Jaha...
Så lycklig som jag är, när jag får skriva, så blir jag ändå lyckligare när jag får kommentarer och respons. Har förstås kikat in och undrat om det kanske kommit någon kommentar, blev ju överlycklig när käre bror skrev en dag. Fast han har ju konto.
Om man är en vanlig en, utan något sorts konto, så har det ju inte fungerat alls fick jag höra alldeles nyligen. För drygt tolv timmar sedan, faktiskt. Inte undra på att det är så tyst här, medans mejl och öron fylls med uppmuntrande ord. Ord som får ögonen att tåras ibland.
Tack till Er alla!
Att skriva är lätt och roligt, men att förstå alla funktioner, som finns inlagda i en blogg, är inte enkelt. Att inte kunna kommentera mina ord, har helt och hållet berott på mig, min okunskap och på mina egna inställningar. Nu är det åtgärdat och jag välkomnar Er alla att skriva.
Sakta, men säkert, smyger jag ut min blogg bland nära vänner. Att kommentera mina ord betyder inte snälla ord och beröm. Att kommentera betyder vad som helst. Tyck och tänk, fundera, ha åsikter. Vad vill Du? Vad känner Du? Vad önskar Du?
4 dagar sedan
3 kommentarer:
Jag har läst vad du srivit och det är verkligen roligt att läsa. Du skriver med så fantastiskt språk, mamma!
Kram, Fanny
Tack så mycket, kära dotter! Jag är så glad att jag har dig att fråga när mina datakunskaper inte räcker till...
...och det är tur att jag har dig att fråga när mina, nästintill obefintliga, excelkunskaper inte räcker till!
Skicka en kommentar