Oscarsgala

Och här är jag.

En vuxen kvinna med styrka och skinn på näsan. En människa som vet vad hon vill, som har hittat en inre trygghet, som inte längre behöver söka andras bekräftelse.

Efter att ha varit, närapå korridorstrykare, en blomma på tapeten. En människa, som i den egna känslan var osynlig, som i sitt inre inte fanns. Det är länge sen nu, länge sedan jag var den där osäkra, osociala, rädda flickan. Det har tagit år med hårt arbete, år med övningar, år med andra människors puffar i ryggen.

Om jag stod vid en Oscars-utdelning - vilket det känns som, skulle jag kunna räkna upp många personer att tacka.
Skulle börja med min älskade make, utan honom vore jag inte jag.
Skulle fortsätta med ett par väninnor, en i ett grannland, en annan väldigt nära mig.
Andra tack att utdela vore till tre kvinnliga chefer, några som jag haft och någon som varit mig nära. Ytterligare två viktiga kvinnor är en massör och en energibehandlare. Det finns många fler som utfört viktiga knuffar i rätt riktning, men dessa är nog de som knuffat mest och hårdast.

Lite i smyg tackar jag. Det är bara några få av er, som tar del av min egen lilla Oscars-gala. Lika fullt känns min tacksamhet oerhört viktig att få delge er alla.

Tack!