En bra dag!

Hur en bra dag blir ännu bättre...

Igår tog jag tag i ett problem som stört mig en längre tid. Jag pratade med en person och fick ursäkter i mängd och en stor del tacksamhet för att jag tagit upp problematiken.
Det gladde mig oerhört mycket. Lika stor del att jag tog tag i saken, som den andra sidan, att jag faktiskt fick ursäkter och personen i fråga tyckte att jag hade all rätt i världen att protestera!
Det gjorde min dag. Det kändes som om jag skulle kunna flyga! Som om jag var lätt som en luftballong, som om luften skimrade kring mig och jag skulle kunna klara av vad som helst. Med tårar i ögonen, av självkänsla och lättnad, gick jag, på lätta fötter, vidare genom dagen.

Lite senare gick jag på systembolaget. Hamnade i kö vid kassan och observerade att personalen börjar bytas ut, de har blivit yngre och yngre och att i stort sett alla kassörer nu är yngre än mig själv. Tyder på att man själv hamnat lite längre fram i livet.
Killen före mig fick visa leg. Tänkte på sista gången i livet jag fick visa leg, det är nästan tio år sen nu. Den där känslan av glädje när jag plockade upp legitimationen och kassörskan fick rodna lite av en felbedömning på sexton år. Har levt på det i många år nu...

Så är det min tur, plockar upp mina varor på bandet, plockar fram kortet, stoppar in det i apparaten, lägger upp en påse, kanske behöver jag två..."Har du legitimation?" hör jag en röst säga framför mig.
- "VA", utropar jag högt och ser upp. "Det har jag ingen med mig" säger jag och funderar på vad det är som riktigt händer. Tjejen i kassan ser förvirrad ut, vänder sig till kassören bakom sig och ber om råd. Han vänder sig om, kastar en snabb blick på mig och säger "det är ok". Jag får genomföra mitt köp, blinkar till av en konstig lättnad och säger till tjejen i kassan: "Du gjorde min dag - jag är fyrtiofem!"

Hon gladde mig nog för resten av livet. Det lär aldrig hända igen...