Glädjeboken

Jag har en gladbok. Förr hade jag dagbok.

Mina dagböcker var fyllda med elände, tårar, sorg och ilska. Jag tyckte synd om mig själv, jag kände mig orättvist behandlad. Det var synd om mig och ibland var jag orättvist behandlad, av livet självt och av tanklösa jämnåriga. Tyvärr blev ingenting bättre av alla mina tårar, av alla sorgsna ord. Det kan ha varit det jag behövde som mest, just då, men nu har livet gått vidare. Nu är nu.

Jag upptäckte ett nytt sätt att skriva genom att börja med min glädjebok. Den var starten på min blogg, en bok där jag skrev tankar och funderingar, som så småningom skulle hamna här. När jag inte längre behövde formulera mina inlägg i fysisk skrift innan de samlades här, kunde min anteckningsbok bli just det den var ämnad till att vara, en Glädjebok.
Nu samlas listor över saker jag vill göra, saker jag tänker göra, sånt jag har gjort och vill göra igen. Tankar och önskemål, fina små brev, seriestrippar som passar in på mig och min familj, foton, söta teckningar som skänkts till mig. Jag har hunnit fylla en hel och är på god väg med min andra.

Min Glädjebok har hjälpt mig vidare, hjälpt mig att hitta det vackra och fina i det mesta. Den har hjälpt mig att se mina egna värden, att se framåt och att älska och skratta. I min Glädjebok finns bara ren och äkta kärleksfull glädje. Allt elände lämnar jag bakom mig, snabbare än det hinner hända.