hem från jobbet.

Det kändes samtidigt lite sorgligt, lite konstigt och lite ödsligt, att stänga dörren efter oss, en sista gång. Nu är hans samlade liv alldeles spritt för vinden. Så som mitt kommer att vara en gång. Så som ditt.

De här veckorna har ändå gett mig honom tillbaka. En samlad bild av den han var för länge sedan, kombinerat med den han blev. Det känns som om jag har fått hela bilden.

En sorts resa, del 3

De senaste veckorna har vi rensat och rensat och rensat, till större delen Kära mor, Älskade dotter och jag.

Sopsäck efter sopsäck med hans samlade material. Noggrant sorterat, efter färg, sort och storlek. Rent och prydligt, garderob efter garderob. En människas hela liv har vi gått igenom, dag efter dag. Papperslapp för papperslapp. Pärm för pärm. Vi har tömt, rensat och slängt, hela tiden på hans vis. För återanvändning hemma hos oss själva, så mycket som möjligt. Gett bort till återbruk, så mycket som möjligt. Till återvinning i sorterad form, så mycket som möjligt.

Nu är lägenheten tom, så när som på några utslitna möbler som vi hämtar till veckan. Hans liv är över, upprensat och tömt. Utspritt på oss alla, en bit här och en bit där.

Till glädje för oss alla, på olika sätt. Morfars luftpistol väcker beundran och tävlingsintinkt. Hans pilbåge är utprovad och testad. Hans vackra bokhylla av teak, är uppsatt och fylld. Den gamla väggklockan från hans föräldrahem, den som han tystat och dämpat, sitter på hedersplats i vårt hem. Den tickar och slår, sprider hemtrevnad här i vårt kök.

En sorts resa, del 2

När alla syskon och begravningsgäster rest hem, tog jag min familj till lägenheten. Samma känsla infann sig snabbt.

Några samlades runt hans vardagsrumsbord, runt pärmarna med hans samlade tankar. Några observerade hans finurligt uppsatta träningsredskap och hans stora samling av verktyg och material. Hans egenhändigt tillverkade föremål av trä.

En sorts respekt och beundran spred sig, eller en djupare förståelse för vem han var, hur han var. Hans olika sidor. Den praktiska, fysiska. Den djupa, teoretiska. Den mörka, tunga. Den som också fanns, den lite humoristiska med självinsikt.

Hans resa förlängdes till att bli en resa för oss alla.

En sorts resa

I början av sommaren gick min far bort. Hans hjärta orkade inte längre, hans kraft var slut. Den senaste månaden har mest bestått av att tömma hans lägenhet, sakta men säkert.

Den första kvällen handlade mest om minnen. Stunden när vi syskon låste upp dörren, tyst tog av oss skorna och sakta spreds i de olika rummen. Någon hamnade vid skrivbordet, läste alla samlade almanackor, sorterade upp papper i högar. Någon annan fastnade vid bokhyllan, undersökte alla titlar, alla samlade verk. Vi rörde oss försiktigt och stilla. Det mesta skedde inom oss, en genomgång av hans liv med oss och senare, till större delen i ensamhet.

Andra kvällen delade vi. Tillsammans gick vi i genom rum för rum, sak för sak. Vi är fyra stycken, med födslarna fördelade på sjutton år. Vi har helt olika minnen av vår pappa. Det var enkelt att fördela, det kändes så oerhört tydligt när någon särskild sak var alldeles speciellt viktigt för någon.

Tredje kvällen var vila och umgänge och på den fjärde dagen höll vi begravning. En oerhört varm och solig sommardag samlades vi, femton personer i ljusa kläder. En vacker ceremoni hölls i kyrkan av en varm och trygg präst. Hon förmedlade hans liv med ord, som visade att hon helt förstått våra tankar och känslor vid samtalet tidigare samma vecka. Senare höll vi en trivsam minnesstund med god mat tillsammans. Vi avslutade på kyrkogården, besökte farmor och farfars grav och la ner hans kyrkbuketter, som för att visa honom var han ska bo.

Han såg sitt liv som en resa. Resan fortsätter, på Andra sidan.

Röda naglar

Här sitter jag och dricker kaffe från nya, underbara kaffemaskinen, ur finaste gröna muminmuggen. Under tiden ägnar jag en lång, fridfull stund åt att måla naglarna i rött.

På något sätt har jag gått tillbaka till den jag var för länge sedan, samtidigt som jag har livets samlade erfarenhet i bagaget. Ungefär så som jag länge velat ha det; levnadsårens tyngd tillsammans med ungdomens livsglädje. Detta utmynnar i målade naglar och smalare midja kombinerat med ett starkt inre och kärleksfulla tankar.

När kaffet tagit slut i muggen och naglarna torkat, är det dags att hänga tvätten och tömma diskmaskinen. Det är väl livet i ett nötskal?

Den nionde juli

Tillbaka hemma en stund, efter ett par veckor på tur.

Vi har haft underbara dagar, tillsammans med många goda vänner och härlig familj & släkt. Vår dag, den nionde juli och veckan där före har varit helt otrolig! Att så många ville fira med oss kunde jag aldrig tro! Kärlek och glädje tillsammans med er alla, sol och varma bad, god mat och dryck, musik och dans, umgänge.

Tack alla ni som kunde komma och alla ni som ville, men inte fick till det!

En dag att minnas

Middag med familjen, den alldeles vanliga, vi med två föräldrar och tre egenfödda barn. Vi har ätit många sådana middagar förr, på alla våra sommarresor. I år är det bara tre av oss som reser tillsammans och i år blev det så att vi åt en riktig semestermiddag före själva resan. Tillsammans. God mat med förrätt och varmrätt. Många skratt, lite retsamhet, lite allvar. Lagom av allt.

Tillsammans med våra alldeles egna barn har vi valt varandra. För ytterligare trettio år och för resten av livet.

Hett, hett, hett!

Ensam hemma, med tvättmaskinen och solen. Vi jobbar bra ihop.

Älskade maken och Lille son fixar till en båt och gör ärenden i stan. Store son och Storasyster jobbar dagen ut, på varsitt sommarjobb.

I kväll äter vi alla middag med Storasyster, på en restaurang nära där hon bor. När vi är mätta och belåtna stannar Älskade maken och Lille son kvar för att spela Nintendo och sova över. Store son och jag, vi far hemåt byn.

Solen skiner från en klarblå himmel, det är 25 grader i skuggan. Det räcker för mig.

Glädje av alla de slag!

En skön dag i vår egen lilla stuga!

Livet är lätt att leva: solen skiner, räkningarna betalda, vi har semester och är tillsammans dygnet runt. Snart, alldeles snart, kommer vår egen dag. En resa till andra delen av Sverige. En fest för att fira vårt liv tillsammans, en kärlekens dag med drygt hundra gäster. Vi hoppas på skön värme och stor glädje!

I kväll blir det arbete i Kära dotters trädkoja. Jag har till slut fallit för den bärbara myggbortskrämmaren, vid Trädkojan är den livsnödvändig!

Semester i flera veckor till!

Ibland blir man blöt

Det finns en liten, liten stuga nära oss.

Den tillhör inte familjen, men dock släkten och jag har länge velat besöka den. Kanske var det inte bästa dagen av alla, men jag tog mig äntligen tid att köra av från den asfalterade, trafikfyllda vägen och in på en liten, liten väg, alldeles bredvid. Regnet öste ned, som om någon hällde fyllda vattenhinkar över bilen.

Efter några minuters färd längs en stillsam grusväg, som ringlar sig genom en fridfull skog, öppnar sig en liten glänta där Fäbodan befinner sig. Där spolade regnet över den lilla gräsbelagda slänten och bildade stora vattenpölar bland stenar och grus.

Blöt om fötterna är jag hemma igen, men jag ska återkomma en soligare dag.

Det regnar lite idag

Storasyster har flyttat hemifrån. Det är tomt, mer tomt än jag kunde ana.

Allvaret kom i fatt mig igår, när jag gick en tur i Kära dotters lilla stuga. Symaskinerna var borta, sängen var tömd, ensam och tyst. I badrummet var hennes hyllor tomma och jag insåg plötsligt att när hon kommer hit och sover nästa gång, så är det med en neccesär i handen.

Sånt är livet. Den lilla, lilla som nyss dansade till kaffereklamen, hon är vuxen nu. Lycka till, älskade dotter! Du är ju ändå nära och hemmet finns kvar, alltid, alltid.

Vardagsglädje

Vardagen är viktig.

Att ta vara på varje stund på ett varsamt sätt. Att leva livet med kärlek och skratt. Varje minut och varje timma, i glädje och samförstånd. Att vända blicken mot det goda, det härliga och underbara.

Ta vara på alla stunder.

Trettio plus trettio

Inför nästa trettioårsperiod:

Utanför fönstret slår våren ut
Marken blir grön igen
Allt som var dött, väcks till liv,
det kan också vi
Mm..
Så länge vi andas.
Ute till havs styr en fiskebåt
Längs en fri horisont
Den gungar så tryggt in till land
som jag i din famn
Mm..
Så länge vi älskar

Det är för oss solen går opp
Lyser som guld, för kärlekens skull
Solen går upp, så oskuldsfull
Lyser på oss för kärlekens skull.

Högt på ett berg står en katedral
och pekar upp mot skyn
Men det är för himlen i dig
och jorden i mig
Mm..
Vi älskar varandra

Det är för oss solen går opp
Lyser som guld, för kärlekens skull
Solen går upp, så oskuldsfull
Lyser på oss för kärlekens skull

Mmmm....

Lyser som guld, för kärlekens skull
Lyser på oss, för kärlekens skull

Ted Gärdestad

Spontan resa

Genomför en liten tripp på ungefär tvåhundra mil, genom en stor del av Sverige, på knappt tre dagar. Några hotellnätter, lite bad och spa, god mat och trevligt sällskap av Älskade maken och Lille son.

I går kväll Lycksele, i natt Östersund. I morgon en sväng till Stockholms-trakten och kanske sova i Gävle på vägen hem?

Många mil i bil kan ge flera fina stunder.

Att man kan älska så!

Så förunderligt att man kan älska så mycket, vara förälskad och kär, bästa vän och allra käresta. Allt i en och samma person. Att du är min och jag är din, att vi två är ett.

För länge sedan tog det dig tre veckor att fånga mig. Jag är din.

För evigt.

En normal lördagkväll

Ögonblicksbild från vårt kök en lördagkväll:

Liten son och Älskade maken kastar baseball i köket för att testa nya baseballhandsken och hårda bollen. En liten kommentar på FB och så var bollen direkt in i vinskåpet. Tacksam är jag för att det inte var bland de älskade muminmuggarna. Nu gick bara några udda vinglas sönder, skönt att jag inte samlar på någon särskild sort. Det är faktiskt bara att köpa ett par nya, enkla, fina för några få kronor, på loppis eller så.

Det värsta är att mina fötter samlar upp allt överblivet glas som ligger kring golvet. Så jag sitter alldeles stilla nu, medans dammsugaren går varm.

Stolt förälder!

När barnen har blivit vuxna och allt känns rätt, då är livet skönt att leva. Här är en dotter på egna ben, med livsglädje i kroppen och stolthet i ryggen!

Inom kort har vi två studenter och samtidigt har vår lilla sladdis plötsligt blivit tonåring. Tiden närmar sig när vi sitter här, två personer och en stor gård.

Nästa trettioårsperiod börjar nu. Vi startar den med mycket glädje och kärlek, samt sätter extra krydda på livet med många gemensamma skratt längs vägen.

Nyckelretur

En snabb tur hem för att lämna nyckel som vi låste huset med i morse. Utan den blir Liten son ledsen när han kommer hem från skolan och inte tar sig in i sitt hem.

Passar samtidigt på att äta en enkel lunch bestående av gravad lax och smör på lite tunnbröd, samt te med grädde. Under tiden kollar jag FB och alla bloggar jag vill följa.

Ute skiner solen från klarblå himmel.

Bättre än bäst!

Om jag är bättre än alla andra, då är jag bäst!

Men, det funkar ju inte, ingen kan vara bäst...Alla kan bara försöka, göra det bästa man kan, leva så bra man kan och bygga uppåt. Bygga på det som finns. Kloss på kloss, i sakta mak, en liten bit i taget.

Om jag försöker allt jag kan, då blir livet bara bättre och bättre!

En dag i livet

En dag i livet kan innebära vad som helst.

När man minst anar det, slår stora släggan till med sin allra starkaste kraft. Men, det man inte förstår i just det ögonblicket, är att efterdyningarna kan få livets väg att byta riktning. Från ösregn, storm och nordanvindar vänder livet till ett stilla duggregn, som sedan kan förvandlas till den största och ståligaste regnbågen, skimrande i världens allra vackraste färger.

Var inte rädd att leva! I dag är början på resten av ditt liv!

Växla skinn

Så länge som jag minns har jag längtat efter att få bli vuxen.

Tidigaste minnet av en sådan tanke hör till nio-tioårsåldern. Och, jag hade rätt. Det är underbart att vara vuxen och det blir bara bättre och bättre för varje år!

Att växa upp däremot, är inget jag rekomenderar. Att vara ung är jobbigt, att växla skinn från barn till vuxen är ett heltidsjobb som kräver många tårar, många gräl eller många tunga tankar. Ibland alltihop på en och samma gång, ibland bara en del av tre. Olika från människa till människa.

Att vara vuxen är det bästa som har hänt mig!

30 år

Så här startade vi, så där på ett ungefär

Vi har gått i samma klass i snart ett år
Jag har gömt mina känslor så gott det går
men när du tittar på mig ibland så river du muren
som jag byggt upp

Vi går i första ring, men jag fattar ingenting
Jag borde lyssnat bättre men vad ska jag ta mig till
när det enda som jag tänker på är din mjuka kropp
som kan bli min
Jag vill, åh!

Vill ha dig i mörkret hos mig
tiden den stannar när vi rör vid varann
Åh, jag lättar, jag flyger, jag svävar fram
låt det aldrig ta slut

Vill ha dig i mörkret hos mig
tiden den stannar när vi rör vid varann
Åh, jag lättar, jag flyger, jag svävar fram
låt det aldrig ta slut

Jag låg och grubbla, ensam i min stora säng
Drömmarna blandades med rädsla för framtiden
Om jag inte tar dig nu, så tar nån annan dig
Bort från mig

Men allting gick så snabbt, plötsligt var du bara här
Mina fingrar fumlade och din blus den gled isär
Du sa; Vill du bada skummbad och smeka mig varm
jag vet att du vill!
Jag vill, åh

Vill ha dig i mörkret hos mig
tiden den stannar när vi rör vid varann
Åh, jag lättar, jag flyger, jag svävar fram
låt det aldrig ta slut.

Vill ha dig i mörkret hos mig
tiden den stannar när vi rör vid varann
Åh, jag lättar, jag flyger, jag svävar fram
låt det aldrig ta slut

Vill ha dig i mörkret hos mig
tiden den stannar när vi rör vid varann
Åh, jag lättar, jag flyger, jag svävar fram
låt det aldrig ta slut

Vill ha dig i mörkret hos mig
tiden den stannar när vi rör vid varann
Åh, jag lättar, jag flyger, jag svävar fram
låt det aldrig ta slut

Vill ha dig i mörkret hos mig
tiden den stannar när vi rör vid varann
Åh, jag lättar, jag flyger, jag svävar fram

låt det aldrig ta slut

Freestyle

Kära gäster

När påsken var över och vi landade hemma igen så hade vårens viktigaste gäst landat hos oss; Storspoven.

Nu går h*n där ute och spatserar, söker mat, letar ett fint ställe att bygga årets bo. Något år har de byggt bara någon meter från vår uppfartsväg. Ett annat år, när pojkarna härjade som värst med crosskörning, valde de att bygga sitt bo mitt emellan två hopp. Crosskörningen fick pausa någon månad det året.

Nu väntar jag på Tofsvipan.

I gränslandet

Nyduschad och iklädd mina nya jeans, sitter jag här och äter frukost tillsammans med datorn. Frukost på grund av att det är första målet föda idag, inte för att jag är nyuppstigen. Tvättmaskinen snurrar och torkställningen är tom. Det vill säga; jag har gjort dagens goda gärning.

Nu väntar lite pappersjobb på någon timma, sedan packning inför sista helgen i Vinterpalatset. Där ska vi sätta upp allt som är ofärdigt, måla det andra varvet och slutföra lite smått och gott innan vi monterar isär vårt mobila hem och rullar åter hemåt på söndag. Vintersäsongen är över, nästa börjar inom kort.

Stugan väntar.

Våren har landat

Nu är våren här! Solen skiner, tranar och svanar flyger tätt över huset på väg till sitt vårparty någon kilometer längre bort.

Själv sitter jag inne och myser med en kopp kaffe i en av mina favoritmuminkoppar. Diskmaskinen och tvättmaskinen gör sina jobb, diskbänken är ren och tom. Familjen är på andra äventyr, jag trivs så bra här hemma, under korkeken.
I kväll blir det inflyttningsfest hos några vänner, tillsammans med andra vänner.

En skön dag.

Natt

Natten är verkligen min tid på dygnet. När jag blir pensionär, då ska jag leva om natten!

För länge sedan var jag arbetslös en längre tid. Tänkte att jag skulle testa min dygnsrytm, jag som alltid sett mig som en nattmänniska. Då, när jag ändå hade chansen. Att lägga mig och sova när jag var trött, att vakna när jag vaknade av mig själv. Ett enkelt experiment, under några veckor av mitt liv.

Jag vill sova klockan tre på natten. Jag vill vakna klockan tio på morgonen.

Nu kommer dom!

Tranorna!

Jag hörde dem, tranorna, vårtecknet över allt! Tranorna skrek, lät, flög över vår by. Dom är här!

Välkommen våren!

Vi två

Jag är inte den som reagerar i första taget. Inte den som visar känslor, visar reaktion av någon sort. Jag finns, jag är. Jag finns till hands, jag är till för er, alla er andra.

Ändå, något som får mig att känna, reagera, tro: När jag tänker tillbaka på våra första veckor tillsammans. Veckorna som förändrade livet.

Vi två, tillsammans.

Ge aldrig upp!

Denna sommar, ett viktigt datum närmar sig. För trettio år sedan fann vi varandra.

Det var nog egentligen han som fann mig och för er alla, som känner oss båda, han är inte den som ger sig. Tre veckor hade han att röra sig med. Vad är väl ändå tre ynkliga veckor, i två ungdomars korta liv? För oss båda var det allt. Tjugoen dagar, som gav oss resten av vårt liv.

Om några månader kommer vi att fira, jubilera, skratta och glädjas åt, att vi fann varandra. Att han inte gav upp, att jag släppte taget. Ni är över nittio människor som vill fira det, tillsammans med oss. Nittio vänner, mellan ett år och sjuttiofem.

I sommar kommer vi alla att ha en underbar dag tillsammans!

Helg igen!

Och så var jag en vecka äldre igen. Eller kanske två. Det verkar vara helgskrivande nu för tiden, av någon anledning är det bara helgerna som rymmer nog mycket tid för att skriva en rad eller två.

Denna helg startade med Jerry Williams med middag och två glas vin. Underbara mormor har stått för middag och sällskap till Lille son. Käraste grannen stod för skjuts till och från staden. Fast egentligen blev det bara till, vi fick skjuts hem till byn, av middagssällskapet. Käraste dotter hade tänkt åka med oss hem, men var inte beredd på att det skulle bli så tidig hemfärd. Jag lovade, utan att fråga, att Underbara mormor skulle skjutsa hem henne några timmar senare. Och det löste sig, naturligtvis. Vad skulle vi göra utan alla härliga människor som finns till vårt förfogande och till vår hjälp, när helst vi behöver?

I morgon kommer Älskade dotters hela klass för att släpa träd. En modevisning står för dörren om en månad eller två och där behövs trädstammar, si så där en tjugo stycken. Älskade maken följer med ut i skogen för att sköta om motorsågen, släpandet står klassen för. På kvällen äter vi middag tillsammans med Käraste grannen och hennes Lille son.

På söndag stundar sista kursdagen och jag längtar. Inom kort är jag Reiki Master och det känns mycket bra. Egentligen känns det alldeles underbart!

Fredagsmys

En ny helg har infunnit sig.

Denna kväll är bara Lille son och jag hemma. Han spelar, som vanligt med internet och x-box som hjälpmedel. Glada skratt hörs från övre våningen, trots att det endast är en liten gosse som sitter där. Själv sitter jag här nere och mår alldeles utmärkt. På min våning med hjälp av internet och tv. En film med Sean Connery startar precis och det kan ju aldrig vara fel.

I morgon hägrar tredje delen av kursen i Reiki Master. En lång, underbar dag, tillsammans med trevliga människor och skön stämning. Nio till fem, knappt så vi har tid med mat för att det är så intressant. Jag längtar så tills jag får möjlighet att använda min nya kunskap. Fast den är ju inte ny egentligen, bara förstärkt.

Nu tappade de viktigaste tv-kanalerna sin täckning, så det är dags för Spotify att rädda kvällen.

Mitt hus, min gård

När jag kom till mitt hus, för snart sjutton år sedan, var det kolsvart ute. Det var tyst och stilla, det fanns ingenting på vår gård. Det var oktober då. En gård, som hade varit ensam, så länge. Ett älskande par som vi, flyttade in. Två små barn.

När jag nyss stod på vår gård; fullmånen lyser upp hela världen. Mars är månaden nu. På gården står åtta eller nio bilar, två eller tre skotrar, ett par snowboards. Tre stora barn, samma älskande par.

Det är som inte samma. Fast ändå, ganska lika. En gård, ett älskande par, ett par, tre barn. Fast lite äldre.

Kärlek är allt

Tårar vattnar ingen trädgård,
då blommor kräver sol, men aldrig tårar

Sol är liv, men inte kärlek,
Kärlek är tålamod och lust,
längtan och eget liv.

Tårar vattnar ingen trädgård,
då blommor önskar ljus och kravlöst vatten.

Fullmåne

Så står jag där och ser på fullmånen. Den allra största, den starkaste på många, många år.

Fullmåne för mig, är att föda barn. De tre som jag fött fram, har alla valt att komma med vattenavgång, till fullmåne. I denna starka natt föds många barn. Ni är alla hjärtligt välkomna!

Det finns en barnmorska som lever kvar i mitt minne, Blomman kallas hon.

Vi, alla vi

Lite ensam kände jag mig faktiskt. Och lite gråtmild. Så jag började om, jag läste från början av min egen blogg, som ju egentligen är det samma som en vuxen-dagbok. Jag fick sådan kraft, så'n känsla för hur bra mitt liv faktiskt är!

Jag har ett underbart liv, jag mår så bra. Jag har så många härliga människor i min närhet, människor som ger mig allt.

När jag var ung tänkte jag mig två eller tre barn. Jag har fött fram tre egna från min egen kropp, men jag har minst sju till som jag räknar till min vackra, kärleksfulla, stora familj. Det är Dotters två vänner, D och E och pojkvännen D, Store sons två vänner, J och V och flickvännen C samt Liten granne A. Lille son är inte färdigväxt, så än finns det plats för fler i min familj. Och förmodligen länge efter det.

Utöver alla dessa ungdomar finns det plats kvar, för fler personer. Alla fina pojkar som är vän till Store son, de är även vänner till oss och räknas in. De räknas stort och mycket! Älskade dotter har vänner, de är inte lika nära, men finns med i vår sfär och är lika kära. Älskade lille son, med vänner som är på tillväxt! Kommer starkt!

Vi är en stor familj. Även älskade granne L finns med, så totalt kommer vi åtminstone bli tretton personer på mitt önskade, framtida familjefotografi.

Kanske, på High Chaparral. Vem kunde ha anat detta för hundra år sedan.

En helt vanlig lördag

Åh, vilken vacker dag!

Solen skiner från klarblå himmel, vi har vaknat oerhört tidigt och städat i ladugården fram till nu. Ungefär ett paket kaffe är kokat och uppdrucket.

Farfar har hälsat på, liksom Liten granne. Lille son är i backen och åker snowboard, Store son, tillsammans med diverse kära vänner, är äntligen lössläppta och har precis lämnat gården på ett antal skotrar. Älskade maken har tagit traktorn för att dra upp någon ur ett dike. Annan granne med två hundar har varit förbi och ätit lunch tillsammans med alla oss andra.

En helt vanlig lördag. Nu väntar bara en skön kväll.

Lugn och ro

Hockeykvällen kom av sig. Bilden försvann tidvis och till slut försvann alla kanaler. Alla hockeyfrälsta reste sig mangrant från soffan och åkte vidare till nästa tv. Jag och Lille son blev kvar för att hålla ställningarna och hänvisa senkomna gäster vidare till rätt hus med fungerande sändning.

Efter en tid återkom Älskade maken, Store son och ett antal andra ynglingar, med hängande axlar och besvikelse i blick. Laget i våra hjärtan vann inte denna gång. Med hjälp av några av dessa hjälpsamma ynglingar har de flesta kanalerna återkommit, men inte riktigt alla. Ynglingarna och Älskade maken valde därefter att traska vidare i motsatt riktning, där en varm bastu hägrar.

Lille son och jag, vi stannar kvar i lugnet här hemma.

Att vara o-arg

Här sitter jag och är o-arg.
Inte arg. Glad och förnöjd. För länge sedan trodde jag att man måste ta till sig alla världens oförrätter, vara arg och sårad för andras skull. Se på nyheterna och må dåligt. Jag tror inte på det längre.

Det finns ingen i jordbävningen som blir hittad och uppgrävd för att jag sitter här på andra sidan jorden och är sorgsen och ledsen. Däremot tror jag på att önska glädje och hopp, att försöka se solen där bakom molnen. Jag läste en blogg häromdagen som beskrev det så bra, Alightme.blogg.se heter den och inlägget heter Japan i våra hjärtan. Jag har inte tid att försöka fixa någon fin länk denna gång.

Hockeykväll

I kväll blir det hockeykväll här hos oss, tillsammans med grannarna.
Det blir lite balans då, Älskade maken skriker högst när det blir mål, Kära grannen L skriker högst när det inte blir som han vill. Alla de andra skriker lite då och då så för mig, som mest sitter vid datorn eller med en god bok, blir det en jämn, hög ljudnivå.

Kaffetermosen är snart urdrucken, gardinerna uppsatta och en tvättmaskin är körd. Sovmorgon till nio har jag haft, känner mig utvilad och nöjd. En hel helg ligger framför mig, utan förväntningar, utan särskilda mål.

Jobb och ledigt

Har varit på resa med jobbet i tre dagar, det känns som om jag varit borta i evigheter! Äntligen hemma i familjens trygga famn igen.

I morgon har jag ledig fredag, så det blir väl någon kanna kaffe och en hel del tvätt kan jag tro. Gardinerna jag hittade på stora möbelvaruhuset ska också sättas upp i köksfönstret och förutom det ska jag ha telefonmöte med sommarens festarrangör. En hel del logistikproblem ska lösas.

En stillsam och obokad helg väntar.

Mat & prat & kaffe

En helg med umgänge av stora mått.

Käraste dotter fyllder jämna år, vilket har inneburit en veckas förberedelser av bakprojekt för henne. Vi har avnjutit första födelsedagskalaset med enbart hembakat, på ungefär tjugo år. Allehanda vänner och släkt har gästat oss. Fem kannor kaffe, ungefär sjuttiofem koppar, har kokats och avnjutits under dagen. Tårta, småkakor, chokladbollar, vaniljbullar och cupcakes har serverats och tagit slut.
Chili con carne på ca två och ett halvt kilo köttfärs, samt en liten Chili sin carne på quorn, har tillagats och nästan gått åt. Tror, trots det, att det finns kvar så pass att det räcker till middag i morgon också.

Hockey för vissa, möhippa för andra. Lite skoter för ett par, tre stycken och slutligen inflyttningsfest för födelsedagsbarnet och lite lugn och ro för mig själv.

Jag längtar till kursdag i morgon, andra delen av Reiki Master. I dag fick jag ge första helbehandlingen till någon jag tycker mycket om, vilket resulterade i stor avslappning och önskemål om fler tillfällen. Och det är ju enkelt att lösa!

Ytterligare en fin helg är snart till ända. Och många fler väntar!

Lunchmat

En enkel kycklingsoppa, som jag tillagar direkt på jobbet. Det tar ungefär tio minuter, kanske en kvart att koka ihop, sen räcker soppan som lunch för mig, i tre till fyra dagar.

En kvarbliven grillad kyckling rensas i munsbitar. Skär en gul paprika i lagom bitar och stek sedan kycklingen, paprikan och en liten burk vita bönor i lite smör. Tillsätt en burk creme fraishe och en bit mosad ädelost, låt smälta ihop en stund. Tillsätt lite vatten för en lite tunnare konsistens, värm upp och puttra någon minut. Servera som soppa, tillsammans med en avocado, eller en tomat på sidan om.

Att laga mat är ett skönt avbrott under en arbetsdag.

Glädjeboken

Jag har en gladbok. Förr hade jag dagbok.

Mina dagböcker var fyllda med elände, tårar, sorg och ilska. Jag tyckte synd om mig själv, jag kände mig orättvist behandlad. Det var synd om mig och ibland var jag orättvist behandlad, av livet självt och av tanklösa jämnåriga. Tyvärr blev ingenting bättre av alla mina tårar, av alla sorgsna ord. Det kan ha varit det jag behövde som mest, just då, men nu har livet gått vidare. Nu är nu.

Jag upptäckte ett nytt sätt att skriva genom att börja med min glädjebok. Den var starten på min blogg, en bok där jag skrev tankar och funderingar, som så småningom skulle hamna här. När jag inte längre behövde formulera mina inlägg i fysisk skrift innan de samlades här, kunde min anteckningsbok bli just det den var ämnad till att vara, en Glädjebok.
Nu samlas listor över saker jag vill göra, saker jag tänker göra, sånt jag har gjort och vill göra igen. Tankar och önskemål, fina små brev, seriestrippar som passar in på mig och min familj, foton, söta teckningar som skänkts till mig. Jag har hunnit fylla en hel och är på god väg med min andra.

Min Glädjebok har hjälpt mig vidare, hjälpt mig att hitta det vackra och fina i det mesta. Den har hjälpt mig att se mina egna värden, att se framåt och att älska och skratta. I min Glädjebok finns bara ren och äkta kärleksfull glädje. Allt elände lämnar jag bakom mig, snabbare än det hinner hända.

Lycklig av ord

Den här veckan har handlat om att skriva, fast inte just här.

Skrivandet kan bestå av så mycket. Man kan skriva brev och dagbok, blogg och gladbok, mejl och sms, listor och protokoll. De två senaste valen handlar mer om jobb än om kul, men det ingår också. Alla de andra brukar vara hur roliga som helst att syssla med. Kanske inte heller de roliga varje gång, men alltid, alltid meningsfulla.

Att möta nya människor genom att skriva och läsa är något som många människor inte förstår sig på överhuvudtaget. Jag känner mig däremot naken om det inte finns ord i min omgivning. Om jag reser utomlands och inte har med mig någonting på svenska att läsa. Eller om jag bor i någons hem och där inte ens finns en endaste tidning eller bok att vila ögonen i. Det är för mig som om det inte fanns toapapper eller vatten.

Att hitta bloggens uttrycksform är som att se solen gå upp.

Drömmar och mål

Något händer i mitt liv just nu.

Inspirationen flödar runt omkring, jag hittar så mycket jag vill göra, så mycket jag vill läsa. Min lista med intressanta bloggar förändras varje vecka. Någon kommer till, någon åker ut. Den har varit ganska statisk under en längre tid, men som sagt, något händer i mitt liv just nu.

Intressanta kurser rusar in i mitt liv och tar över all tid, hur ska jag hinna med dem alla? Färger jag vill skapa med dyker upp där jag minst anar, i tyger jag vill tämja, i färger jag vill använda.

Att leva är underbart!

Minus elva

Efter minus trettio och kallare i två veckor visar termometern minus elva idag. Det känns som blida mot kinderna när man går ut, som om det vore nästan plusgrader. Kroppen vänjer sig oerhört snabbt vid kyla, åtminstone min kropp.

I morgon blir det efterlängtad kursdag, Reiki III står på tur. Som jag har längtat och nu är det äntligen dags! Efter kursen blir det middag hos Kära grannen tillsammans med familjen och andra vänner.

En skön helg ligger i startgroparna.

Oj då

Oj då, nästan en hel månad har gått och jag har inte skrivit någonting. Ibland tar orden slut en stund, helt enkelt. Det är fortfarande en så'n stund.

Jag mår bra, livet är okey. Det får räcka för ett tag. Jag återkommer när orden är tillbaka.

En morgon med musik

Tidigt har jag vaknat denna lördag, före nio till och med. Så går det när man somnar före tolv!
Här på bloggen har jag hunnit städa bort julen och ersätta den med lite vår. Ute snöar det så man knappt ser en meter bort, med jättelika snöflingor. Knappt en minusgrad ens en gång.

Spotify är verkligen en gåva! Jag lyssnar på Cat Stevens och det är nog 35 år sedan sist, på vinyl förstås, hemma i vårt vardagsrum i lägenheten. Här samlas alla mina favoriter alldeles nära mig för att jag ska kunna plocka fram dem precis när jag känner för det. Utan att ta plats!
Musik är ju annars inte riktigt min grej. Jo, kanske, men det är så många runt mig som väljer olika sorters ljud, så när jag någon gång är ensam känner jag oftast att jag väljer tystnaden. Det är ytterst sällan jag sätter på musik. I dag var en sådan morgon. En morgon i musikens tecken.

En bra start på dagen, då kvällen blir festlig. Av alla årets tillställningar så är den första alltid Älgfest i Bygdegården, en gammal tradition i vår by. En härlig byafest där jaktlaget bjuder på mat, baserat på älg förstås. Lotteri och dans, gamla och unga, om vart annat.

Ytterligare en vecka

Idag har jag tvättat klart för den här gången. I en vecka har jag hållit på, fyra hela dagar och sedan fyra hela kvällar. Ett tvättmedelspaket har gått åt. Alla hyllor bågnar av kläder, handdukar och lakan. Jag tror att vårt förvaringssystem är byggt för att hälften ska ligga i tvätten...

Förutom att tvätta har jag hittat så många intressanta bloggar som jag vill följa och hur ska jag hinna? Tanken är ju inte att jag ska sitta framför datorn kvällarna i ända, helst vill jag ju göra något kreativt och inspirerande också. I kväll har jag åtminstone testat ett recept på chokladmousse. I morgon ska den serveras som efterrätt, vilket inte är vanligt i vårt hus. Funkar den så provar jag fler gånger, med annan smaksättning.

I morgon är det fredag igen.

Minusgrader

Termometern säger att det är -31,5 grader utomhus. Här inne är det varmt och skönt.

Tanken var att julen skulle bort idag, men inser att det blir först i morgon. Idag har jag i stället agerat chaufför, massös och tvätterska. Under tiden har jag även hunnit skriva, läsa, kolla FB, se på tv och äta lunch.

Kvar av kvällen är mera tvätt, eventuellt lite matlagning och kanske ett glas vin.

Att handla hungrig

En tur till affären innan man har ätit blir alltid lite dyrare än tänkt.

Det första som uppenbarar sig är nybakade wienerbröd och munkar, frestande exponerat i ett glasskåp alldeles innanför entrén. "Det är ju faktiskt lördag" tänkte jag och föll direkt. Gick vidare, förbi kött och korv, såser och kräftstjärtar. I charken var det folktomt. Ingen kö, ingen personal.
"Smörgåstårta...precis en portion sticker ut där, som om den vore för mig" tänkte jag och stannade till. Väntade lite. Tänkte igen "det är ju faktiskt lördag" och fingret ryckte till för att klinga i klockan och kalla dit någon. Avvaktade igen. Tänkte på wienerbröden och munkarna som redan lagt sig till rätta i korgen. Lyckades på något sätt lämna charken, utan att få med mig den där speciella biten smörgåstårta. Tog mig vidare till kassan, utan att köpa godis. Förutom den där påsen med skumtomtar för tio kronor. Fast den är ju inte till mig utan till barnen. Kanske jag smakar en, eller två. Eller så.

Väl hemma, innanför dörren. "Nu tänker jag faktiskt smaka ett wienerbröd. Eller kanske en munk" är ju första tanken då. Men, jag tog mig ända fram till kylen för att lasta in kylvarorna och där innanför kylskåpsdörren fanns ju andra halvan av gårdagens middag! Snabbt lastade jag fram ingredienserna till en måltid som jag ofta äter till lunch på jobbet. Omelett.

Två ägg, två matskedar vispgrädde, grovmalen svartpeppar och lite salt, blandas tillsammans med en knapp deciliter riven parmesan. Stek som omelett, lägg dit bitar av ädelost att smälta, tillsammans med lite paprika för tuggmotståndet. Servera med ett halvt paket stekt bacon och kanske en tomat. Ett stort glas iskallt vatten fullbordar måltiden.

När jag hade ätit var längtan efter bröd alldeles borta. Så mätt, så nöjd. Kanske en kopp kaffe på maten?

Ombonat

Det tar emot lite att ta bort julen.

Sitter i mitt vardagsrum, som känns väldigt ombonat och mysigt med stjärnorna som lyser i fönstret och granen som glittrar. Allt det röda som värmer, tomtarna och änglarna skyddar och står vakt, de tovade domherrarna påminner om barndomen. Den lilla pepparkaksstaden, som Lille son och Kära dotter gjorde, blir svår att städa undan. De tre halmbockarna Bruse som vaktar täljstenskaminen och förra årets nyinköp; ljusstaken med Tomteorkestern i dova blå och gröna färger. Allt ger mig glädje och en varm och mjuk känsla.

I morgon. Det får vänta till i morgon.

Ledig fredag

Idag är vi hemma, Lille son och jag. Han sjuk med feber och värk, jag tar min lediga fredag en vecka i förtid.

Har gjort några storverk tills nu: skurat ur duschen och avloppet, tvättat ett par maskiner, gått igenom säckarna med tyg som Kära dotter inte ville ha, samt tömt och fyllt diskmaskinen. Nu är det dags att vika en enorm hög med lakan eller börja ta ner julen. Har inte bestämt mig för vilket ännu, så under tiden jag tänker, tillbringar jag tiden här med en kopp kaffe och skriver lite på samma gång.

Igår försvann min lunch- och middagsmat, nästan till sista tuggan, in i familjens garn. Det allra sista åkte i Älskade makens tilltänka lunchlåda. Jag har dock nyss hittat lådan med ostfylld fläskfilé i kylen och ätit upp den med god aptit, förutom den pommes han också lastat för sig.

Tillsammans med ytterligare en kopp kaffe sitter jag här och blickar ut genom vårt köksfönster. Himlen är lysande blå-rosa-lila, fälten och ängarna ligger vita och snöfyllda. Snön skimrar i träden.

Tacksam är jag för mitt liv. Jag har aldrig mått bättre!

Mera mat

Min lunch och middag för de närmaste dagarna gick åt på tre hungriga vargar. Två av dem åt med glädje pommes som tillbehör, jag själv valde avocado och ett par tomatskivor. Måste tänka om inför morgondagen, men eftersom jag kommer att vara hemma med Lille son, så är det lättsamt. Något hittar jag alltid i kylen.

I början av min arbetsvecka brukar jag inhandla lite matvaror att jobba med. Det är en ganska skön avkoppling att ta en lite längre lunch i början för att laga mat till alla veckans måltider. Det tar inte heller särskilt lång tid. En munsbit med kräftstjärtröra blir ofta dagens start när jag kommer till kontoret. Ungefär en deciliter majonäs, en burk kräftstjärtar, salt, peppar, chilikrydda, kanske lite lime och eventuellt ett kokt, mosat ägg blandas. Räcker tre-fyra dagar som min frukost.

Mycket mat, lite sjuk

Idag blev det en tur in till stadens gator och torg för att besöka Fru doktor. Influensan lever hos oss igen och det är Lille sons tur att ha feber och värk i hela kroppen. Kära dotter är fortfarande inte riktigt kry och mina luftrör har inte återhämtat sig efter höstens turer. Nå väl, det vänder snart!

Ingen frukost har jag ätit ännu eftersom min hunger inte är särskilt påtaglig i början av dygnet. På kaffe och vatten står jag mig länge. Nu börjar det kännas lite knorr i magen, så det är dags för matlagning.

Redan igår gled mina tankar mot stugans grillfavorit från förra sommaren; ostspäckad fläskfilé. Eftersom den fungerar lika bra i stekpanna så blev det dagens självklara matval.
Jag tar en liten filé, som jag bryner, kryddar med grovmalen svartpeppar och havsalt, samt lämnar på eftervärme att nästan stekas klart. När den svalnat lite skär jag en skåra i mitten och späckar med så mycket ädelost som ryms. Ädelostfyllningen gömmer jag med strimlor av gul paprika och sedan täcker jag filén med ostskivor, på samma sätt som när jag tillagar ugnstekt falukorv. Runt om virar jag baconskivor tills hela härligheten är täckt. Därefter ska den stekas klart i stekpanna, så att bacontäcket blir ganska knaperstekt.

Flera tunna skivor av min ostfyllda fläskfilé tillsammans med en tomat, en avocado eller lite sallad. Kanske lite bearnaise eller kryddsmör som tillbehör. Kan varieras i det oändliga. Späcka med vilken god ost som helst, byt ut paprikan mot sparris, lök eller någon annan god grönsak. Som både lunch och middag kommer den att räcka åt mig i flera dagar.

Vardag

Vardagen är åter.

Barnen och jag startade veckan med en gemensam hämtmiddag tillsammans med Kära mor och min yngsta Lillebror, innan han återvänder till sitt hem.

Store son, tillsammans med Extra son tog tag i plogning och fyllning av pellets. Tvätthögarna avbetas, sakta men säkert. I morgon fortsätter jag.