Lite ensam kände jag mig faktiskt. Och lite gråtmild. Så jag började om, jag läste från början av min egen blogg, som ju egentligen är det samma som en vuxen-dagbok. Jag fick sådan kraft, så'n känsla för hur bra mitt liv faktiskt är!
Jag har ett underbart liv, jag mår så bra. Jag har så många härliga människor i min närhet, människor som ger mig allt.
När jag var ung tänkte jag mig två eller tre barn. Jag har fött fram tre egna från min egen kropp, men jag har minst sju till som jag räknar till min vackra, kärleksfulla, stora familj. Det är Dotters två vänner, D och E och pojkvännen D, Store sons två vänner, J och V och flickvännen C samt Liten granne A. Lille son är inte färdigväxt, så än finns det plats för fler i min familj. Och förmodligen länge efter det.
Utöver alla dessa ungdomar finns det plats kvar, för fler personer. Alla fina pojkar som är vän till Store son, de är även vänner till oss och räknas in. De räknas stort och mycket! Älskade dotter har vänner, de är inte lika nära, men finns med i vår sfär och är lika kära. Älskade lille son, med vänner som är på tillväxt! Kommer starkt!
Vi är en stor familj. Även älskade granne L finns med, så totalt kommer vi åtminstone bli tretton personer på mitt önskade, framtida familjefotografi.
Kanske, på High Chaparral. Vem kunde ha anat detta för hundra år sedan.
2 dagar sedan
1 kommentar:
och vi är alla glada och tacksamma över att få vara med i den stora familjen. Tillsammans är man stark. KRAM från grannen L.
Skicka en kommentar