Med glädjetårar

För några år sedan tog Store son med sig en kompis till stugan. Den pojken kom för att stanna. Han blev en av våra bonussöner. Vi har i och för sig flera stycken, bonussöner och bonusdöttrar, men just denna blev vår extrason på alla sätt. Vi har blivit en stor familj på äldre dagar.

Just denna pojke ska flytta från byn. Han lämnar oss och flyttar hemifrån, till egen lägenhet, tillsammans med sin käresta. Idag går flyttlasset och det känns sorgligt och glädjande på samma gång. Stolt är jag, som en mamma, för att just han har kommit så långt, på så kort tid.

Med äkta glädje och tårar i ögonen skjutsar jag honom in till stan, med packningen i bagaget. Lycka till i livet Käre bonusson!

Jag fixar det!

Jag ska samla på positiv feedback. Det gör mig gott, det hjälper mig under klättringen.

För någon dag sedan satt jag i en bil tillsammans med tre andra, på väg hem från en liten resa. Telefonen gick varm, det var från jobbet och det var hemifrån. När vi närmade oss min gård frågar en av mina medresenärer; "Pia, har du räknat hur många gånger under en dag du säger orden Jag fixar det"

Nja, det har jag väl inte, har aldrig tänkt på det. Ganska ofta, kanske. Det hör till mitt jobb att fixa. Det hör till min personlighet att fixa. Jag är glad för att det uppskattas.

Röda naglar

Här sitter jag och dricker kaffe från nya, underbara kaffemaskinen, ur finaste gröna muminmuggen. Under tiden ägnar jag en lång, fridfull stund åt att måla naglarna i rött.

På något sätt har jag gått tillbaka till den jag var för länge sedan, samtidigt som jag har livets samlade erfarenhet i bagaget. Ungefär så som jag länge velat ha det; levnadsårens tyngd tillsammans med ungdomens livsglädje. Detta utmynnar i målade naglar och smalare midja kombinerat med ett starkt inre och kärleksfulla tankar.

När kaffet tagit slut i muggen och naglarna torkat, är det dags att hänga tvätten och tömma diskmaskinen. Det är väl livet i ett nötskal?

Den nionde juli

Tillbaka hemma en stund, efter ett par veckor på tur.

Vi har haft underbara dagar, tillsammans med många goda vänner och härlig familj & släkt. Vår dag, den nionde juli och veckan där före har varit helt otrolig! Att så många ville fira med oss kunde jag aldrig tro! Kärlek och glädje tillsammans med er alla, sol och varma bad, god mat och dryck, musik och dans, umgänge.

Tack alla ni som kunde komma och alla ni som ville, men inte fick till det!

En dag att minnas

Middag med familjen, den alldeles vanliga, vi med två föräldrar och tre egenfödda barn. Vi har ätit många sådana middagar förr, på alla våra sommarresor. I år är det bara tre av oss som reser tillsammans och i år blev det så att vi åt en riktig semestermiddag före själva resan. Tillsammans. God mat med förrätt och varmrätt. Många skratt, lite retsamhet, lite allvar. Lagom av allt.

Tillsammans med våra alldeles egna barn har vi valt varandra. För ytterligare trettio år och för resten av livet.

Hett, hett, hett!

Ensam hemma, med tvättmaskinen och solen. Vi jobbar bra ihop.

Älskade maken och Lille son fixar till en båt och gör ärenden i stan. Store son och Storasyster jobbar dagen ut, på varsitt sommarjobb.

I kväll äter vi alla middag med Storasyster, på en restaurang nära där hon bor. När vi är mätta och belåtna stannar Älskade maken och Lille son kvar för att spela Nintendo och sova över. Store son och jag, vi far hemåt byn.

Solen skiner från en klarblå himmel, det är 25 grader i skuggan. Det räcker för mig.

Glädje av alla de slag!

En skön dag i vår egen lilla stuga!

Livet är lätt att leva: solen skiner, räkningarna betalda, vi har semester och är tillsammans dygnet runt. Snart, alldeles snart, kommer vår egen dag. En resa till andra delen av Sverige. En fest för att fira vårt liv tillsammans, en kärlekens dag med drygt hundra gäster. Vi hoppas på skön värme och stor glädje!

I kväll blir det arbete i Kära dotters trädkoja. Jag har till slut fallit för den bärbara myggbortskrämmaren, vid Trädkojan är den livsnödvändig!

Semester i flera veckor till!

Vardagsglädje

Vardagen är viktig.

Att ta vara på varje stund på ett varsamt sätt. Att leva livet med kärlek och skratt. Varje minut och varje timma, i glädje och samförstånd. Att vända blicken mot det goda, det härliga och underbara.

Ta vara på alla stunder.

Trettio plus trettio

Inför nästa trettioårsperiod:

Utanför fönstret slår våren ut
Marken blir grön igen
Allt som var dött, väcks till liv,
det kan också vi
Mm..
Så länge vi andas.
Ute till havs styr en fiskebåt
Längs en fri horisont
Den gungar så tryggt in till land
som jag i din famn
Mm..
Så länge vi älskar

Det är för oss solen går opp
Lyser som guld, för kärlekens skull
Solen går upp, så oskuldsfull
Lyser på oss för kärlekens skull.

Högt på ett berg står en katedral
och pekar upp mot skyn
Men det är för himlen i dig
och jorden i mig
Mm..
Vi älskar varandra

Det är för oss solen går opp
Lyser som guld, för kärlekens skull
Solen går upp, så oskuldsfull
Lyser på oss för kärlekens skull

Mmmm....

Lyser som guld, för kärlekens skull
Lyser på oss, för kärlekens skull

Ted Gärdestad

Spontan resa

Genomför en liten tripp på ungefär tvåhundra mil, genom en stor del av Sverige, på knappt tre dagar. Några hotellnätter, lite bad och spa, god mat och trevligt sällskap av Älskade maken och Lille son.

I går kväll Lycksele, i natt Östersund. I morgon en sväng till Stockholms-trakten och kanske sova i Gävle på vägen hem?

Många mil i bil kan ge flera fina stunder.

Att man kan älska så!

Så förunderligt att man kan älska så mycket, vara förälskad och kär, bästa vän och allra käresta. Allt i en och samma person. Att du är min och jag är din, att vi två är ett.

För länge sedan tog det dig tre veckor att fånga mig. Jag är din.

För evigt.

Stolt förälder!

När barnen har blivit vuxna och allt känns rätt, då är livet skönt att leva. Här är en dotter på egna ben, med livsglädje i kroppen och stolthet i ryggen!

Inom kort har vi två studenter och samtidigt har vår lilla sladdis plötsligt blivit tonåring. Tiden närmar sig när vi sitter här, två personer och en stor gård.

Nästa trettioårsperiod börjar nu. Vi startar den med mycket glädje och kärlek, samt sätter extra krydda på livet med många gemensamma skratt längs vägen.

Bättre än bäst!

Om jag är bättre än alla andra, då är jag bäst!

Men, det funkar ju inte, ingen kan vara bäst...Alla kan bara försöka, göra det bästa man kan, leva så bra man kan och bygga uppåt. Bygga på det som finns. Kloss på kloss, i sakta mak, en liten bit i taget.

Om jag försöker allt jag kan, då blir livet bara bättre och bättre!

Kära gäster

När påsken var över och vi landade hemma igen så hade vårens viktigaste gäst landat hos oss; Storspoven.

Nu går h*n där ute och spatserar, söker mat, letar ett fint ställe att bygga årets bo. Något år har de byggt bara någon meter från vår uppfartsväg. Ett annat år, när pojkarna härjade som värst med crosskörning, valde de att bygga sitt bo mitt emellan två hopp. Crosskörningen fick pausa någon månad det året.

Nu väntar jag på Tofsvipan.

I gränslandet

Nyduschad och iklädd mina nya jeans, sitter jag här och äter frukost tillsammans med datorn. Frukost på grund av att det är första målet föda idag, inte för att jag är nyuppstigen. Tvättmaskinen snurrar och torkställningen är tom. Det vill säga; jag har gjort dagens goda gärning.

Nu väntar lite pappersjobb på någon timma, sedan packning inför sista helgen i Vinterpalatset. Där ska vi sätta upp allt som är ofärdigt, måla det andra varvet och slutföra lite smått och gott innan vi monterar isär vårt mobila hem och rullar åter hemåt på söndag. Vintersäsongen är över, nästa börjar inom kort.

Stugan väntar.

Våren har landat

Nu är våren här! Solen skiner, tranar och svanar flyger tätt över huset på väg till sitt vårparty någon kilometer längre bort.

Själv sitter jag inne och myser med en kopp kaffe i en av mina favoritmuminkoppar. Diskmaskinen och tvättmaskinen gör sina jobb, diskbänken är ren och tom. Familjen är på andra äventyr, jag trivs så bra här hemma, under korkeken.
I kväll blir det inflyttningsfest hos några vänner, tillsammans med andra vänner.

En skön dag.

Nu kommer dom!

Tranorna!

Jag hörde dem, tranorna, vårtecknet över allt! Tranorna skrek, lät, flög över vår by. Dom är här!

Välkommen våren!

Vi två

Jag är inte den som reagerar i första taget. Inte den som visar känslor, visar reaktion av någon sort. Jag finns, jag är. Jag finns till hands, jag är till för er, alla er andra.

Ändå, något som får mig att känna, reagera, tro: När jag tänker tillbaka på våra första veckor tillsammans. Veckorna som förändrade livet.

Vi två, tillsammans.

Ge aldrig upp!

Denna sommar, ett viktigt datum närmar sig. För trettio år sedan fann vi varandra.

Det var nog egentligen han som fann mig och för er alla, som känner oss båda, han är inte den som ger sig. Tre veckor hade han att röra sig med. Vad är väl ändå tre ynkliga veckor, i två ungdomars korta liv? För oss båda var det allt. Tjugoen dagar, som gav oss resten av vårt liv.

Om några månader kommer vi att fira, jubilera, skratta och glädjas åt, att vi fann varandra. Att han inte gav upp, att jag släppte taget. Ni är över nittio människor som vill fira det, tillsammans med oss. Nittio vänner, mellan ett år och sjuttiofem.

I sommar kommer vi alla att ha en underbar dag tillsammans!

Helg igen!

Och så var jag en vecka äldre igen. Eller kanske två. Det verkar vara helgskrivande nu för tiden, av någon anledning är det bara helgerna som rymmer nog mycket tid för att skriva en rad eller två.

Denna helg startade med Jerry Williams med middag och två glas vin. Underbara mormor har stått för middag och sällskap till Lille son. Käraste grannen stod för skjuts till och från staden. Fast egentligen blev det bara till, vi fick skjuts hem till byn, av middagssällskapet. Käraste dotter hade tänkt åka med oss hem, men var inte beredd på att det skulle bli så tidig hemfärd. Jag lovade, utan att fråga, att Underbara mormor skulle skjutsa hem henne några timmar senare. Och det löste sig, naturligtvis. Vad skulle vi göra utan alla härliga människor som finns till vårt förfogande och till vår hjälp, när helst vi behöver?

I morgon kommer Älskade dotters hela klass för att släpa träd. En modevisning står för dörren om en månad eller två och där behövs trädstammar, si så där en tjugo stycken. Älskade maken följer med ut i skogen för att sköta om motorsågen, släpandet står klassen för. På kvällen äter vi middag tillsammans med Käraste grannen och hennes Lille son.

På söndag stundar sista kursdagen och jag längtar. Inom kort är jag Reiki Master och det känns mycket bra. Egentligen känns det alldeles underbart!