Tiden är min

Här sitter jag, i min andra familj.

Liten paus vid datorn, maten är lagad, äten och bortplockad. Pojkarna spelar i lugn och ro, efter ett längre röjarryck före maten. En skrivarpaus skänktes till mig.

Natten är mörk där ute. Det är minus tio, kanske femton, snön ligger äntligen i drivor utanför fönstret. Kunde man tro att, vid den här tiden om en månad, skymtar ljuset här utanför fönstret. Om ytterligare en månad kommer snön att tina och droppa från taket då och då, solen kommer att visa sig varje dag och om ytterligare en månad till börjar vägarna tina fram.

Varje tid är min tid.