fredag 29 april 2011

Kära gäster

När påsken var över och vi landade hemma igen så hade vårens viktigaste gäst landat hos oss; Storspoven.

Nu går h*n där ute och spatserar, söker mat, letar ett fint ställe att bygga årets bo. Något år har de byggt bara någon meter från vår uppfartsväg. Ett annat år, när pojkarna härjade som värst med crosskörning, valde de att bygga sitt bo mitt emellan två hopp. Crosskörningen fick pausa någon månad det året.

Nu väntar jag på Tofsvipan.

I gränslandet

Nyduschad och iklädd mina nya jeans, sitter jag här och äter frukost tillsammans med datorn. Frukost på grund av att det är första målet föda idag, inte för att jag är nyuppstigen. Tvättmaskinen snurrar och torkställningen är tom. Det vill säga; jag har gjort dagens goda gärning.

Nu väntar lite pappersjobb på någon timma, sedan packning inför sista helgen i Vinterpalatset. Där ska vi sätta upp allt som är ofärdigt, måla det andra varvet och slutföra lite smått och gott innan vi monterar isär vårt mobila hem och rullar åter hemåt på söndag. Vintersäsongen är över, nästa börjar inom kort.

Stugan väntar.

lördag 16 april 2011

Våren har landat

Nu är våren här! Solen skiner, tranar och svanar flyger tätt över huset på väg till sitt vårparty någon kilometer längre bort.

Själv sitter jag inne och myser med en kopp kaffe i en av mina favoritmuminkoppar. Diskmaskinen och tvättmaskinen gör sina jobb, diskbänken är ren och tom. Familjen är på andra äventyr, jag trivs så bra här hemma, under korkeken.
I kväll blir det inflyttningsfest hos några vänner, tillsammans med andra vänner.

En skön dag.

lördag 9 april 2011

Natt

Natten är verkligen min tid på dygnet. När jag blir pensionär, då ska jag leva om natten!

För länge sedan var jag arbetslös en längre tid. Tänkte att jag skulle testa min dygnsrytm, jag som alltid sett mig som en nattmänniska. Då, när jag ändå hade chansen. Att lägga mig och sova när jag var trött, att vakna när jag vaknade av mig själv. Ett enkelt experiment, under några veckor av mitt liv.

Jag vill sova klockan tre på natten. Jag vill vakna klockan tio på morgonen.

Nu kommer dom!

Tranorna!

Jag hörde dem, tranorna, vårtecknet över allt! Tranorna skrek, lät, flög över vår by. Dom är här!

Välkommen våren!

Vi två

Jag är inte den som reagerar i första taget. Inte den som visar känslor, visar reaktion av någon sort. Jag finns, jag är. Jag finns till hands, jag är till för er, alla er andra.

Ändå, något som får mig att känna, reagera, tro: När jag tänker tillbaka på våra första veckor tillsammans. Veckorna som förändrade livet.

Vi två, tillsammans.

Ge aldrig upp!

Denna sommar, ett viktigt datum närmar sig. För trettio år sedan fann vi varandra.

Det var nog egentligen han som fann mig och för er alla, som känner oss båda, han är inte den som ger sig. Tre veckor hade han att röra sig med. Vad är väl ändå tre ynkliga veckor, i två ungdomars korta liv? För oss båda var det allt. Tjugoen dagar, som gav oss resten av vårt liv.

Om några månader kommer vi att fira, jubilera, skratta och glädjas åt, att vi fann varandra. Att han inte gav upp, att jag släppte taget. Ni är över nittio människor som vill fira det, tillsammans med oss. Nittio vänner, mellan ett år och sjuttiofem.

I sommar kommer vi alla att ha en underbar dag tillsammans!

fredag 8 april 2011

Helg igen!

Och så var jag en vecka äldre igen. Eller kanske två. Det verkar vara helgskrivande nu för tiden, av någon anledning är det bara helgerna som rymmer nog mycket tid för att skriva en rad eller två.

Denna helg startade med Jerry Williams med middag och två glas vin. Underbara mormor har stått för middag och sällskap till Lille son. Käraste grannen stod för skjuts till och från staden. Fast egentligen blev det bara till, vi fick skjuts hem till byn, av middagssällskapet. Käraste dotter hade tänkt åka med oss hem, men var inte beredd på att det skulle bli så tidig hemfärd. Jag lovade, utan att fråga, att Underbara mormor skulle skjutsa hem henne några timmar senare. Och det löste sig, naturligtvis. Vad skulle vi göra utan alla härliga människor som finns till vårt förfogande och till vår hjälp, när helst vi behöver?

I morgon kommer Älskade dotters hela klass för att släpa träd. En modevisning står för dörren om en månad eller två och där behövs trädstammar, si så där en tjugo stycken. Älskade maken följer med ut i skogen för att sköta om motorsågen, släpandet står klassen för. På kvällen äter vi middag tillsammans med Käraste grannen och hennes Lille son.

På söndag stundar sista kursdagen och jag längtar. Inom kort är jag Reiki Master och det känns mycket bra. Egentligen känns det alldeles underbart!