Daisy

Hur kan man komma på ett så knepigt och långt namn som Daisy Rowanberry på en stackars blogg? Helt enkelt för att Daisy Sunflower var redan upptaget av en annan människa, någonstans i världen...

Prästkragar är en av de vackraste blommor jag vet. Prästkragar är skira & stolta, gula som solen, vita som något nytt, starkt och enkelt. Det finns nog ingen som kunde gissa hur lycklig jag blev den första sommaren i vårt stugparadis. Det uppenbarade sig prästkrage efter prästkrage i slänten ner mot vår lilla väg och vid stugknuten, alldeles nära matkällaren! Och de stannade nästan hela sommaren!

Solrosen är liksom storasyster till prästkragen. I vår hall hänger en tavla med en tecknad solros och texten "Sträck på ryggen - känn styrkan i din egen kraft". På något sätt har jag tillverkat den till mig själv, för några år sedan. Jag visste inte då, att det var just den jag behövde. Det visade sig först när jag och min man valde ut varsin, av de tio-femton olika motiv och texter jag gjort under några intensiva dagar.

Jag har alltid tyckt om rönnen för dess tålighet och styrka, för dess härliga höstfärger och för blommans kraftiga doft. Den visar vårens ankomst med sina små, skimrande blad, som sakta vecklar ut sig och sträcker på sig. Den visar att sommaren är här när blommornas aromatiska doft tynger grenarna. Den ger hösten sin allra vackraste färg genom både blad och klasar av röda bär. Ibland tyngs grenarna av bär och snö på samma gång. Fåglarna kalasar och har överflöd av mat, mitt i en kylslagen vinter.

Så jag hade kunna göra namnet ännu krångligare och svårare att minnas; Daisy Sunflower Rowanberry.