Ibland blir man blöt

Det finns en liten, liten stuga nära oss.

Den tillhör inte familjen, men dock släkten och jag har länge velat besöka den. Kanske var det inte bästa dagen av alla, men jag tog mig äntligen tid att köra av från den asfalterade, trafikfyllda vägen och in på en liten, liten väg, alldeles bredvid. Regnet öste ned, som om någon hällde fyllda vattenhinkar över bilen.

Efter några minuters färd längs en stillsam grusväg, som ringlar sig genom en fridfull skog, öppnar sig en liten glänta där Fäbodan befinner sig. Där spolade regnet över den lilla gräsbelagda slänten och bildade stora vattenpölar bland stenar och grus.

Blöt om fötterna är jag hemma igen, men jag ska återkomma en soligare dag.