tisdag 29 september 2009

Stövlar & rönnbär

I söndags köpte jag mig ett par stövlar. Ett par underbara, vackra stövlar, med höga klackar och kedjor som hänger runt vristen på de höga, smala skaften.
Lite trånga. Lite ont i tån får jag. Ganska mycket faktiskt, efter ett par timmar. Vad gör man inte för ett par härliga - väldigt snygga - stövlar? Den närmaste tiden måste jag gå in dem, tränga ut dem, pinas och plågas var eviga minut. Sen, sen, underbara sen, när de passar min fot perfekt, då ska jag använda dem och glädjas för varje sekund de sitter på fötterna.

Jag väntar på att hösten ska komma, alla de vackra färgerna som talar om att det är höst. Tror nästan att hösten har lurat mig i år. Det är bara lite gult här och där, gräset är grönt fastän löven faller. Någon enstaka rönn med röda blad.
Inga rönnbär. Var är alla rönnbär? Det är ett år sen nu, alla rönnarna bar mängder med röda bär, på sina kala, mörka grenar. Jag såg rönnbär i flera veckor, vart mina ögon än landade fanns de röda, vackra bären där som tröst. Jag tror faktiskt att hösten har kommit till mig ändå. Utan rönnbär. Det är snart den första oktober.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Har haft en liten gråtstund idag när jag läste din fina text. Egentligen är morgondagen inte värre än någon annan dag men min kropp och själ kommer ihåg den här perioden på året och det är jobbiga minnen, går igenom händelseförloppet om och om igen i huvudet. Det gör ont, tänk om han fått se fotbollsmatcherna, crosstävlingen, hunnit njuta av vårt fina hus med nya fönster och fina bräder, så jävla orättvist, TV:n på hela tiden, måste ha ljud. Men jag vet ju att alla svackor följs av uppgång, på fredag kanske.

Daisy Rowanberry sa...

På fredag blir det bättre, om inte annat så skrattar vi igen på lördag. Skratt och gråt, om vartannat, så har det varit hela året.