Mörkt igen

Skymningen har varit, jag hann inte med.
Plötsligt är dagen slut, eftermiddagen är här och kvällen smyger sakta in.

Kvällen & natten, min bästa tid. Det är då mitt dygn startar, inspirationen flödar, lusten att göra och ändra och fixa är som allra, allra störst. Om bara dygnet bestod av kväll och natt alena, om inte klockan sa att det är dags att sova, för att orka jobba nästa dag.

Trots allt är det ändå inte mörkret som gör kvällen. Snart är det sommar och då har dygnet inga mörka timmar. Den tiden på året, när sömn är nästan onödigt, överflödigt. När det är natt och ljust på samma gång. När man kan sitta mitt i natten och se solen gå ner över sjön, för att ett par timmar senare sitta på samma ställe och se solen stiga upp igen. En speciell känsla. En härlig känsla, en underbar upplevelse, som jag längtar efter.

Men först ska vårvintern anlända med takdropp och dagar på ett renskinn i solen. Efter det kommr den snabba, snabba våren, som på några få veckor tömmer omgivningen på snö, för att sedan låta björken skimra i grönt och tillåta några få vårblommor visa sig, innan sommaren plötsligt här.

Hägg och syren och skolavslutning. Och ljus.