Sitter här och är lite trött. Tänkte tala om att klockan är cirka fyra på natten, men nu för tiden finns det ingen cirka-tid, klockan är exakt 04.09 enligt min dator.
Det började så här:
Vi ska inte fira jul hemma. Tänkte som så, att kanske vi inte ska ha någon julskinka då...men så pratade jag med Älskade maken och vi kom överens om att ha en liten skinka, just nu i helgen. En liten, på så där två kilo eller så. En sån som vi kunde ugnsbaka nu i helgen, få lukta på de ljuvliga dofterna och sedan äta upp, alldeles nybakad och varm. Så jag köpte en sån liten.
Så kom Käraste svärmor på besök. "Jag har en liten present med till er". Jag bjöd på kaffe så klart. Den lilla presenten bestod av åtta kilo skinka med ben. Så vi stoppade in vår lilla tvåkilos i ugnen och åt den till middag. Efter det stoppade jag in den frusna jätteskinkan in i ugnen och tänkte mig att den nog borde kunna vara i ugnen hela natten. Kanske.
Sen kom Älskade grannen på besök, med sin syster tillsammans med delar av sin familj. Vi drack lite vin och plötsligt var klockan lite mer än en vanlig vardagkväll.
Nu sitter jag här, med en skinka i ugnen, som säger att det är tre grader kvar tills det är dags att komma ut. Tre grader. För en halvtimma sedan var det fem grader.
Vem vet hur lång tid tre grader tar för en julskinka?
När jag nu tänker efter:
Åtta kilo. Det är ganska precis åtta kilo jag har tappat från min kropp, sedan juli månad. Nu sitter jag här och tittar på åtta kilo rumpa i min ugn, mitt i natten, ganska nära jul.
Känner mig ganska tacksam ändå. Och nöjd!
3 dagar sedan
1 kommentar:
Äntligen skriver du något på din sida, har saknat dina berättelser.
Tack för en trevlig kväll igår, kram till bästaste Pia.
Lena
Skicka en kommentar