En bra dag!

Hur en bra dag blir ännu bättre...

Igår tog jag tag i ett problem som stört mig en längre tid. Jag pratade med en person och fick ursäkter i mängd och en stor del tacksamhet för att jag tagit upp problematiken.
Det gladde mig oerhört mycket. Lika stor del att jag tog tag i saken, som den andra sidan, att jag faktiskt fick ursäkter och personen i fråga tyckte att jag hade all rätt i världen att protestera!
Det gjorde min dag. Det kändes som om jag skulle kunna flyga! Som om jag var lätt som en luftballong, som om luften skimrade kring mig och jag skulle kunna klara av vad som helst. Med tårar i ögonen, av självkänsla och lättnad, gick jag, på lätta fötter, vidare genom dagen.

Lite senare gick jag på systembolaget. Hamnade i kö vid kassan och observerade att personalen börjar bytas ut, de har blivit yngre och yngre och att i stort sett alla kassörer nu är yngre än mig själv. Tyder på att man själv hamnat lite längre fram i livet.
Killen före mig fick visa leg. Tänkte på sista gången i livet jag fick visa leg, det är nästan tio år sen nu. Den där känslan av glädje när jag plockade upp legitimationen och kassörskan fick rodna lite av en felbedömning på sexton år. Har levt på det i många år nu...

Så är det min tur, plockar upp mina varor på bandet, plockar fram kortet, stoppar in det i apparaten, lägger upp en påse, kanske behöver jag två..."Har du legitimation?" hör jag en röst säga framför mig.
- "VA", utropar jag högt och ser upp. "Det har jag ingen med mig" säger jag och funderar på vad det är som riktigt händer. Tjejen i kassan ser förvirrad ut, vänder sig till kassören bakom sig och ber om råd. Han vänder sig om, kastar en snabb blick på mig och säger "det är ok". Jag får genomföra mitt köp, blinkar till av en konstig lättnad och säger till tjejen i kassan: "Du gjorde min dag - jag är fyrtiofem!"

Hon gladde mig nog för resten av livet. Det lär aldrig hända igen...

Daisy

Hur kan man komma på ett så knepigt och långt namn som Daisy Rowanberry på en stackars blogg? Helt enkelt för att Daisy Sunflower var redan upptaget av en annan människa, någonstans i världen...

Prästkragar är en av de vackraste blommor jag vet. Prästkragar är skira & stolta, gula som solen, vita som något nytt, starkt och enkelt. Det finns nog ingen som kunde gissa hur lycklig jag blev den första sommaren i vårt stugparadis. Det uppenbarade sig prästkrage efter prästkrage i slänten ner mot vår lilla väg och vid stugknuten, alldeles nära matkällaren! Och de stannade nästan hela sommaren!

Solrosen är liksom storasyster till prästkragen. I vår hall hänger en tavla med en tecknad solros och texten "Sträck på ryggen - känn styrkan i din egen kraft". På något sätt har jag tillverkat den till mig själv, för några år sedan. Jag visste inte då, att det var just den jag behövde. Det visade sig först när jag och min man valde ut varsin, av de tio-femton olika motiv och texter jag gjort under några intensiva dagar.

Jag har alltid tyckt om rönnen för dess tålighet och styrka, för dess härliga höstfärger och för blommans kraftiga doft. Den visar vårens ankomst med sina små, skimrande blad, som sakta vecklar ut sig och sträcker på sig. Den visar att sommaren är här när blommornas aromatiska doft tynger grenarna. Den ger hösten sin allra vackraste färg genom både blad och klasar av röda bär. Ibland tyngs grenarna av bär och snö på samma gång. Fåglarna kalasar och har överflöd av mat, mitt i en kylslagen vinter.

Så jag hade kunna göra namnet ännu krångligare och svårare att minnas; Daisy Sunflower Rowanberry.

Ledig hemma

Varannan fredag är jag ledig från jobbet. Jag längtar alltid efter dessa underbart tomma dagar, som ligger framför mig. Jag tänker mig att jag ska tvätta hela dagen, jag ska ta itu och rensa det där enorma skräputrymmet, jag ska rensa rabatterna, jag ska ta en promenad. Och så ska jag dricka kaffe och läsa tidningen, jag ska äta frukost i lugn och ro, jag ska ta sovmorgon.

För länge sedan kom jag i kontakt med en människa som jobbade skift. Jag förstod aldrig hennes tankar när hon hade jobbat sent en kväll och kunde kliva upp på morgonen med familjen, delta i kaoset när alla skulle till skolan och jobbet, fixa och styra och ställa, när hon i stället kunnat sova i lugn och ro hela morgonen.
Det är många år sen. Jag förstår henne nu. Känslan att få sova på morgonen blir ännu mycket bättre, när man först kliver upp ungefär när kaoset är över, den där stunden när alla är på väg ut genom dörren, man får krama sin familj och kanske erbjuda lite sista-minuten-hjälp till någon sjusovare och därefter den ljuva känslan av att krypa ner under en varm, mysig filt på soffan, sätta på tv:n och slumra lite till....

Ibland händer det ju att jag får den där inspirationen, rensar och gör storverk från morgon till kväll. Ibland händer det att jag inte gör någonting alls. Att jag bara sover, sitter vid datorn, tv:n, läser och dricker kaffe hela dagen.

Oftast blir det som idag. Lite sova, lite kaffe, lite tvätt.

Jobba hemma

Lillebror är sjuk.

Jobbar hemifrån; Stoppar in ett minne med jobbrelaterade filer, skriver anteckningar från gårdagens möte, telefonen ringer, ur luren kommer frågor om svar, som finns på kontoret - ring på måndag, skriver lite till, telefonen ringer, här var jag förberedd - har svaren med från kontoret, skriver lite till, i rummet intill smäller skott från tv:n, lite störande är det, skriver lite till, Lillebror är hungrig, önskar något som inte finns hemma, skriver lite till, ute faller snön.

Jag tror det är dags för en kopp kaffe.

Mörkt igen

Skymningen har varit, jag hann inte med.
Plötsligt är dagen slut, eftermiddagen är här och kvällen smyger sakta in.

Kvällen & natten, min bästa tid. Det är då mitt dygn startar, inspirationen flödar, lusten att göra och ändra och fixa är som allra, allra störst. Om bara dygnet bestod av kväll och natt alena, om inte klockan sa att det är dags att sova, för att orka jobba nästa dag.

Trots allt är det ändå inte mörkret som gör kvällen. Snart är det sommar och då har dygnet inga mörka timmar. Den tiden på året, när sömn är nästan onödigt, överflödigt. När det är natt och ljust på samma gång. När man kan sitta mitt i natten och se solen gå ner över sjön, för att ett par timmar senare sitta på samma ställe och se solen stiga upp igen. En speciell känsla. En härlig känsla, en underbar upplevelse, som jag längtar efter.

Men först ska vårvintern anlända med takdropp och dagar på ett renskinn i solen. Efter det kommr den snabba, snabba våren, som på några få veckor tömmer omgivningen på snö, för att sedan låta björken skimra i grönt och tillåta några få vårblommor visa sig, innan sommaren plötsligt här.

Hägg och syren och skolavslutning. Och ljus.

Tiden är min

Här sitter jag, i min andra familj.

Liten paus vid datorn, maten är lagad, äten och bortplockad. Pojkarna spelar i lugn och ro, efter ett längre röjarryck före maten. En skrivarpaus skänktes till mig.

Natten är mörk där ute. Det är minus tio, kanske femton, snön ligger äntligen i drivor utanför fönstret. Kunde man tro att, vid den här tiden om en månad, skymtar ljuset här utanför fönstret. Om ytterligare en månad kommer snön att tina och droppa från taket då och då, solen kommer att visa sig varje dag och om ytterligare en månad till börjar vägarna tina fram.

Varje tid är min tid.

Sällsam eller skimrande?

Önskas: Domännamn till Daisy

Tankarna den senaste veckan har mest snurrat kring domännamn till min blogg, ett enkelt namn som jag tycker om. Som säger något om mig eller mina ord. Ett sammanfattande varmt och vackert ord, som får mig att må bra.
Mest logiskt hade väl varit daisyrowanberry.se, men lite omständigt är det ju... Om man nu ändå ska anstränga sig, kan man ju "möblera om" samtidigt, liksom.

Sol.se eller vildhallon.se fastnade jag för allra först, men det hade någon annan också gjort. Och så har jag kommit fram till att det ska vara .se och inget annat. Det känns mest hemtamt och tryggt.
Kan man känna sig hemtam och trygg med ett domännamn? Så är det för mig, tro det eller ej, annars hade skymning.nu kunnat vara aktuellt. Fast det hade kanske varit lite dystert? Det var inte tanken. Tycker om skymningen som tidpunkt på dygnet, inte skymningen som en deppig känsla.

Förutom ovanstående kriterier har jag bestämt mig för att inte använda å,ä,ö - lite trist är det ju att begränsa mina läsare till personer med svenskt tangentbord. Annars hade sällsam.se varit fint.

Jag är helt övertygad om att ordet jag söker kommer att uppenbara sig för mig, på ett helt oväntat sätt, inom en snar framtid. Så fungerar jag. Så fungerar mitt liv.

Om jag väntar ett tag, så kommer det till mig.

Fredag kväll

En stillsam fredagkväll för Minsta familjen.

Det blev inte tacos denna fredag heller, men Lillebror fick välja själv och då blev det hemmastekta hamburgare med dressing och sallad. En Lillebror-kompis på besök, åt också med oss.

På något förunderligt sätt gjorde avbrottet större nytta än jag kunnat ana.
Till följd av middagen (som i sin tur också resulterar i tömning av diskmaskin för Lillebror) hann tv-spelet släppa under en tillräckligt lång stund från pojkarnas näthinnor, för att ytterdörren skulle uppenbara sig istället.
En tredje kompis ringdes hit och nu är dom tre som spelar bandy ute i snön och mörkret. Mörkerkurragömma eller snöbollskrig står på tur.

I stan bakar Syster bullar av olika sort. Vi hoppas på att få smaka i morgon när hon kommer hem igen.

Familj

Vi är en familj. En och samma, fast flera kan man säga.

Vi är förstås Vanliga familjen: Pappa, Mamma, Syster, Bror & Lillebror.
Ibland är vi Stora familjen: då är Pojkvän & Flickvän tillsammans med oss.
Då och då blir vi Största familjen. Det är då Bästa vän & Son är med.
Nu för tiden är vi ofta Lilla Familjen, då när Syster och Bror inte är hemma.
De dagarna när Pappa inte heller är hemma, blir det bara Minsta familjen kvar.

Idag är en sådan dag.

På morgonen kan vi ta sovmorgon, i en kvart eller så. Vi kan slösa med tiden på toaletten. Vi kan prata i bilen om allvarliga saker. Och om roliga.
På kvällen äter vi lite som vi vill. Något från grillen kanske? Eller bara varma mackor...fast i bland blir det blodpudding.
På kvällen behöver vi inte bilda kö vid datorn eller tv:n. Vi kan använda bägge på samma gång om vi vill.

Fast vi är lite ensamma ändå.

I morgon

Laxsoppan tycks räcka i evighet, som om grytan vore bottenlös... Potatispirogerna är tillverkade, men blev inte goda. Julen är kvar.
Ingen läxa förhördes idag, en del ekonomiska transaktioner avklarades, någon maskin diskades, under trappan ligger all tvätt kvar.

I morgon är också en annan dag.

Glass & Knut & Soppa

Om man börjar med paus så kommer ofta lusten att fixa under vilan.

Just idag blev det TV med Familjen Annorlunda & Spårlöst. Under tiden hade jag julgransplundring här på min blogg och firade med kaffe och glass. Jag balanserade upp lite genom att dricka kaffet ur muggen där Muminpappan ligger och vilar under ett träd och äta glassen ur skålen där Filifjonkan har storstädning.

I reklampauserna hann jag med att fylla en diskmaskin och att paketera soppa. Julen, här hemma i huset, pryder sin plats ytterligare en dag eller två. Potatispirogerna blir gjorda i morgon. Tvätthögarna ligger kvar, nästan helt osynliga, under trappan...

I morgon är en annan dag.

Snart är det Knut

Ojdå, här var det fortfarande jul, på min lilla blogg. Måste pynta om, men har även ett hem att tömma på julsaker. Vilket ska man ta först mån tro?

Här i mitt kök väntar också en bytta med pressad potatis på att bli piroger och en stor panna laxsoppa, som tycks vara bottenlös, på att förpackas och frysas. Skulle tro att tio maskiner med lakan har gömt sig i badrummet och skulle vilja tvättas och förutom det så är jag sugen på något sött och kanske en kopp kaffe...

En kopp kaffe och en skål vaniljglass med krossad choklad vinner första priset i min lilla sysslotävling.

Avslappnad

Jag känner mig så avslappnad och tillfreds med livet.

Många ting har jag tagit tag i, många projekt är påbörjade. En del projekt ska också avslutas, andra ska bara löpa på, i lugnan ro eller rusa fram. Det som känns bra.
Denna dag har bara löpt på i lugnan ro. Kvällen kommer att fortsätta i samma takt, med god middag, något glas vin och trevligt sällskap.

I morgon är röd dag, sista lediga dagen tillsammans i familjen och närmaste vänkretsen, sen är det jobb för några. Jag och barnen kommer att vara lediga hela resten av veckan, fortsätta att vila, ta det lugnt och kanske sticka ut näsan utanför dörren någon gång ibland, för lite frisk luft.

Julen och nyåret har varit skönt. Jag mår bra. Vilken underbar start på ett nytt år!